Att ha ännu ett tips att ord-drunkna i.

Åh, Århundradets Kärlekssaga!

Den här läste jag redan i tonåren och när jag var runt tjugo, slukade, kunde nästan varje ord – iallafall i del ett (som då var mer relevant för mig). Och häromdagen stod jag i köket och satte igång radion, nycklarna i handen och jackan på för jag ska köra iväg och hämta en leverans, när en finlandssvensk röst kom upp och orden hon läste gick liksom alldeles rakt in i mig. Jag stod alldeles stilla, fastän jag egentligen skulle iväg, och lyssnade noggrant på varje ord – nästan rös i kroppen av välbehag, och hade en svag känsla av att jag känner igen det här. Började googla raderna, var bara tvungen att ta reda på vad det var och jag hade ingen aning om vilken radiokanal jag hade uppe på radion, och efter några fruktlösa försök hittade jag att det var ju Århundradets Kärlekssaga, inläst av Märta själv.

Då kom jag ihåg, att den var ju det. Världens bästa bok. Eller ja; en av världens bästa.

(Ni har jag redan sett mig tipsa om Arnaia till exempel, samma författare).

Märta Tikkanen var gift med Henrik; en ganska välkänd konstnär och dessutom alkoholist. Den här boken skrev hon på nätterna, både sprungen ur frustration och av kärlek. Del ett av boken handlar nästan uteslutande om livet med en alkoholist, hur man städar och håller undan och tassar på tå och gömmer, hur det påverkar barnen. En gång i tiden var denna del den som låg mig närmast hjärtat, jag var inte vuxen kvinna nog att förstå de andra två delarna.

Del två av boken skulle jag säga fokuserar mer på själva äktenskapet, och den roll som kvinnan ofta tar där männen skapar stordåd och kvinnorna tar barnen. Frustrationen i grälen om vem som ska ta ut soporna, frustrationen över lag i gräl där all form av kommunikation är ett vapen och där familjens projektledning nästan osynligt skjuts över på kvinnan. Jag vet inte hur många samtal jag haft med kvinnor om just de här bitarna; hur universellt det verkar vara.

Del tre skulle jag säga handlar om systerskap. Om kvinnor över lag. Om den ordlösa förståelsen, om vår styrka som kanske inte alltid är det bästa eftersom starka kvinnor inte böjs utan bryts och brister. Om hur kvinnor står tillbaka, sätter upp en fasad, ler mot omvärlden – och om tröttheten. Väldigt ödmjukt och tröstande skriver hon om tröttheten, den nog alla någon gång upplevt. Det finns en passage om hennes egen mammas ”episoder” där hon också vill ha ett skrivbord att skriva vid som är så jäkla starkt; det handlar ju egentligen inte om SJÄLVA SKRIVBORDET utan om just grejen. Att andra få behoven uppfyllda, medan mamman står tillbaka tills det inte går att hålla inne längre och sipprar ut under några dagar per år tills det igen stoppas tillbaka och hålls undan.

Denna bok är så … jag vet inte? Aktuell?

Fortfarande. Vilket är så sorgligt egentligen, för den skrevs nån gång på sjuttiotalet. Men samtidigt är Märta så tröstande, så träffsäker och så varm i sin omtanke om kvinnor att det inte är en bok som är besvärlig för själen att läsa. Den är stark och ibland säger det bara tjong och ibland fnissar man – men det är en bok jag tycker man ska läsa om man antingen lever med en alkoholist eller är uppväxt i en sådan familj, om man är en trött småbarnsmamma, om man är en trött kvinna över lag av allt ansvar och tyngd och tillgänglighet eller om man bara älskar lyrik (det senare är kanske en nödvändighet då det är en diktbok). Århundradets Kärlekssaga är ett manifest, tycker jag. Ett strålande sådant.

Jag har läst stycken från Arnaia för Buse några gånger när han ska sova – dels för att han nog tycker att den är så tråkig (han somnar fort) men också dels för att jag hoppas att lyrik över lag gör folk till vettigare människor, om de får växa upp med ord och text som kanske har en annan rytm eller en annan klang än bara skönlitteratur. För några dagar sen frågade Buse mig vem som var min största idol och jag fick tänka länge, sen sa jag Det är nog Märta. Och Kerstin Thorvall. Men nog mest Märta. Och så blev han tyst ett litet tag sen sa han Märta… Det är hon som skriver om kvinnor va? Precis, sa jag. Det är hon som skriver om kvinnor.

Den är alldeles ny-utgiven så den finns i alla bokaffärer/online, men jag måste slå ett extra slag för att HÖRA den, för detta är en av de få böcker som faktiskt är bättre upplästa än formade med ens egna röst. Om det är Märta som läser såklart. Finns som ljudbok på Storytel, eller som följetong på P1 HÄR där det även finns med ett författarporträtt om man nu vill höra lite mer om Märta och hur hon skrev boken och vem hon är. Jag, som läst denna boken för 20 år sedan, har nu lyssnat på den säkert 10 gånger – när jag legat i badet, kört bil, åkt flyg, lagat maten, redigerat bilder – och varje gång har jag hittat något nytt.

Så lyssna, läs, ge bort till någon som behöver.

Vi behöver dom ännu; våra Tikkanen, Thorvall, Wine.