Att ha dimma.

 
AT2B5470
 
 

Dimväder.

Finns det något vackrare?

Livsfarligt att köra i såklart, men samtidigt så vackert att jag får hindra impulsen att ställa mig på bromsen och kasta mig ut med kameran i trafiken bara för att ens försöka fånga det där magiska på bild.

Jag skulle vilja ha hundra barn uppklädda i cirkuskläder, en massa kaniner, en elefant, ett lodjur och en luftballong till hands såna dagar och sen spendera timmar med att bara fotografera.

Den kravlistan känns dock lite bökig att få till, så jag får nöja mig med eftermiddagsljuset och vyn från huset ner mot havet istället.

 
 

AT2B5472

 
 

Ibland kan jag få en längtan efter en gammal sekelskiftesvåning med stuckaturer och skjutdörrar och höga fönster, men då behöver jag oftast bara öppna dörren för att komma ihåg varför vi sålde den där lägenheten och bosatte oss här ute istället. För tystnaden, lugnet. Och framförallt för enkelheten. Med två hundar och ett barn kan inget jämföras med en egen trädgård, öppna vyer och inhägnad tomt.

Däremot skulle jag vilja ut ännu mer på landet; nånstans bland granskog och sjöar och grusvägar så långa att man blir vimmelkantig innan man kommer fram. En gammal skola nånstans undangömt där trägolvet fortfarande ligger kvar med ojämna springor och där kakelugnarna fungerar i varje rum.

Nån gång hittar vi kanske det där stället. Men tills dess har vi det fint här; i vår lutande skånelänga på åkrarna och med det där dimvädret strax utanför dörren.

 

slut

14 kommentarer till “Att ha dimma.

  1. Jag veeet! Dimma är så magiskt och mysigt. Känner mig alltid så liten och trygg i dimma – som om en mamma virar in sitt barn i en mjuk filt och säger ’Nu tar vi en paus från stora stygga världen ett tag’. Love it!

  2. Vackra bilder! Vädret- oavsett hur det är- verkar beröra nästan alla inlägg i bloggvärden just nu. Snö, inte snö, kallt, dimmigt och grått. Skönt att kunna njuta av det eftersom det inte går att påverka ändå. Och dina bilder är ju allt annat än grå och dimmiga! Kram Anna

  3. Håller med, letar också efter den där skolan. Eller ja, den såldes 400 m från oss i höstas. Helt underbar, stor och med en helt orörd ovanvåning. Både småskola och folkskola på samma tomt, alltså TVÅ skolhus! Samt, en damm… alltså, jag dånade när jag insåg att huset fanns! Och sen blev det till salu. Med en historia om hussvamp i bagaget. VI var och tittade, suckade och trånade men även om vi skulle ge oss på att sälja vårt nyinköpta hus som vi håller på att plocka isär och därför ser hemskt ut så skulle den där hussvampen ändå finnas i bakhuvudet. Fastän den kanske var helt borta. Men man vet ju aldrig. Så vi får leta vidare och bo kvar i VÅR lutande skånelänga ett tag till 🙂

  4. Hej Emma!
    En liten fråga bara…de underbara vimplarna som du har i busens rum och så bra hänvisade till,vilken bild stämmer bäst med verkligheten? Den som är på Mokkasin sidan eller någon av dina?( dina är också lite olika) Blev sååå kär nämligen att habegäret vägrar lämna min tanke. Tack på förhand/ Kerstin

    1. Jag har samma ”blandning” som jag länkade till. De är ju handgjorda så jag tror att det kan skilja lite, men annars är det nog bara ljuset som gör skillnad i hur ljusa/mörka de upplevs. Jag har två slingor i taket, men av samma liksom 🙂

  5. Åh, jag bor i en sekelskifteslägenhet och det har sina för- och nackdelar .. Tyckte det var så fint som du gjort m era sänglampor men funkar inte med en takhöjd på 4 m .. 😉

    1. Åh hade vi bott kvar i lägenheten hade jag haft dom hängande på varsin sida om sängen i låååånga sladdar. Så snyggt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg