Att inte vilja att helgen ska ta slut.

Nääää alltså, jag tycker inte alls att den här helgen ska ta slut. Att det redan ska vara söndag.

Vi har haft så vansinnigt fina dagar –

igår var jag och mamma ute med båten tills solen gick ner på kvällen och satt och metade i vassruggarna i skymningen och sjön var alldeles blank och stilla. Det är sånt som lägger sig i magen och lindar en filt om själen må ni tro. Och innan dess hade vi plockat kantareller, jag gick med Noah på höften och han hjälpte mig att leta, pekade på varje svamp och sa: dääääär! och sakta men säkert fyllde vi upp korgen under vagnen med mammas hjälp, tillräckligt för kantarellmackor på kvällen.

Och så har Noah badat, såklart.

Med sällskap som ni kan se, ha ha.

Det enda som varit mindre kul är att stackars Buse fick feber redan i fredags kväll, så han har mest legat nerbäddad i soffan och tittat på film och haft ont i halsen. Igår när vi la i båten ville han dock så hemskt gärna åka båt att vi byltade på honom, tryckte en mössa över huvudet och knäppte på en flytväst och sen seglade han med mannen och Sockervadds-Göran i en timme eller två, lycklig, innan han bäddades ner i soffan igen.

Så nej, inte söndag va?

Jag stannar gärna här istället.