Att rasta barn.

Hej torsdag!

Vad har ni för väder? Här är det plusgrader och regn och så blött ute att det slafsar under fötterna när man går. Inte klokt. Att ha hund är ungefär en miljon gånger lättare när det är torrt eller minusgrader; nu sitter jag på huk i hallen och torkar 16 tassar så gott det går med en handduk efter varje runda och ändå får Bona-moppen stå precis innanför dörren så att jag kan torka avtryck så fort de kommit in.

Men i helgen var det frostkallt på marken!

Och här är jag och Noah redo att hoppa in i bilen och köra till lekland med resten av familjen. Jag var klädd i jeans ni sett förr från Twist&Tango (här), en tröja från FreePeople och världens skönaste fuskväst som jag haft ögonen på länge men nu alltså klickade hem i början på året; finns här och är alldeles underbart tjock och fluffig och värmande. Ett tips för er som letar den typen av väst som inte ser allt för galen ut i mönster eller ”fluff”.

Jamen ni ser ju.

Vi skulle alltså på lekland. Ni VET vad jag tycker om lekland. Herre-GUD…

Men säga vad man vill; det är ett vansinnigt enkelt sätt att rasta barn. Och nu har vi hittat ett i Sjöbo som faktiskt är helt hanterbart. Det finns ju Leos i Malmö men det är så stort att jag blir matt bara jag tänker på det. Jag är nämligen lite skadad sådär; jag fixar inte att inte ha koll på mina barn i stökiga miljöer. Jag är nånstans övertygad om att de kommer bli kidnappade, minst, och den där känslan i bröstet när man inte ser dom –

jag fixar den inte.

Men den i Sjöbo är alldeles lagom liten; Leo kan springa helt fritt och jag behöver bara vrida mig ett varv för att se honom någonstans. Dessutom är där aldrig knökfullt av folk som ni kan se på bilderna, utan har man tur finns där en tre fyra barn och thats it. Noah kan man ju inte släppa vind för våg ännu, jisses, men Leo har ju koll på motoriken så där behöver man inte oroa sig för att han ska försöka göra något han inte hanterar (men bara för att det är ett litet ställe släpper den här paranoida mamman inte taget helt må ni tro; Leo är drillad med två förhållningsregler: 1- Han får inte följa med NÅGON som inte kan lösenordet jag lärt honom, och 2- han får INTE gå ut, alltså ut från leklandet, oavsett vad. Allt annat är okej). Så för att vara ett lekland får det ändå full pott; allt roligt finns där, man kan beställa mat och dricka och jag kan slippa kaninhjärta och slippa svettas ihjäl när jag försöker hänga med i Buses tempo.

Men, iallafall!

Idag är det torsdag och inatt bär det av mot flygplatsen. Sen ska ni få följa med på mässbesök, outfits, en cocktail eller två, Paris och tjejfnitter istället för kulörta skumgummikuddar och Kärlekboken.

Livet, alltså. Älskar dessa kontraster.