Att ha tankat all världens energi.

Men vilken dag det var, då!

Som startade med snöblandat regn; stora, tunga flingor, som sen byttes mot sol och torra gator och den där älskade känslan av vår i luften som jag tjatat om nu i några dagar.

Solen gör någonting med mig. Så är det bara.

Vi startade för frukost på Espresso House med Fru Sederblad; en frukost innehållande högljudda skratt, hypnosteorier och seanser, och den där nya mudcaken de har med vit choklad och marshmallows.

M-hm.

Den skulle man kunna leva på i några veckor tror jag, innan man tröttnar på vit choklad och går tillbaka till den vanliga.

Sen blev det ansiktsbehandling för mig och en tur till Böddi – som var lika extrovert och stilig som vanligt i tight jeansskjorta, brillor och yviga handgester.

Gud vad vi tycker om den mannen.

Banditen, som var lite deppig idag, sken upp och åt med gott mod choklad och drack ett glas bubbel under tiden hon fick håret fixat. Jag gled runt med kameran och fotade de nya frisörerna, snicksnackade med hårproduktssäljare och tog skumma kort på mig själv i spegeln.

(Den avigstickade tröjan som passar till typ allt hittade jag här, och den helt fantastiskt sköna jerseykjolen med lite rynkad sidsöm här).

Banditen fick ny, kall färg i håret och blev med lång snedlugg och uppklippta partier. Hon är ju redan så vacker att man dör, och med lite kärlek i håret blev det inte sämre.

Fina, fina Bandit.

Och jag?

Jag blev av med kanske tre, fyra centimeter längd och fick ny toning och en urtjusig Bardot-lugg som är lika enkel att ha framme som att svepa in i håret. Älskar’t. Varenda gång jag försöker låta bli lugg så slutar det ändå med, i vilket fall, att jag sitter där hos honom efter nån vecka och säger

tjoppa av det bara, va?

och han håller med.

Och nu blir det hemmatorsdag med pasta, soffläge och mannens händer på en trilskande nackmuskel.

Bästa dagen. Jag säger då det.

∞