Att ha bakat paj till en storebror.

Åh, de här bilderna från när Leo fyllde år har jag ju glömt att visa!

Jag och Noah bestämde oss för att baka något extra gott till Leo, förutom den obligatoriska morotskakan, och eftersom vi har så vansinnigt mycket äpplen i år så begav vi oss ut för att plocka in en famnfull och göra äppelpaj! Han är i den åldern nu när han vill ha egna uppdrag och ansvarsområden; som att hälla mjölet i skålen när man bakar eller lägga ut besticken när man dukar, så att baka är ett givet kort här hemma när vi vill hitta på nånting.

Minns hur nervös jag var att Noah skulle få sig ett äpple i huvudet; de föll med tunga dunsar runt omkring oss på gräsmattan.

Mamma! Där äpple! 

En liten hög blev det minsann!

Den la vi på bordet i väntan på att skalas.

Jag skalade och skivade; Noah fick i uppdrag att pensla formen med smör. Som ni kan se gick han över flertalet äpplen med smör också, det var lite roligare än att smörja formen. Går ju bra det med.

Och det blev paj!

Jag brukar alltid göra smulpaj men addera sirap i degen, så blir det liksom segt och knäckiga och alldeles underbart gott. Till det vaniljvisp som man vispat tills det nästan är fluffigt som grädde – mmmm. Och kanel och en nypa kardemumma på äpplena, såklart.

Ingen bakning idag står på schemat tror jag, men jag ska fota med Micke och ha ett Skype-Möte inför en superspännande grej som sker på torsdag och slutföra lite andra jobb så det får bli en helt okej måndag ändå. Helgen kunde gärna varat någon dag till; det var så mysigt att ha mamma och Göran på besök och huset blir liksom alltid för tomt när de åkt, men en helg är ju så lång som den är och vi ses ju snart ändå i vilket fall. Men lite helg får gärna stanna kvar i kroppen någon dag till.

Så; måndag. Vi gör’t.