Att ha hand om utsidan.

Jag målat inte bara insidan;

vi tar hand om utsidan också. Falu Rödfärg tas fram (nog den doft som är mest förknippad med barndomssomrar för mig) och burk efter burk öppnas och penslas på tills vägg efter vägg på fasaden får tillbaka sin forna glans. För er som hängt med ett tag vet ni att jag har jobbat på Falu Rödfärg en gång i tiden, så den färgen ligger mig lite extra varmt om hjärtat och jag vågar nästan lova att jag kan allt ni kan tänkas behöva veta om Falu Rödfärg eftersom jag bland annat var den som skrev ihop deras FAQ en sommar när jag satt och tog emot i kundtjänsten för att ta reda på vad folk egentligen ville fråga om när det kom till att måla.

Buse hjälper till att borsta ner väggarna, jag behandlar det gröna, fönstrena skrapas och sen målar vi ihop, Buse och jag, så långt upp vi når utan stege. I nästa steg tar jag så långt upp jag kommer med stege tänkte jag (Falu Rödfärg är ju dock extremt tacksamt på så sätt; det blir liksom ingen skarp ”kant” mellan det målade och det omålade).

Så att det är lite mulet just nu och att solen vägrar titta fram göt inte så mycket.

Det är varmt i luften, sommaren bor ännu här, och vi målar.

Buse och jag.