Igår blev det inget rum målat, för den berömda söndagsklådan infann sig.
Jag har skrivit om den förut;
hur fredagen går åt att ladda för helg, lördagen är full återhämtning och sen på söndagen så händer det allt som oftast att jag blir så rastlös att det inte är klokt – något som extremt sällan sker på lördagen när jag helst vill göra absolut ingenting. Som om jag behöver den där halva fredagen och hela lördagen i nån slags transliknande tillstånd för att sen vakna upp på söndagen och Måste Göra Något! och det direkt. Inte så bra dag kan man tycka eftersom vi bor i en stad som släcker ner helt och fullkomligt på söndagar vilket försvårar det hela en aning.
Så vi tog en småbarnssöndag.
Ni vet; när man känner att man vill göra något För Barnen. Eftersom jag inte hade återhämtat mig nog för typ Leos Lekland (gör man någonsin det?) och att stå på en lekpark med tom blick och skjuta fart på gungor kan vara det absolut tråkigaste som går att göra i hela världen så blev det en tripp till något som faktiskt är både nära och öppet på söndagar; Ystad Djurpark.
Det var vansinnigt varmt ute, indiansommar, och såhär såg jag ut.
En gammal klänning från Second Female och ett par Primeboots som nog är inne på tredje eller fjärde året nu.
Djurparken var en hit!
Det klappades djur och kramades getter för fulla muggar. Och det är klart; vem gillar inte getter?
Vi hälsade på åsnorna…
… Och tittade på grisarna.
Jag som blev biten i fingret av en gris på typ Skånes Djurpark när jag var liten och ännu har det i färskt minne trots att det var sisådär 32 år sen är inte så pepp på att låta någon stoppa in näven och kladda på just grisarna även när möjligheten finns, så Noah fick kika lite på avstånd.
Och så klappades det marsvin!
Mest Buse då, jag har självbevarelse nog att inte låta ett stackars marsvin bli utsatt för en ettåring.
… Och röjdes i största allmänhet.
Och efter någon timme var söndagsklådan stillad, barnen nöjda och föräldrarna trötta så då åkte vi hem och tog söndag istället med ost från Paris som jag köpt med mig hem, på salta kex och digestive. Och nu startar den mest intensiva veckan sen innan sommaren med en rivstart, jag får spänna fast mig för att hänga med men det ska nog gå bra, det har varit en fin helg med både Drömmen och djurpark och brie så nu är jag redo. Idag ska jag försöka parera in att leveransen för Kung Fidolin INTE kommer när jag är med Leo hos öronläkaren, i Lomma för att planera helgens fotoresa med Nelly, i möte med en kund om att plåta en ny kampanj eller hos Emelie för att klippa upp lob-en ett snäpp till.
Måndag, bring it on.
Vilken härlig söndag!
Sååå mysigt!
Å nä.. Leos, det tar evigheter att återhämta sig från, var ett par år sedan sist och jag är fortfarande skakad;-) ha ha ha
Lyssnade för en tid sedan på ditt Gravidjoller och har sedan dess funderat en del… Sitter här med mitt första barn som nu är 7 månader. Givetvis älskar jag mitt barn men knockad av någon kärleksbomb från dag ett? Inte alls. Några rosa fluffiga moln? Inte ett enda i sikte. Känner mig mest omtöcknad, som att jag agerar och interagerar men med en känsla av ”Vad håller du på med egentligen?”. I bakhuvudet finns också känslan av att jag kanske inte är mamma-material ändå…
Även om det inte är lätt att hantera vardagen alla gånger var det skönt att få höra att alla faktiskt inte svävar runt in en überlycklig bebisbubbla där kärleken kittlar som kolsyra i själen. Jag hoppas, och tror väl, att även jag får känna att kärleken inte får plats i bröstet men att det händer när jag på något sätt hunnit ikapp. För såhär långt så känns det här med barn mest som ”Vad fan hände?!”.
Med detta svammel vill jag nog mest säga tack, tror jag. För ärlighet och för känslan av att alla känslor faktiskt är helt ok.
http://attvaranagonsfru.elsasentourage.se/2013/07/11/att-ta-det-dar-med-karleken/
<3
Åh, tack för påminnelsen… Minns att jag läste det, men nu träffade orden på ett annat sätt minst sagt… Tack! <3
Vi körde Skånes djurpark igår. Fåret shaun och allt, lika bra som du skrev att det var 🙌