Att ha finlunchat.

Igår tog mannen och jag en spontan finlunch ihop nere på Marinan.

Solen sken för första gången på dagar och det var snudd på vindstilla, så det var verkligen den ultimata dagen för att sitta under ett vitt parasoll och äta gott och njuta av tid med varandra. Tyvärr hade jag inte kameran med mig så det får bli mobilbilder, men jag tror ändå att man kan känna ett litet uns av sommar i bilderna.

Som vyn här, till exempel.

Gav mig en nästan överväldigande längtan till Västkusten och fick mig att vilja gå till bilen och köra för att hälsa på pappa på en gång. Men det gick ju såklart inte för sig, vi hade inte riktigt packat för en Västkustenhelg. Men senare i sommar ska vi dit, hela familjen, och eftersom vi inte kom iväg förra sommaren ska det VERKLIGEN bli en treat i år. Få fiska krabbor med Buse igen, visa Noah världens godaste pizzor, köpa räkor i fiskbutiken i Smögen…

Åh.

skjorta – shein (här) | solglasögon – rayban

Men iallafall. Nu var det ju Ystad och Marinan vi skulle prata om.

Vi beställde in varsin dunderlunch och pratade om det som ligger framför oss; som köksrenoveringen och Drömmen som skulle behöva det där badrummet och hur Mormor och Sockervadds-Göran snart ska hyra stugan bara några hundra meter bort i två veckor och hur kul det ska bli, hur mycket vi saknar värmen och hur vi kanske borde försöka boka oss en vecka nånstans i augusti om det inte ordnar upp sig och vilken vansinnigt nöjd bebis vi lyckats få den här gången och hur fint det är att vara fyra.

Sånt.

Och så kom maten!

Mmmm, jag vet. Och tro det eller ej, men det ligger faktiskt en macka där under nånstans. Detta var en räkmacka. Jag klagar inte. Mer räka och mindre macka är alltid mitt motto när det gäller sånt.

Så vi tog oss en lunch igår, tillsammans, på Marinan i vår nya stad – på en av de få soliga dagarna hittills den här sommaren, och firade lite extra allt som hänt de senaste tre månaderna. Nytt hus, ny stad, ny familjemedlem.

Dock samma kärlek till varandra.