Att ha firat jul.

Och så vaknade Buse igår, tillslut, och begav sig ut i huset med sömn och iver i ögonen. Jag kan inte ens med ord förklara hur mycket hjärtat svällde när jag kunde gå där, precis strax bakom, och se hans andlöshet över Tomten som varit där och lämnat efter sig det ena spåret efter det andra.

Tiiiitta! sa han gång på gång, pekade på glasögon och jackbit och handske, stod länge bredvid Tomtens spår med Koi-Koi hängande bredvid sig och med håret på ända. Och Tomtens knapp höll han hårt i, visade den för oss, sa Toumtens napp och kände på den med fingrarna.

Sen var det dags för lite paket.

Han fick fina mimmi-öron och fingerdockor av Banditen, pussel, böcker, ett lego-tåg och en spis i trä som sen underhöll honom i timmar efteråt. Jau laugar suppa sa han viktigt och rörde i sina kastruller. Vad är det i soppan, älskling? frågade vi. Klabba. O pippar.

Soppa med krabba och peppar.

Det kunde varit värre.

Även flickorna fick paket, såklart, löst inslagna i omslagspapper och med en liten etikett med deras namn och en önskan om en god jul.

Det var uppskattat må ni tro.

Sen begav vi oss till Småland; till Mamma och Sockervadds-Göran som tog emot oss nere på gatan med Lisa och Tage i koppel och med plusgrader i luften.

På vägen upp började Buse bli lite hängig, stackaren, och väl uppe i lägenheten kunde vi konstatera att han hade feber och efter en snabb koll med otoskopet fann vi orsaken; en buktande trumhinna i höger öra. Alltid detta öra.

Vår älskade lilla skrutt. Få feber på självaste julafton.

Så vi ringde Tomten ganska omgående, sa att han kunde komma nu.

Och strax efter att mannen gett sig ut för att köpa mig en tidning bultade det på dörren och Tomten kom in; fullastad med klappar och önskningar om julefrid. En ganska otäck tomte om jag får säga de själv, men hans röst var behagligt bekant och Buse kunde inte bry sig mindre – han satt febrig men glad i soffan med stora ögon och tog emot sina paket.

Tack Toumten! Hejdou Toumten! sa han, och höll i sina paket.

Jag fick en hett efterlängtad extern hårddisk av mannen för att få plats med mina bilder, ett par vinter-Ldir av mamma och Sockervadds-Göran (som de hittade här efter att jag visat en klänning – de är inte dumma de där två) och den där chokladen jag älskar. Mannen fick kläder av Tomten, mamma fick Beach House-lakan och Göran en ljudbok.

Och flickorna, som låg halvsovande i soffan och delade lägenheten med Lisa och Tage, fick mer paket och något att tugga på innan de gick och la sig för kvällen.

Och så var vår julafton.

Timmar av barniver, mystik, klappar. Och med en avslutning i en mjukt belyst lägenhet i Småland, bland tusen skåp och med en febertrött men lycklig liten älskad i famnen.

Vi kunde, förutom febern, inte bett om en bättre jul.