Att ha svidat om för middag igen.

Som ni vet är en stor del av semesterkänslan för mig kvällarna. När jag får spola av mig saltvattnet och solskyddet och omsorgsfullt välja kläder. Stå i badrummet och sminka mig (även om det knappt behövs nu med fransarna, fantastisk uppfinning!) och ta den där tiden till att känna mig fin. Den tiden man inte tar sig varje kväll hemma, precis, och just därför blir sådär extra semesterhärlig när man väl är borta.

Det är också njutning för mig.

Igår var det lite mulet på kvällen så det blev världens skönaste outfit; silkesbyxor och topp som båda var fladdriga och pyjamaslena och fick mig att känna mig mycket rivierafräsig. Håret? Nej det har inte växt magiskt på en natt, jag hade beställt hem en sånhär från Rapunzel för att testa och tadaaa! – lång fläta på tre minuter. Älskar när man kan göra snabba förändringar sådär.

(Silkesbyxorna är en favorit i repris; hade ett par även förra året som Buse lyckades dränka i lax ha ha. De är helt fantastiska, som att gå i pyjamas, så jag var övelycklig när jag såg att de skulle komma i år igen. Finns här. Och blusen är en karamell som mannen blev tokfrälst i, den finns här. Den fick jag köpa till inköpspris som tack för hjälpen med lite bilder. Och skorna är från Zara, samma som förra kvällen).

Restaurangen har ett litet barnbord med specialanpassad barnmat; som kokta ägg gjorda som ansikten och färgglada små plasttallrikar – sånt som gör det enklare att vara förälder och roligare att vara Buse. Så vi plockar lite från barnbordet och lite från vuxenbuffén – han tycker trots allt om allt med vitlök och vill hemskt gärna ha en stor klick tzatziki till sin kyckling.

Och tomat med mozarella. Det kan han leva på om det skulle va så.

Och sen vandrade vi tillbaka till hotellrummet igen och satt ute på terrassen och såg ut över havet och hörde fåglarna och lekte buss –

han är extremt inne i rollspel nu, Buse, och det senaste är att man ska åka buss. Vilket i princip innebär att man ska sitta i en rabatt med en uppblåst båt på huvudet i en timme eller så, medan Buse går runt och gör annat. Och ingen, och då menar jag ingen, får lämna bussen. Det är han mycket bestämd med.

Nej! Sitt kvar! säger han med ett strängt pekfinger om man skulle råka röra lite på sig för att få igång blodcirkulationen.

Så det är så vi spenderar våra kvällar. Från badrumslyx till bussåkande.

Inte undra på att det är extra fint att leva, dagar som den här.