Att fotografera magar, ha nerv i kläm och vara julfestglad.

Just det!

Har ju inte visat den här fina magen. Den här fotograferade jag ute i skogen för snart två veckor sen; en jätterolig fotografering med en blivande mamma som inte ville ha ”för traditionella” bilder på sin mage utan lite mer bilder som var hon. Jag hinner ju tyvärr göra så få fotograferingar av privatpersoner nu för tiden så jag passar på att njuta lite extra när det är ett brudpar eller en mage eller några små barn som ska förevigas eller vad det nu än må vara.

Det är ju så vackra ögonblick, oavsett.

Det var 8 grader och mer eller mindre konstant duggregn denna dagen, men hon var en champ och stod ut med att frysa ett litet tag. Det är såklart lättare att fota utomhus på sommarhalvåret, men å andra sidan kan effekten bli mer dramatisk om det är höst/vinter – bara lite mer påfrestande för modellen.

Fortfarande är kvinnokroppar, gravida eller ej, det absolut vackraste jag vet! Om jag måste gradera favoritobjekt att fotografera så är nog en avklädd kvinnokropp nummer ett (inte naken nödvändigtvis, men jag älskar att fota boudoir eller hud genom skirt tyg till exempel, vill helst inte täcka någon i för mycket tyg), följt av barn på nummer två och äldre människor på nummer tre. Nån gång skulle jag vilja göra en fotoserie porträtt på damer och herrar i 75-årsåldern och uppåt – avskalat och enkelt.

Vi får se? Den kanske blir av.

Igår hade vi julbord! Det var supertrevligt. Jag hade egentligen lite för knepig arm för att kunna njuta fullt ut, men jag älskar dessa möten och när vi tar oss tiden till dom. Hade inte ens kameran med mig eftersom jag ändå inte kan hantera den hundra just nu, men Micke var med så han tog några bilder som ni kommer få se sen.

bildkälla

Nu vet jag förresten nog vad det är för fel på min arm!

Vet inte om ni är så intresserade av det här, men det går ju vissa långa nerver i armen som alla fäster på olika ställen mellan kotorna i nackryggen. Såna här nerver kan ju komma i kläm lite överallt på en arm; handleden, armbågen, överarmen, axeln och så vidare. Som ni kan se på bilden fäster nervrötterna uppe i nacken? Jag har två diskbråck i nacken nu för tiden tydligen, ett pyttelitet och ett lite större, och både distriktsläkaren, ortopeden och sjukgymnasten är övertygade om att det är ett av dessa två som ställer till det i armen eftersom det är precis mellan de kotorna där nerverna som styr bland annat tummen går ut. Radiologerna däremot (som min man alltså ha ha) anser dock INTE att det kommer från nacken; visst har jag bråck men ingen av dessa borde trycka på nervrötterna. Det är också lite oklart än så länge om det är radius-nerven eller mediannerven som är skadad eftersom jag har symptom från båda.

Jag har inte längre den där helt vansinniga smärtan (herregud, jag förstår verkligen inte hur Banditen klarar det där) utan nu har den istället övergått till mer hanterbara proportioner samt att min högra tumme har dött. Eller ja, den är inte helt död, men jag har absolut noll känsel på huden på tummen, den är svullen och den går inte att böja – det har helt enkelt blivit en styv viagratumme med känselbortfall. Två dagar efter att tummen dog så la även tippen på pekfingret av; alltså den översta delen av tre om du tittar på ditt pekfinger. Den går numera inte heller att använda. Detta är alltså de två fingrar man tenderar att använda till väldigt mycket om man är högerhänt; dra upp en dragkedja, skruva av en kork, skriva på en mobil, skriva på tangentbord, hålla en penna, trycka ner tippen på en sprayflaska – och, som i mitt fall, trycka på avtryckaren på en kamera. Lite panik på den. En död tumme klarar man sig hyfsat med, men när pekfingret också försvinner blir man jäkligt begränsad.

Men, ja. Så ser det ut. För att gradbestämma och vara säkra på att det verkligen är bråcket i nacken som spökar så har de sänt en remiss för EMG vilket praktiskt taget är en slags nervundersökning där man stoppar nålar i musklerna och mäter aktiviteten för att kunna smala in området där svagheten finns. På ett sätt hoppas jag att det sitter nån annanstans för då kan man ofta öppna och göra en fri passage för nerverna, men just halsryggen pillar man ju ogärna på eftersom det finns en hel del användbart där. Oavsett vilket så får jag vara beredd på att gå utan två fingrar och utan hudkänsel och ha lite ont i någon månad, det tar en jäkla tid för nerver att hämta tillbaka sig.

Så nu måste jag lära om och ta ett nytt grepp på kameran, helt enkelt. På måndag blir en bra start för då flyger jag till Stockholm och fotar för Pipols Bazaar – kanske inte optimalt nät jag fortfarande är så muskelsvag, men sånt kan man inte styra över och kroppen har jag märkt är fantastiskt duktig på att ”lära om” när omständigheterna kräver det.

Phju det var en halv uppsats det!

Men nu vet ni att mitt nummer ett fotografiobjekt är kvinnokroppar, att jag är glad i själen efter gårdagen och varför orden i texterna jag skriver kanske ibland blir fel eftersom jag slinter lite på tangenterna och varför jag inte har kunnat fota så himla mycket inspirerande bilder åt er senaste tiden.

Och hörni! Lite senare tittar jag in med en tävling om ett presentkort ni inte vill missa,

Stay tuned!