Trots att jag nog måste räknas som vuxen nu med 34 år och hus och barn och billån och allt det där andra som hör till, så finns det fortfarande tillfällen i livet som känns helt vansinnigt surrealistiska eftersom de är så vuxna! Som om jag egentligen inte ser mig själv som särskilt vuxen alls i vardagen, utan bara som jag. Och som om detta jag alltid har föräldrar; vilket i sig innebär att jag inte är vuxen på det sättet, utan bara ett barn. Förstår ni vad jag menar?
Att gå på Buses första föräldramöte på förskolan var ett sånt exempel då vi fnissiga över det vuxna, mannen och jag, genade över parkeringen och sa gud alltså, vi är alltså där nu till varann och skakade på huvudet. Föräldramöte känns ju så himla vuxet på riktigt, särskilt när man ska sitta ner tvärs över pedagogerna och prata utveckling och framsteg och sånt. Nicka och komma med insiktsfulla svar.
Och idag; idag har jag känt mig så himla vuxen.
För nu på morgonen har vi stått i köket och förberett Buses allra första matsäck för utflykt, och det är precis lika surrealistiskt vuxet som föräldramöten. Att vi faktiskt är så gamla nu att vi står i ett kök och gör hjärtformade köttbullemackor, kalla pannkakor och fruktsallad åt vårt barn som ska åka på utflykt. Att när vi fick hem lappen tillsammans stirrade på den med tom blick och mumlade herregud vad har man i en matsäck? Minns du? för att sedan kastas trettio år bak i tiden till termosar, kalla pannkakor och doften av barr.
Nä, det spelar nog liksom ingen roll hur många år jag blir och hur vuxen jag egentligen är och nog borde känna mig. Jag är någons dotter och någons mamma samtidigt och det är alltid en paradox på något vis, det är det.
Men idag är jag extra vuxen, för vi har gjort matlåda och vårt barn ska på utflykt till skogen.
Galet.
Åh, vad jag känner igen mig! Med mina 37 år borde jag ju verkligen vara vuxen nu… Jag och mannen har hunnit bygga två hus under våra tio år tillsammans och det ENDA jag kunde tänka på när jag satt där på det senaste mycket allvarliga byggmötet var: ”var är pappa? Det är ju han som kan sånt här?”. Men på ett sätt är jag bara glad att jag fortfarande känner mig ung och pigg på livet, min mormor sa att hon kände sig som 18 år även när hon var 80 och det tycker jag är underbart! Men jag håller med; vad packar man i en utflyktsväska? Hur många stövlar behöver ett barn ha på vintern? Hur ser en bra gympaväska ut? Kan man ha overall när man börjat skolan?
Ha en bra dag! Idag blir min yngste son fyra år, så jag antar att jag verkligen är vuxen… 🙂
KRAM!
http://www.lillagummanglomsk.blogspot.se
Livet, förunderligt. Helt klart.
Vilken himla lyxmatsäck skulle jag säga. Jag är avis på Buse!
Och inte bara innehållet, själva lådorna var ju hur fina som helst också!
Ha en god vuxendag!
Visst kommer man ihåg sina utflykter med varm oboy och pannkakor.
Vilken smart ”låda” – var har du köpt den.
Ha det så bra
Kram
//Anette
Den är så himla bra! Finns här: https://www.inreda.com/248/BRAND/rice/
Kram
Varje gång min mamma kallar mig Mamma (inför mina barn) blir jag fnissig och undrar när jag ska bli ”påkommen”.
Hahha!
Nu längtar jag efter barn, bara tanken att få göra första matlådan. Så mysigt.
Ha en underbar dag.
Känner så igen mig! Gick senast igår och tänkte på vårt nybyggda bostadsområde där de flesta är 80-talister. Känns som vi är 18 år och leker vuxna, med husbygge, bil och barn
Ja, visst får man aha-upplevelser emellanåt! Och va gulliga ni är som gör mackorna hjärtformade! 🙂
Kramar
🙂 Så där kommer det att fortsätta. Nu har min yngsta gjort sitt förstaval till gymnasiet…herregud, det var ju ”bara några år sedan” jag själv tog studenten. Ungarna kommer ikapp en på något vis.
Kommer ihåg att jag tänkte att jag borde ju vara sådär super vuxen nu när jag sitter här brevid min son och mittemot hans nya lärare i sjuan. Att man har barn som börjat högstadiet. Att det är stort. Att det betyder att jag är stor, men ändå känner man sig som runt tjugo typ.
ha en fin dag
Vilken fin matlåda! En sån vill jag ha till jobbet hahah 😀
Kram
Igenkänning på det… 🙂 Och det bara fortsätter… 🙂
Underbart inlägg! Var har du hittat matlådan?
Jag köpte den på rice-eventet (med rabatt) när vi var där, men den finns här: https://www.inreda.com/248/BRAND/rice/
Och vet du vad det konstigaste med allt det där är? Att jag starkt misstänker att ens egna föräldrar kände detsamma. Och det gör mig lite rädd, för de har ju alltid varit vuxna. Kommer mina barn att se migsom vuxen och klok, fast jag ibland varken vetat ut eller in och inte alls känt mig som vuxen i vissa situationer? Men tror också att det som händer är att man liksom har alla sina åldrar med sig och minns hur man kände sig som fyra, tio, sjutton och trettiotvå.
Men så mysigt, längtar tills den dagen jag själv får packa en matlåda till Guldklimpen. och lådan, så snygg sen!
Haha, så mitt i prick! 🙂 Jag är 49 år och har fortfarande ibland kvar den där känslan. Mitt äldsta barn är 20 år och ja, jag känner mig ibland knappt äldre själv. Oftast tänker man ju inte på det, men ibland känns det nästan som att man ”spelar” vuxen, att man tänker att ngn kanske kommer på en. Eller som det att man kommer på sig att fundera på vad man skulle vilja bli yrkesmässigt. Och så är man i själva verket för gammal för det där med högskola och sånt… 🙂
Ibland kan jag komma på mig själv med att tvärstanna mitt i ett steg och inse att ”shit, jag har snart varit gift med min man i 15 år, vi har 2 tonårsbarn och jag fyller snart 42”. Vart tog tiden vägen liksom?? Min son fyller snart 15 år och han ska ta moppekort, alltså inser du..MOPPE?? Han pratar om att börja i gymnasiet, att skaffa jobb, flytta hemifrån och då någonstans längst inne så känner jag att jag skulle vilja kunna susa tillbaka till den där tiden när man kunde hålla dem i handen och skydda dem mot allt ont där ute i värden. I nästa stund blir jag stolt för att vi uppfostrar våra barn till att bli självständiga människor som en dag själva ska bilda familj och bli vuxna. Men helt vuxen, nah, det blir jag nog aldrig ändå. 😉
Nämen, vilket fint inlägg! Härligt:)