Att fortsätta med sina vänner, del 2.

Och så var det dags för del två av mina vänner och hur vi lärde känna varandra. Del ett hittar ni HÄR.

Någon som ni nog också ganska ofta ser på bloggen är Mathilda; Malmös egen Kardashian. Inte för att hon har en realityshow och två barn och en himla massa systrar eller sådär; utan mest för att hon är så v a n s i n n i g t glamourös prick hela tiden. Hon är den mest glamourösa människa jag vet faktiskt och backar inte ett ögonblick från temafester eller andra anledningar att få klä upp sig. Hon har en aura av glamour omkring, så är det bara.

Men hon är ju inte bara glamour. Hon är en outsinlig källa av sjuka, hysteriska historier. När man träffar Mathilda vet man att man kommer sitta och frusta av skratt över något som hänt nån gång och situationer som bara hon tycks kunna hamna i. Hon är rapp och rolig och obrydd (mycket obrydd) men väldigt mjuk och omhändertagande samtidigt. Hon kan se ut som en ängel men prata som en inbiten kåkfarare och den kontrasten blir hysterisk, Hon är en av de absolut bästa värdinnor jag vet; dukar ett bord som ett proffs, gör smårätter, serverar fantasifulla cocktails och får alla att känna sig välkomna – att hon inte lever i Hollywood är för mig helt obegripligt för hon är en perfekt mix av Kardashian och Martha Stewart.

Hon och Svåra Lena utgör ett oslagbart radarpar; där Svåra Lena är rak och lösningsorienterat är Mathilda mjuk och omhändertagande. De är två sorters kakor i samma burk och man vill hemskt gärna äta båda.

Carl-Otto!

Åh. Carl-Otto är en av duktigaste människor jag vet. Han är bara 30 men har redan haft jobb många skulle drömma om; han är så vansinnigt duktig på det han gör och jag är så stolt över allt han åstadkommit. Carl-Otto anställde jag också en gång i tiden, så han och Svåra Lena och Nelly och jag går precis lika långt tillbaka och var i samma grupp som blev oskiljaktiga. Han kom in på intervjun i Lyle & Scott och pratade exakt som Carl Bildt, men hans shorts var lite för korta och hans svar lite för snabba, så självklart blev han en av oss. Carl-Otto är en av de människor jag VET att jag kan ringa om ett år, även om vi inte pratat under hela året, och han skulle kasta sig för att hjälpa oavsett vad. Han är varm och lite brådmogen i kombination med att vara motsatsen till brådmogen (och väldigt fri); det beror helt på vilken version av Carl-Otto du har turen att träffa. Han, Lena och Mathilda har ju dessutom Schlagerpeppen som ni kanske vet! Ett måste för er som älskar schlager.

Jag ser så mycket fram emot att följa denna människa; både hans liv privat och hans yrkesmässiga liv, för jag vet att han kommer överraska mig livet ut.

Fru Sederblad, såklart!

Vi träffades också via bloggen. Jag skulle ju ha bloggeventet 2012 och stod i huset med 360 goodiebags och hade INGEN ANING om hur jag skulle transportera dessa in till börshuset. Det fixar jag skrev Fru Sederblad och sen kom hon bannemig med hästsläpet och vi fick lassat in alla kassarna och jag hoppade in i sätet bredvid henne – och resten är historia. Hon har ett jäkla pokerfejs den där Angela men är så vansinnigt roligt; samtalen man hamnar i ute på en restaurang med spritt okända människor om hon är med är liksom … oslagbara. Hon sitter tillbakalutad, lugn, och ser på alla med halvslutna ögonlock och droppar sedan såna kommentarer att man inte får luft. Hon är kanske lite för stark för sitt eget bästa, ibland skulle hon nog må bra av att vara lite böjlig istället för att brista, men har hon bestämt sig för att klara något själv så ska hon bannemig klara det själv också och då är det ingen idé att blanda sig i. Hon är den som svarar klokast när man ber om råd, den som kan relatera till de mest märkliga av situationer och som aldrig någonsin dömer – vad du än kan tänkas komma med.

Ja.

Tre personer till att hålla nära och växa av.

Det är ju så vackert med vänskap att det inte är klokt.