Igår åkte jag hem till Banditen med en kasse full med kamera, sladdar, ett tight fodral och ett par strumpbyxor att dö för. Jag skulle fotografera henne åt Memelie – och de där uppdragen är de absolut bästa. När jag kan kombinera nytta med nöje.
Som vanligt hade Banditen omsorgsfullt fixat frukost och när hon mötte mig i trappen doftade hon svagt av scones och tvål.
Jag vet inte vad det är med den kvinnan. Hon är omänskligt huslig på något vis, är alltid mån om att göra något extra när man kommer förbi trots att man på skarpen sagt åt henne att sluta tramsa och vila istället.
Det bjöds på varma scones, choklad med grädde, smoothie gjord på vaniljyoghurt och hallon, prästost och marmelad. Galet. Och Abbe var hemma och sprang ivrigt omkring med ett ben i munnen och försökte få all uppmärksamhet medan vi kramades och inspekterade lägenheten och slutligen satte oss till bords för att börja med en frukost innan vi fotograferade.
Och hemma hos Banditen? Jag känner mig hemma där. Som om jag har ett hem utanför hemmet, någonstans dit jag kan åka och slå mig ner och bara prata. Ibland mycket, ibland inte alls. Helt beroende på vad som behövs för stunden.
Lägenheten hade fått våriga färger och skåpet med ankäggsfärgen hade flyttats och stod nu bredvid sängen och höll upp en ranglig gran i kruka och en stor honeycomb, balitäckena från reunionhome hade åkt fram och happylightsen hängde fortfarande och spred mjukt sken på gardinstången.
Hon har det så förbenat mysigt, den där Banditen.
Efter att ha varit ute i minusgraderna och frusit fingrarna av oss (fast Banditen frös garanterat mest där hon stod i bara klänning) ramlade vi in i lägenheten igen; jag i soffan och hon i sängen, och pratade bort ännu en tid medan graderna sjönk ännu mer utanför och himlen började få den där karaktäristiska, lila tonen som skvallrar om snö. Då var det dags att åka hem. Att köra i fallande snö är något jag undviker så långt det är möjligt.
Och tur var väl det, för bara lite drygt en timme efter jag kom hem började flingorna släppa greppet om himlen och kort efter såg det ut såhär:
Mysigt så man dör, men inget jag kasar fram på frivilligt ute på motorvägen direkt.
Och bilderna?
Jodå.
De kommer nog bli bra, trots att flertalet i kameran ser ut såhär. Ni ska få se när de är klara.
Men nu vankas det jobb, möten och slaskpendling så jag får hoppa i ytterkläderna och bege mig. Fyra dagars kontorsarbete väntar, plusgraderna är tillbaka och det finns högar av papper på skrivbordet någon mil bort som kallar.
Nu kör vi vardag, tycker jag.
Så härligt er dag tillsammans låter! Banditen verkar vara fantastisk på att pyssla om både sina vänner och sitt hem! Kör försiktigt i slasken!
Jag har nyss köpt ny bil…och har tyvärr läst att den är lite instabil på vintervägar(men den är söt, väldigt söt), plötsligt slog det mig att du skrivit om din nya bil som inte alls lämpar sig för vinterväglag…nu är jag rätt så nyfiken på vilket märke du har på din:-)
Jag har en liten BMW. Vidrig på vinterväglag! Jag ska byta däck och se om det kan hjälpa :/
Hon har ett härligt och vackert hem den där Banditen, lite så som jag uppfattar henne (genom Blogglandia).
Kram
Så mysigt hon har, denna vackra bandit:) Ha en bra dag!
Kram Fredrika
Tänkte på en grej, vad heter Buse? Letar pojknamn till en vän som snart ska få sin första. 🙂
Han heter Leo.
Ah, då var det i alla fall inte samma, jag ska hämta ut en ny Nissan Juke(som alla andra tycker är superful). Hoppas det hjälper för dig med nya därck! 🙂
Banditens lägenhet ser verkligen supermysig ut, omtänksam inredat. Precis som hon verkar vara (genom bloggen i alla fall) 🙂 Och vilka fina skor hon har på sig på sista bilden!
Älskar bilden med en skrattande Bandit. Mer sånt! 🙂
”…efter jag kom hem började flingorna släppa greppet om himlen”… åh Emma, du gör en liten ordälskare väldigt lycklig ibland.
🙂
Vilket vackert inspirerande hem hon har, Banditen.
Älskar ”flertalet” av bilderna, underbart!
Åh så härligt! Ni verkar passa varandra perfekt!
Undrar vad Banditen har på sig på bilderna hemma hos henne?
Ha en fin dag!
Kram
Har på sig? Oj man ser nog bara en del av hennes blus när hon håller Abbe? Den är från typ Lindex tror jag. Och en väst från Sheinside.
Ni verkar vara så himla härliga människor både du och banditen! Och visst träffades ni genom att du slängde ut en ”inbjudan” till en träff via din blogg där den som ville fick hänga på?! Tänk om man hade bott närmre er, då hade jag inte tvekat att komma när nästa ”inbjudan” kom;)
Det stämmer :)) Så himla roligt att hon faktiskt dök upp! Och att det blev sådär bra.
Hej! Var kommer din fina stickade tröja ifrån?
Det är en Rabens Saloner jag köpte på vindåkra i höstas. Ljuuuvlig är den!
Ursch så mysig 😉 Kan man säga så?
Åh, vackra Emma och vackra Banditen…vilket vänskapsband ni har, jag känner värmen ända hit…till Göteborg ; ) och vilken mysig lägenhet hon har, lika mysig som henne självt känns det som. Tänk vilken fin vän hon har hittat i dig och du i henne, du verkar ju vara supermysig Emma…Jag har också turen att ha några nära fina vänner till guldkorn omkring mig och det med vänskap är något man får vara rädd om…Idag hade jag gärna varit en bandit, just nu och du min vän…som jag bara kunde babbla på om med vad som händer på livets väg…så lustigt att jag skriver till dig egentligen, när jag aldrig har träffat dig, men jag hoppas att du tycker det känns ok…Jag läser din blogg varje dag och har gjort det sen du började blogga, jag bara älskar dina ord och hur du beskriver saker i stort och smått!
Mitt liv är ett känslokaos just nu och jag har ingen aning om vilket ben jag ska stå på, har aldrig mått såhär…jag som alltid har en lösning på allt, men ibland kan man inte bara lösa saker, när det är massa känslor inblandade!?! Skönt att bara få skriva lite…
Tack för att du är du i alla fall och för att du förgyller min vardag på många sätt.
Stor kram Jessica