Ibland, när man är två och ett halvt och livet är ett äventyr, händer det att man har så roligt att man inte riktigt känner att man är trött.
Då kan man somna inklämd mellan två varma salukikroppar med gräsfläckar på knäna och med kläderna fortfarande på. Ibland har man varit extra fin i tyllkjol och safaritröja, och inte hunnit klä av sig ännu.
För det var så skönt, att ligga där efter att ha sprungit med bara fötter på gräsmattan och jagat såpbubblor ett tag. Och så ska man bara vila benen lite, vila skrattet.
Och så somnar man.
Då kan det hända att mitt hjärta sväller över litegrann och liksom kippar efter andan av kärlek. När min älskade lilla lockiga ligger där med armen över huvudet och med skir tyll som ett moln runt benen, och med ögonfransarna bara lätt skälvande av drömmar.
Ja.
Då är inte bara för en Buse det är ett äventyr, det där med att leva.
Det är ett äventyr för en mamma också.
De två sista meningarna är så sanna och guld värda. Så vackra bilder på tyll! Stor kram
Åh, den där kärleken till sina barn alltså, det största som finns och du beskriver det så träffsäkert. Underbara bilder på din härliga lilla Buse.
Åhhh, den där kärleken till sina barn, det största här i livet och du beskriver det så bra, det där med att hjärtat nästan sprängs av kärlek. Underbara bilder på din härliga Buse.
Oups, inte meningen med dubbla kommentarer, trodde inte att den första kom med.
Så ljuvliga bilder.
Åh… så fin. Själv vaknade jag med en femtonåring bredvid mig i morse. Utan tyllkjol, men så finast. <3
Så fint du sätter ord på dina känslor och jag känner igen mig, sådär att man nästan faller handlöst och blir överraskad över dessa känslor som ens barn kan framkalla.
När det fladdrar till sådär i mammahjärtat ja då är det värt alla förlossningssmärtor i världen och alla sömnlösa nätter.
Kram
Så alldeles ljuvligt….!
Underbart! Har ju inga egna barn men är supernära mina älskade älskade syskonbarn o känner ändå igen känslan! Min 4,5 åriga systerson är alltid alltid glad (förutom om han slår sig o gråter eller blir arg för något en kort stund, såklart), men livet är verkligen ett äventyr för honom, trygg som han är, precis som din buse. Även den enklaste mening kan han uttala med sådan spänning för att livet är så toppen o han är nyfiken på allt! Önskar så att alla barn fick uppleva det!! Kram Lisa S
Känner igen det där. Så vackert du beskriver det!
Det är precis de där stunderna en kommer minnas som förälder.
När barnen lekte sig så trötta att de somnade den där kvällen i tyllkjolen.
Och den svartvita bilden är ljuvlig!