Det är just det här jag älskar mest med flickorna. Förmågan till total och fullkomlig avkoppling.
Det är just såhär man hittar dom överallt i huset, i princip alla tider på dygnet. Har de där två bara fått springa sig trötta så är resten av dagen spenderad i halv medvetslöshet. I soffan, i fåtöljen eller (helst) i sängen. I Tookas fall gärna invirad i ett täcke som en kåldolme.
Och helst vill dom ha sällskap.
När hela familjen sitter i sängen, då är det som bäst. Då är alla samlade och flickorna kan på riktigt sjunka ner i dimman utan kontakt med omvärlden.
Det är två sjusovare vi har, två livsnjutare, som verkligen kan konsten att slappna av.
Hon borde verkligen ha ett par tofflor den där Tooka. Blir det inte lite dragit om tassarna när dom ligger så där utanför? 🙂
Ett fint betyg på hur bra ni tar hand om era flickor! Spring och lek för att sedan kunna koppla av – totalt. 🙂 Och det ser ju såå härligt ut!
Kramar
Precis som vår Cecar. Love it!!!
Så härligt deras sätt att njuta av när flocken är samlad. Sådan kärlek o gemenskap!
Helt underbara!!
Haha! Skulle nog behöva ett helt gäng sådana där slumrande livsnjutare 🙂
Bästa hundarna är dom, vinthundarna! Dom är liksom som… jag själv, haha! 😉
Vad har hänt med dina magiska texter, Emma? De fina formuleringarna, magin i orden? Hoppas att du inte förlorar det för det är just det som tillför magin härinne. Tills dess tar jag en paus härifrån, kanske behöver du ge dig själv detsamma? Alla behöver vi ta ett steg tillbaks, även från våra passioner.
Vet du? Mina ord går upp och ner, precis som rytmen i dom. De kommer inte på beställning och kan inte anpassas för andra. När jag skriver för poetiskt får jag höra att jag är för lycklig eller för svår, när jag skriver för rakt är jag för opassionerad, när jag skriver Livräddare önskar man enbart såna texter (vilket är omöjligt) och när jag inte skojar får jag höra att man saknar mina humoristiska inlägg.
Jag är jag, och mina ord följer min sinnesstämning. Så enkelt är det. I början försökte jag slå knut på mig själv för att tillfredsställa alla och det går helt enkelt inte. Såhär skriver jag idag, de ord du får är de jag har för stunden. Jag har ju ett liv jag också, med perioder som går upp och ner precis som hos alla andra. Bör jag då sluta skriva när mina ord inte passar någon, men kanske en annan? Nej. Jag tar en paus från mina ord här inne när JAG behöver en paus från er – vilket hittills aldrig hänt.
Jag hoppas att du hittar någon annan som har magin du söker <3
Som svar på ovan: jag gillar din vardag; poetiskt ibland, rak ibland, skojig ibland, alltid med vackra bilder. Det ska kännas äkta och inte konstlat eller pretantiöst – tycker JAG. Alltså är din blogg och dina texter perfekta för mig.
Tack, det var snällt <3 Det är just det, som jag tror alla som skriver känner igen, att det ska till en viss sinnesstämning för att skriva på ett visst sätt. Är jag inte djup eller poetisk för dagen så känns det bara helfel (och väldigt pretto) för min del att försöka skriva så. Som att gå runt och skratta när man inte är glad, liksom – det är lika svårt. Och känns lika konstlat.
Dessutom! Har du inte orden så har du alltid ALLTID otroligt vackra bilder. En bild säger mer än 1000 ord heter det ju. Kram på dig!
(Å nej, kan inte rätt stavfelet i postad kommentar, sorry)
Haha, de är ju för härliga de där hundarna. Påminner mer om katter nästan. Lite som min katt som ibland känns som en hund. Djur, de är obegripligt underbara!
Vilka underbara hundar. Förstår om det är svårt att slita sig från en sådan säng.
Dina texter är alltid bra. Mer poetiska ibland. Men varierande är jättebra. Kan ju inte vara samma hela tiden. Livet är ju inte det. Nej precis som livet så går det upp och ner.
Fortsätt du som en vanlig människa!!
Kram på dig och trevlig helg
<3
Det är just variationen av upp och ner, poetiskt och rakt, ibland ordrikt, ibland bildrikt, ibland djupt och svårt och ibland ytligt och glättigt som gör att jag är trogen läsare av din blogg, Emma. Här vet man aldrig vad som väntar när man tittar in och det är just det som tilltalar mig. För precis så är livet. Man vet aldrig vad som väntar.
Trevlig helg!
🙂
Slutar man läsa en blogg för att sättet att skriva ändras? En blogg är väl inte bara själva texten utan bilderna, tipsen man får osv. Man utvecklas väl även som bloggare och får andra synvinklar på saker och ting.
Dina bilder är underbara, jag har provat flera recept som vi har fått ta del av och någon gång också shoppat och fått rabatt med en kod. Så det är inte bara texten som lockar i din blogg.
Sluta inte blogga för Guds skull!
Dina hundflickor är ju bara så charmiga 🙂 & du är en fantastisk fotograf & textmakerska 🙂
Ha nu en riktigt gosig helg! Kram
Jag har en stor goldenhane som vägrar ligga annan än i sin för lilla korg och då med tassen över nosen. Vi köpte en större korg men den ratade han totalt, det ska vara den lilla som gör att han ligger som en kringla i den. Han hatar regn, då tjurar han, men älskar att hoppa i vattenpölar. Han är så morgontrött så man får ropa flera gånger innan han väl kommer upp på morgon, men är han väl ute så är det full fart så öronen står rakt upp. Han kanske låter som en gammal herre på snart 12 år men å nej, han är bara 3 år. 🙂 Älskar hundar som kan koppla av och som inte bara stressar runt hela tiden. 🙂
Hihi aawww 😀 klart att dem ska ha sällskap!! Jisses vad jag saknar min knähund: 35kg soffjäsare och självklart ska sitta knäet och sova läääänge på morgonen!