Ah, det där garnisonssjukhuset…
Det är alltså ett gammalt sjukhus där ingen bott eller huserat på evigheter, och som tyvärr får stå och förfalla i väntan på en ny hyresvärd. Men ni må tro att det är vackert! Fast inte bara bra vackert, utan lite obekvämt också – ni kommer säkert tycka att jag är knasig nu, men det är inget ”snällt” hus. Eller snällt är det väl, men det känns i väggarna att det sitter mycket dåligt kvar på nåt vis. Som om det samlat sorg.
Jag tycker man kan känna det i hus?
Drömmen är rakt igenom välkomnande, och jag känner det från sekunden jag kliver in; det tar emot mig med varm famn som om det saknat mig mellan gångerna. Lanthandeln är också välkomnande, men inte i hela. Det finns ett utrymme mellan kontoret och köket som inte är hundra, det känns direkt i magen när man är där.
Men ni kan ju se att det är magiskt att fota i!
Orörda rum, där vi ställde upp tält och hängde upp lampor och fotade leksaker och arbetade på i någon timme med ett väldigt bra resultat som följd tror jag. Och sen var det bara snabbt hem för att byta om och sen till butiken igen som sagt för att göra det sista innan kundkvällen, och sen stod jag där i någon timme och pratade med härliga människor och lekte butik och spelade in små filmer åt Jennys Instagram. Och riktigt kry är jag ju inte, så det var en mäkta trött jag som kom tillbaka till huset vid nio igår och käkade chips med Jenny vid matbordet innan det blev godnatt.
Och idag ska jag hem igen, till de jag saknar allra mest, och nu vill jag inte åka NÅNSTANS på jättelänge i den mån det är möjligt utan bara hemma in mig ordentligt.
Jag är hemmasjuk, helt enkelt.
Utan tvekan kan man känna så!
Gissar att det blir helt underbara bilder, dock ☺
Kram Jenny
Känner också det där ganska tydligt på vissa ställen..energier och känslor från förr..Men kan tänka mig bilderna sen! Hem och tanka de bästa energierna nu hos killarna!
Det är där ungdomarna åker för att bli skrämda eller skrämmas. Jag skulle aldrig gå dit när det är kväll själv. Sjukt omysigt. Men vilka roliga/skrämmande historier jag hört folk berättat om gamla sjukhuset. Fint är det iallafall och maffigt och det ligger väldigt vackert så egentligen är det synd och skam att det får förfalla.
Intressant att du tydligt känner energier i hus. Jag kan ju tycka att något är fint eller fult, mysigt eller ej, kanske lite läskigt, men det är nog mer ytan jag reagerar på – tror inte att jag har det sinnet som vissa har.
Intressant det där att känna vad som sitter i väggarna. Jag har hört att djur också kan reagera på sånt. Märker du något på dina hundar i Lanthandeln?
Åh! Jag älskar gamla övergivna byggnader. Har tappat räkningen på hur många jag har besökt och fotat. De där vore verkligen en dröm att få gå igenom. Titta, känna och fotografera. Kram
Du har helt rätt när du pratar om utrymmet i Lanthandlen. Kände det själv när jag bodde där, men annars är det ett underbart hus 🙂
Vi köpte en 60-talsvilla med stora renoveringsbehov trots att jag sagt att jag absolut inte ville börja med att renovera. Nu är vi inne på vårt fjärde år av omfattande renoveringar – och vet du, det gör inte det minsta! För direkt jag satte foten i huset på visningen, kände jag att det här är ett SNÄLLT hus, och det ville jag ha 🙂
Think you may have experienced what is called ”predecessor energy.” The term means the main or most intense emotions of what took place in the space remains, most often in the walls. It’s thought that joyful, happy emotions are ”light” and move through a space. But pain, suffering, sadness are ”heavy” and get stuck.
määään gud va spännande 🙂
Dör spänningsdöden :D..kan du inte berätta mer?
Du vet att du kan rena ditt hus från negativ energi som finns kvar, el väsen eller andra..osv.
Varför hamnar jag alltid i ett godkännande fack :`(
Stor kram Åsa
Alla gör det nu, det är ngt med uppdateringen tror jag? :*
Visst är det galet det där med hus att man känner:) Jag bor i Linköping men vi har nyligen köpt en fantastisk gård i dina trakter, dock i Glemmingebro som nu är vårt sommarhus. En fyrlängad gård som är renoverad, men just här kände jag bara lugn och snällt när jag gick in på visningen. Kramkram Anne
som när vi hittade ett ödehus som tydligen varit ”kollo” samt barnhem….på en av väggarna stod det inristat…”vänd dig inte om” trots rationell 40-åring, sprang vi ur huset med skräcken i kroppen o när vi ramlade ut ömsom skrikandes o skrattandes kändes det som historiens kalla hand rörde vid våra ryggar på vägen ut…:)
Oh wow! Älskar detta.
Det är något visst med de här husen. Vissa drar en verkligen till sig. Och med kameran i handen tror jag också att man lättare kan se detaljer, det vackra i ett förfall och det stora i lilla. De här större husen från förr har ofta ett så fint ljusinsläpp som inte riktigt finns på samma sätt i nya hus, kul att å se dina bilder! 🙂
Jag skrev en liten ”historia” till det senaste huset vi ramlade över. Kika gärna in. 🙂
http://malinochbilder.blogspot.se/2016/09/drommar-i-kras-inlagg-nr-1.html
http://malinochbilder.blogspot.se/2016/09/drommar-i-kras-inlagg-nr-2.html