Och så kom dom äntligen; Svåra Lena och Mathilda. På besök till oss här ute i skogen, där det snudd på aldrig blåser och där det för tillfället står gipsskivor och kakelplattor och kartonger lite överallt.
Vi skulle planera en rolig grej vi tre ska hitta på i oktober, men främst skulle vi bara umgås och prata igen oss lite sen sist. Och vi var så glada över besöket, framförallt Buse. De kom ju med spel och nån liten gubbe som skrattar okontrollerat när man drar i ett snöre (tack för den tjejer – den går *hrm* varm här hemma) och en massa kritor i fina färger.
Det var en del intensivt reseplanerande mellan glasen med bubbel, men sen fick det vara nog. Så vi övergick till att bara prata istället, och åka till sjön för att bada. Mathilda fick låna en Honolulu-bikini av mig, och Svåra Lena var en badnymf i femtiotalsinspirerad baddräkt där ute i vassen.
Men, det glömde jag såklart ta kort på. Jag är som sagt inte alls bra på det där med kort när jag har gäster. Och Svåra Lena var ytterst hemlig den här gången, tydligen, för henne har jag knappt ingen bild på alls.
Men vi åt. Massor.
Först pulled pork igen till lunch, och sen på kvällen fick mannen och Svåra Lena tillslut fyr på grillen ute i regnet så att vi kunde grilla rostbiff och sen äta den inne bland alla Enjoy-ljusen med mängder av kall chili-bearnaise, ett gott rött vin (Zinfandel, jag älskar Zinfandel).
Och så åkte sällskapsspelet fram!
Man måste ju ha sällskapsspel i ett fritidshus, så det hade jag inhandlat dagen till ära. Letade som en tok efter Rappakalja som enligt mig är det roligaste som finns, men det gick inte att finna så det blev Cluedo istället.
Jag vann, för övrigt. Mycket stolt över detta.
Sen sov dom på madrasser i vardagsrummet, tills Buse tyckte att det var morgon och att vi skulle äta frukost. Jag gjorde smoothies på blåbär, hallon och jordgubbar (heja magic bullet) och sen satt vi länge och sörplade och käkade mackor och konstaterade att det var förbaskat tråkigt att de bara kunde stanna en dag.
Sen grävde jag fram något att ha på mig från en påse (nej, garderoben är inte den största här) vilket blev pojkvänsjeans, en oversized ChillNorway-tröja och en dansbandskavaj från rosewe och sen körde vi våra gäster till stationen i Växjö.
Det var nån form av jippo i Växjö till Buses stora lycka, så vi bestämde oss för att stanna ett litet tag och åka karusell och klättra i hoppborgar och sådär.
Han körde lastbil. Mycket nöjd.
Och radiobil.
Och fick en smurfballong. Bara det, liksom.
Och sen åkte vi hem igen, till Drömmen, och saknade våra gäster lite extra och hoppades att det snart skulle bli dags för ett nytt besök igen; men den här gången även med fiske-och-bastu-sugna respektive med i bagaget.
Så det var ett riktigt fint dygn, med vänner och karuseller och prat om sånt som hänt sen sist och sånt som komma skall.
Mysigt det ser ut, håller med dig om Zinfandel, bästa bästa.
Karl-Oskardagarna är det i Växjö, eller var 🙂
Fick plötsligt ännu mer hemlängtan, hinner alltför sällan åka hem, fast det bara är 2 timmar dit..
Nu har jag följt dig ett tag och jag måste säga att det är en fenomenalt fin liten kille ni har. Jag älskar hur du får rosa att se ut som en självklarhet mer än nått man gör för att det är ”på modet” på buse. Själv använder jag mycket blått på min lilla tös eftersom jag tycker att hon blir såå söt i det.
Aldrig har jag då sett en kille matcha en lastbil så perfekt. Underbara onge alltså!
Och sen dina bilder, ja de är ju magiska. <3
En helt perfekt helg. helt enkelt! Och sötaste Busen!
Kram
Petronella