Oh yes, det var dags att framkalla med Framkalla igen!
Ja, ni som hängt med ett tag vet ju att det är Nino (en av killarna i Mat med Vänner) som har Framkalla, så jag har fått vara med och se det växa fram från början nästan och det är så himla kul! Grym tjänst också; att man kan framkalla sina bilder man har i mobilen och få dom hemskickade som riktiga fotografier, fotoposters med mera (finns gratis att ladda ner på iTunes för både iPhone och Android här).
På Gatsby-festen högg Nino mig och pratade i typ en halvtimme om det nya formatet; retroprints. Det skulle jag testa sa han, och bad om lite idéer till vad man skulle kunna göra för roliga grejer med just såna eftersom jag ”är ju så påhittig”. Han är smart på så sätt Nino; ser till att smöra upp en ordentligt så man torskar dit och säger ja.
Som en liten polaroidbild ser dom ut!
Och genast började jag fundera på cirka hundra användningsområden för såna här. Jag tänkte hänga en hel drös på ett långt snöre i Noahs nya rum, till exempel, så man kan peka och berätta så att namnen sätter sig. Och på Leos rum hänger jag ett snöre med bilder och textar namnet på personen eller platsen eller saken tydligt på den vita ytan under, så kan man gå igenom alla när det är läggdags och öva lite på bokstäver.
Och så kan man såklart ha dom som kalasinbjudningar! Skriva alla detaljer på baksidan och bara ett litet välkomnande på framsidan. 229 kr betalade jag för 20 stycken så det kändes ju rimligt.
Och några hamnar i fotoalbumet med en liten påminnelse om var och när, precis sådär som bilderna från mammas fotoalbum ser ut – från när hon var liten.
Så japp; det har jag gjort idag.
Nu; glass i stora lass.
Kul format! Någon gång ska jag bli klar till att använda Framkalla. Har en plan till fotovägg hos äldsta sonen, får tänka klart idén först bara.