Att ha någon som tar igen sig.

Tooka har hittat sin plats.

Ute på trädgårdsbordet är det både varmt och högt, dock en smula hårt för hennes smak, men när inga solbäddar finns att tillgå lägger hon bekvämligheten åt sidan och placerar sig med en njutningsfull suck där uppe –

vilande på trädgårdens högsta punkt.

Bordet är det som tidigare stod på terrassen och som mannen byggde av lite gamla väderbitna plankor förr-förra sommaren och som nu ha fått komma ner.

Det är bara baliparasollet som ska upp nu, kanske redan idag. Solen är redan vaken där ute och lockar mig att släpa fram både det ena och det andra, men dagbädden får vänta någon vecka till, så även solstolar. Vi har hittat en perfekt solsäng men vågar inte beställa ännu; vi vet att värmen kommer att försvinna nu i veckan men har ingen aning om när den kommer tillbaka.

Men tids nog blir det en solsäng också, och då blir Tooka nöjd.

Livsnjutaren.

Den tidigaste trädsprickningen på 50 år sägs det, och jag sitter i rabatterna och svär – rensar dom på gräs som vuxit sig imponerande starkt efter de år vi inte rört den där jorden utan låtit den sköta sig själv.

Första året vi flyttade in var det höst, år två var jag gravid och mäktade bara med terrassen, sen var Buse född och jag mäktade bara med att vara mamma och förra året fanns inte samma energi, samma nyvakna intresse. Men det här året tar vi igen det med råge. Jag gräver, krattar, svär, bär och svettas – hela tiden med en hjälpsam Buse strax bredvid som säger jau launa den! om min spade och sen gräver runt lite på måfå bland gräs eller ny-planterat; han gör inte så stor skillnad.

Nu har jag anlagt en köksträdgård strax intill dörren, full av kryddor och en himla massa annat spännande jag hittade på Vellingeblomman och igår kväll skrattade jag så jag tjöt när jag insåg att min sparris som jag planterat rakt upp och ner i rabatten och nu stod där ute och vajade som en 1 meter hög jättesparris tydligen inte alls ska stoppas ner som en vanlig blomma utan läggas i en fåra med hela grejen under jord.

Ja. Jag är ingen trädgårdsexpert, precis.

Men jag har roligt och själen älskar det och om allt annat går åt pipan så har jag iallafall försökt, och lärt mig något. Som hur sparris ska planteras.

Det är ju ändå det viktigaste.