Igår var alltså jag och Jenny på Stockholm Furniture & Light Fair och njöt av belysning, vackra möbler och finurliga lösningar. Vi gick igenom en hel del montrar, som den ovan som tillhör EGLO, och där det fanns verkligen något för alla och där jag fick chans att öva på min Paradise Hotel-norska med en norsk tjej, och där urgulliga Veronica (en kvinna som man väl får säga att jag mött tack vare bloggen) visade oss runt och berättade om de olika stilarna och vad som var på gång. Samtidigt åt vi så mycket Dumle att vi knappt kunde prata.
Det är gott med Dumle.
Där är vi, Jenny och jag!
Jag kände mig fasligt tjusig dagen till ära i mina vida svarta brallor och min stickade, korta Malene Birger-tröja, men jag blev likt förbannat stannad i säkerhetskontrollen både upp och ner. Det senaste året eller så måste det vara något kring mig som signalerar ”Varning! Knark-mula coming through” för dom kan kalla det hur slumpmässigt dom vill; stannas jag 10 resor av tio är det inte längre någon slump.
Vi gick omkring i de olika hallarna och i vissa haller slogs jag av hur OTROLIGT otrendig jag är. Jag fattar ingenting av hälften av konstellationerna, och som ni vet så är jag ju inte en ”klassisk designtjej” som gillar Poul Henningsen och sådär, så det fanns hallar med saker jag absolut ville ta med hem nu på en gång (som i Riviera Maison-montern på bilden ovan, åh om man hade ett hus vid havet alltså) och så fanns det hallar med montrar som jag inte alls förstod någonting av mer än att jag är otrendig och att det är okej. Så kul att design verkligen tilltalar alla så olika, och att det även på en liten yta, alltid går att hitta något som man själv älskar.
En soffa till!
Dööööör av den här soffan. Dör. En svängd sak i perfekt blå sammet, som man bara ville smeka. Från Betong-Akademin (han gjorde även betongbord).
Vi köpte in vackra mattor (så vackra mattor) och så mysiga badrumsmattor med dundermjukt morgonfluff och till ett pris som gör att man faktiskt vågar stå på dom också.
Alltså, kan vi prata lite om dom här byxorna?
Ä l s k a r dom här byxorna, därav ännu en bild. Det är så svårt att fota ett helsvart plagg så man förstår storheten i det, men dessa fick jag av Jenny för hon tyckte att dom var som hon sa det ”typiska Emma-byxor” och de är de perfekta svarta, vida byxorna. Jag är ju som bekant bara 163, så jag drog helt enkelt upp dom till naveln ungefär och vips så hade jag ett par schyssta, höga, dressade brallor som jag kunde ha till låg klack UTAN att dom släpade i marken efter mig.
(Byxorna finns här, och jag har en stolek mindre än min vanliga).
Vi tittade på hängande lampor, stående lampor, väggmonterade lampor, ute-lampor och badrumslampor. Allt fanns. Varvat med möbler då såklart och tyger och fårfällar och annat som man nu kan tänkas går inom ”Furniture & Light”. Så var vi förbi en monter och träffade Erika som jag gick i hög- och mellanstadiet med och då alltså inte sett på sisådär 21 år. Helt galet när man ser någon för första gången på 21 år och ändå ser dom på nåt sätt likadana ut, och rör sig på samma sätt och har samma uttryck i ögonen.
Och sen åkte Jenny mot tåget och jag mot flyget, för sen var det dags att ta sig hem igen!
Det var en himla massa förseningar tack vare snön, men ner kom jag i Malmö iallafall och det var en mycket trött och nöjd jag som stupade i säng runt elva igår efter ännu några timmar på mässa.
Ännu mer inspiration rikare, och det tackar man alltid för.
Vilka otroligt fina och härliga bilder!!
Vad snygg du var och dina byxor är ju jättefina. <3
Vi är så glada att du kom upp. Det var trevligt att få träffa dig/er IRL. Härligt att höra att du hade en bra dag trots förseningar mm Kan också meddela att här är en till flygrädd tjej som alltid (nästan iaf) stoppas i säkerhetskontroll. Och varje gång lika besviken över att det är en kvinna som kroppsvisiterar…. Haha…. Ser så fram emot ett spännande samarbete. Vi hörs snart igen.
Råkar också alltid ut för extra säkerhetskontroll.
Har varit så i över 25 år.
Sist när jag reste med mitt 23-åriga, blonda, långhåriga tjej-barnbarn så tänkte jag att jag nog slipper denna gången.
Men nähä då…………även då, i London, så blev jag kroppsvisiterad och fick t.o.m. plocka ner mitt uppsatta hår.
Fattar inte vad jag har i mitt utseende som de tycker är så skumt ????
Hälsningar Skåneland.
Jobbar själv på flygplats och kan lova dig och ni andra som kommenterar att ni alltid blir kroppsvisiterade på flygplaster att det absolut är slumpmässigt. De som jobbar i kontrollen vill ta på er lika lite som ni vill att de ska göra det, det råkar bara vara så att det är deras jobb som de så snällt utför för allas vår säkerhet 🙂
Jag lovar att min text inte var någon personlig kritik mot folk som arbetar på flygplatsen, menad för er att bli ledsna, utan bara ett rent försök för mig att tillföra lite humor i det faktum att jag ALLTID stannas och att jag (JAG) därmed förmodligen ser skum ut. Jag skrev inte heller något klagomål som rörde det faktum att dom tar på mig, vilket dom inte gör – jag narkotikasvabbas vilket innebär minimum kontakt – och jag är väldigt, väldigt tacksam över det arbete alla i säkerhetskontrollen gör för att allas säkerhet och det borde jag kanske ha fokuserat mer på, men då vore känslan i texten jag ville förmedla väldigt stram och försiktig och väldigt lite jag. Hoppas min förtydling gör det lättare, och att du känner dig lite bättre.
Hej!
Tack för fina bilder o trevlig text! Ligger hemma i spysjuka o nästan skelettcancer, SÅ känns det, då hela jag SÅÅ värker, så är väl marrigare än vanligt.. Hoppas du ursäktar, har ALDRIG sagt detta förut, inte till någon svensk bloggare, fast jag tänkt det OTALIGA gånger, för det får man göra, då man som finlandssvensk läser svenska bloggar..
Tror att det har med vad våra länder fått gå igenom, eller ska vi säga, vad mitt land, Finland, fått gå igenom.. Dethar gjort något med människorna, medfört sådant som inte bara är negativt (negativt är ju komplex, surmulenhet mfl..).. Till sak..
Vi har lärt oss att man ALDRIG talar om ”Jag och Jenny..” Det är jag tacksam över! Ni svenska bloggare lägger alltid ert eget namn först, hos oss visar det på brist på högaktning! Har retats av detta i åratal!
Har försökt uppfostra mina barn i samma anda, men märker att det inte är lika självklart för dem, så kanske också en generationsskillnad, men ändå.. (Är 48 år gammal med vuxna barn) .
Inget illa! Du gör din sak mycket bra i övrigt! Du är proffs på det du gör, o jag läser mycket gärna dina fina inlägg, alltid.. Men reagerar alltid på detta, o du (ni!) skriver alltid så, så kanske min kommentar kan tjäna som en tankeställare, inte kritik, det hoppas jag!
Mvh, Siv
Hej Siv! Inte säker på att jag förstår? Jag har ju skrivit ”Här är vi, Jenny och jag” trots att jag EGENTLIGEN borde ha skrivit ”jag och Jenny” eftersom den vänstra bilden är på mig och den högra på Jenny (och nya läsare vet nödvändigtvis int enur jag ser ut).
Så är det brist på högaktning att jag skriver ”Jenny och jag”? Hänger inte riktigt med, tyvärr. Förr i tiden var det brist på respekt att sätta jag framför en annan persons namn (på 40-talet till exempel), men i Sverige har det sen 70-talet ansetts lika korrekt att sätta ”jag” först som sist.
Hoppas du kryar på dig!
Förstår piken om 40- och 70- talets Sverige o bjuder så gärna på den!
Hela din text börjar med ”igår var jag och Jenny..” , men alldeles riktigt, finns det också ”Jenny o jag”, så kanske du också har lite 40-tal i dig😉.. Märker att jag sårade dig o det var alls inte meningen, eftersom du plockade bort mig från listan på utskick, tråkigt!
Tyvärr fick du ju ta det som gäller de flesta svenska bloggarna, så ber om ursäkt för det!
Fortsätter glatt med min 40-tals stil, högaktning och gester av högaktning, finns det tyvärr alldeles för lite av!
Ha en bra dag!
Siv
Det var absolut inte menat som en pik, utan bara ett förklarande på hur det kommer sig att vi ”svenska bloggare” använder jag först i stor utsträckning – de flesta av oss är födda efter 70-talet och är därmed lärda att göra så (det anses iallafall lika korrekt, så det har inte lärts ut i skola etc). Jag vet dock inte vilken lista på utskick jag plockat bort dig från? Jag gör inga utskick?
Vill du höra mer om språkets utveckling i Sverige rekommenderar jag avsnitten Språket på P1 – finns på nätet att lyssna på!
Tack för vinken!
För tillfället tror jag att jag vet o kan det jag behöver veta om vårt språk, skillnader mm.
Är nämligen lärare, så jag vet var jag kan hitta behövlig info.
Detta blev en större grej än den, för min del, var ämnad att bli, men nu lämnar jag den därhän!
Mvh, Siv