Har sagt det innan och säger det igen;
att ha hund är bannemig den bästa sortens sällskap, alla kategorier. Eller ja; att ha DJUR ska jag väl kanske säga, för en katts spinnande, en mule mot handen eller för all del ett gäng höns på gårdsplanen är ju allt sällskap. Otvunget, kärleksfullt sällskap på något vis. Och här hemma slås jag ofta över hur duktiga tjejerna är på att dela upp det där sällskapet på hela familjen; det är alltid någon som får en varm hundkropp bredvid sig antingen i sängen eller soffan eller på golvet vid köksbordet när man äter.
De ska inte UPP i knäet mina hundar, undantaget Spöket och Haggis då. Men Spöket är så liten så det märker man inte av när hon kommer ålande genom sängen nästan på rygg för att hamna nånstans mellan hakan och bröstet, och Haggis är så stor att det är fysiskt omöjligt att ha hela henne i knäet även om hon envetet försöker varje gång du sätter dig på golvet. Då kommer hon fram och liksom fäller ner sin stora kropp i ditt knä med en duns, och så har du lika mycket Haggis på varje sida av knäet som du har i. Sitter du på en stol inser hon sina begränsningar och kommer då istället och trycker sig mot dig, lägger det stora huvudet i ditt knä och ber om att få bli älskad.
Så visst är det sällskap. Även om sällskapet aldrig pratar eller ställer frågor så är det där, och det mest tydliga på detta är när man nån gång inte har hundarna hemma. HERREGUD så tomt det känns! Trots att de inte gör något väsen av sig i vanliga fall, ligger bara utslagna i huset och sover, så ekar huset nästan av tomheten när de inte är där och det slår mig varje gång det händer. Hur kan något så tyst lämna ett så stort rum av ensamhet när det inte längre är där?
Jag kommer nog aldrig vara utan hund. Jag tror inte det. Om något år har jag två, det räcker, men att vara helt utan för mig som haft hund (med något års uppehåll) sen jag föddes skulle kännas fel bara. Tomt. Kanske lite ensamt.
Nä.
Det blir nog jag och hundar, alltid.
Mm jag har en dotter som flyttat till killen, en son som bor hos pappan varannan vecka och väldigt få vänner som är singlar/ensamma. Jag vill så gärna ha hund igen, men det är så dyrt att köpa dem nu för tiden. Letar o letar efter en hund som är stabil och van vid katt för en liten summa. Typ samma letande som efter en bra man 🙂 men har ingen tur på något att de områdena
Ändå nog billigare med hund än man i slutändan tänker jag 😛
Hundstallet tänker jag eller att ta en hund på foder borde inte vara så dyrt =) En hund är ju ett oslagbart sällskap och blir alltid lika glad när man kommer hem =)
Ä.l.s.k.a.r. att leva med hund! Så fint skrivet av dig.
Tyvärr finns inte tiden för oss nu med två små barn, heltidsstudier för mig och 12-timmarsjobbdagar för sambon. Inte rätt för en hund med de förutsättningarna. Så jag är SÅ glad att min mamma, som bor 20 min från oss, här världen snällaste golden. Hon är perfekt med barn, hunden alltså…eller ja, min mamma med 😉 Så det blir hundmys flera dagar i veckan ändå och heldagar när mamma är bortrest. Perfekt för oss just nu, hund men inte dåligt samvete 😍
Men ja…nu har vi bara en hund just nu, men en springer spaniel som gör allt annat än att bara ligga och sova här hemma, men gud vad glad jag är att mina barn får växa upp med en hund. De lär sig att ta hand om en annan levande varelse, att visa hänsyn och framför allt så slipper de vara själva hemma när de kommer hem från skolan.
Jag kommer nog heller aldrig att vara utan hund <3
Passande inlägg just idag. Vår hund blev inlagd på djursjukhuset igår😒. Vi sa just det imorse, vilken otrolig tomhet det är. Trots att hon är en dam som inte gör så mycket väsen av sig. Vill bara ha hem henne nu❤️
Åh nej 😧
Håller med dig helt och hållet ❤️Så tomt utan hund i ens liv , bästa som finns ! Och den kärleken ens barn får uppleva med hund i hemmet är underbar . Tyvärr får vi bara ha hundarna i vårt liv en kort tid men ändå värt alla minnen och kärlek dom ger oss ovillkorlig varje dag ❤️
Har aldrig riktigt förstått det. Katt har vi och visst är han ett sällskap men när sonen skaffade hund och bodde hos oss i tre månade när Zamsos var valp för att få hjälp om dagarna när han och sambon jobbade så fäste jag mig så otroligt vid hunden. Det blev så tomt när de flyttade hem till sig igen och nu 1 1/2 år senare saknar jag Zamsos fortfarande och försöker träffa honom så mycket det går. Om en vecka flyttar de tillbaka till vår lilla by alla 3 och jag kan låna hund så ofta jag vill, HURRA 🙂
Det är mer än två år sedan vår dam somnade in och precis som du skriver Emma så är det tomheten som har varit det värsta..Till nästa sommar hoppas vi på att det kommer en ny fyrbent familjemedlem ♡
Fick låta min ena katt somna in vid nästan 14 års ålder för två helger sen. Jag höll på att dö av sorg. Min bäbis! Min lilla energiska skämtare var borta. Skulle aldrig mer få se henne. Det kan inte vara möjligt, hon måste fortfarande finnas.
Jag gick ner 2 kg i vikt på något dygn fast att jag åt med stor möda, skakade och frös långt i i märgen. Grät och grät och grät i 3 dagar så att ögonvråna svall igen. Men på kvällen den tredje dagen så släppte det i bröstet och jag började känna lugn, tacksamhet och tänkte på det roliga vi haft.,, 😳 Nästan som att bli frälst. Det är så tomt och saknaden är stor, men jag kan vara bland folk och bete mig nu 🙂
Jag tänkte att jag kan inte ha fler djur om jag ska må så dåligt när man mister dom. Men ja, det kan vara så att jag börjat maila uppfödare och börjat planera för framtiden 🙂 Ingen kan ersätta katten jag miste, men jag kan få en med samma energi och nyfikenhet igen. Djur är det bästa 💕
<3
Ja, just hundar har en märklig förmåga att fylla ett helt hus med sin blotta närvaro även om de så bara ligger och sover. Vet inte vad det är, egentligen, om det är sällskapet, tryggheten eller den ovillkorliga kärleken, men någonting är det, som gör att ett hus för mig blir ett hem om en hund vistas där. Någonting som är svårt att leva utan om man väl har vant sig vid det.
Älskar min lilla luki så mycket att det värker i hjärtat, och ser fram emot att ge henne sällskap så snart vi hittar vårt drömställe på landet.
Vi har en golden retriver (6 år) och 3 katter. Katterna bestämmer i huset, när och om de vill bli gosade och pratade med. De är mer krävande än hunden. 😉 Hunden ligger gärna nära, men aldrig i soffa eller sängen då han tycker att det blir för varmt. Om tonårsbarnen har sina kompisar hemma och sitter på golvet och pratar och håller på med sina mobiler, då hittar man hunden liggande mitt i högen av ungar. Vi var utan hund i 2 år och det var den värsta tiden i mitt liv. En hund är mer än sällskap, det är ens bästa vän. Han är den som får mig att skratta högt när vi är ute och går, även om resten av livet är tungt ibland.