Att ha premiärbadat i drömbadkaret.

Och så var premiärdoppet gjort i vad som måste vara världens vackraste badkar!

Det var Noah som fick inviga det vilket han gjorde med glädje, och jag njöt mest av känslan av att ha ett fullt fungerande badrum här – att kunna stoppa ner pojkarna i ett bad, eller att själv kunna lägga sig där i varmvatten efter en svampletartur i höst. Magiskt.

Och vet ni? Jag åkte visst inte hem, trots allt. Vi kom fram till att det var totalt onödigt att hela familjen och alla hundar skulle åka ner till Ystad för ett kalas; så mannen och Buse körde själv och så stannar jag och Noah och flickorna här och håller ställningarna över dagen. Jag var ju motvillig till att lämna som ni vet, och kan ni klandra mig? När man har skog och frihet och tystnad och ett kopparbadkar, och hela skafferiet fullt med mat. Då finns det ju liksom inte så mycket mer man behöver kan man tycka.

Så dagen spenderas här. Bra så.