Torsdag.
Och vi är hemma allihop. Noah med feber, Buse med otäck hosta, mannen som vab-ansvarig och jag med min hand/arm. Och så alla hundarna såklart. Hela udda familjen är på plats.
Och jag är arg. Vansinnigt, frustrerat arg på den vårdinstans jag har med att göra (inga namn nämnda) som sköter det här med mig alldeles fruktansvärt dåligt, så dåligt att jag igår skrattade rakt ut av frustration och förvåning. Man ska inte hänga ut en enskild instans för hur några personer väljer att arbeta, men jag kan ju lite lätt utan att namnge eller peka ut försöka ge er en liten idé om vad som händer i den här cirkusen. Obs för lång text. Förstår om ni inte pallar läsa, men det måste ut.
Jag har, som ni vet, diskbråck i nacken.
Två diskbråck som sitter precis vid de kotorna där den stora nerven i armen har sina rötter. Ortopeder och sjukgymnast/arbetsterapeut är säkra på att det är det som orsakar mina besvär, men för att vara 100% säker har ortopeden skickat en remiss för EMG (där man mäter nervernas respons kan man säga) för att utesluta allt annat. All good där. Jättebra ortoped, jättebra sjukgymnast/arbetsterapeut. Men den instans som har huvudansvaret för mig, dit jag kom först med mina besvär? Kaos.
Till att börja med så kom jag dit första gången och hade akut ont. Vi pratar a k u t. Fick inte sova, grät om dagarna, gnisslade tänder. Fick en undersökning och remiss till magnetröntgen, det var så man hittade bråcken. Jättebra. Fick starka smärtstillande, bra det också även om de inte tar nervsmärta. Fick gå hem och avvakta magnetröntgen samt svar på magnetröntgen. De smärtstillande hen skrev ut räckte i typ 4 dagar på den dosen.
Fick MR, upptäckte bråcken, och sen var det inte mer med det. Min behandlare på vårdinstansen tyckte att vi var klara där och att jag kunde gå till en sjukgymnast istället. Jag hade fortfarande akut ont, min tumme och mitt pekfinger hade slutat fungera, sjukgymnasten jag blev refererad till kunde inte göra någonting alls med mig eftersom läget var just så akut och det fanns ingen träning i världen jag kunde göra. Vid denna tidpunkt på ca 2 veckor var jag heller inte sjukskriven, trots att jag inte sov, trots att jag inte kunde hålla ens ett papper. Jag hade ett AB som stod stilla och där jag fick tacka nej till alla uppdrag på grund av att jag inte kunde. Fotade Pipolz i Stockholm och höll på att dö.
Efter ca 5 dagar stod jag inte ut längre och ringde SJÄLV till min instans och bad om en ny tid. Min kontakt på vårdinstansen hade ju släppt mig där, med akut nervsmärta utan medicinering eller smärtstillande, till en sjukgymnast som inget kunde göra. Jag måste ju ha smärtstillande om inget annat, jag vet ju att det finns medicin som är anpassad för just nervsmärta och kunde inte för mitt liv begripa varför jag inte kunde få det, eller vad som helst. Och jag kunde självklart inte jobba 100%, egenföretagare eller inte, hur gärna jag än ville det.
Fick tid. Träffade min läkare. OBS på att hen halvlåg på britsen vid hela besöket och jag satt i besöksstolen och försökte förtvivlat få hjälp. Berättade att min tumme och pekfinger inte fungerade längre, att smärtan ändrat karaktär. Hen låg hela besöket på britsen, ställde inte en fråga eller gjorde en undersökning för att ta reda på vilken ny karaktär smärtan hade och hur mina fingrar fungerade. Jag kan ju inte ens jobba! sa jag förtvivlat. Men vi pratade ju om sjukskrivning förra gången? sa hen. Eh nej, det gjorde vi inte. Hen förstod att det var lite orimligt att jag skulle arbeta 100% när 80% av min inkomst var baserat på sådant jag nu inte kunde utföra hur gärna jag än ville (som egenföretagare är det sista man vill ha en sjukskrivning eftersom bortfallet av inkomst i bolaget drabbar MIG och inte bara ett företag jag jobbar åt). Jag kunde ta någon bild per dag och skriva en text men thats it, kunde ju inte gärna resa runt, bygga miljöer, hålla en kamera i mer än 3 min i taget, sitta och redigera med monotona handrörelser i timmar. Så hen skulle sjukskriva mig deltid från och med den dagen, i 4 veckor.
Jag måste ha smärtstillande, sa jag. Jag får ju inte sova. Jag sover i badkaret eller på soffan! Det finns ju tabletter som ska vara bättre mot nervsmärta?
Hm ja, säger hen där hen ligger på britsen. Det finns det. Jag skriver ut en medicin. Jag skriver på etiketten hur du ska trappa upp, beror lite på hur du mår.
Jaha? Vad ÄR det för typ av medicin? undrar jag, och menar alltså är det opiater, är det ångestmedicin, är det hostmedicin?
Det är en som ska vara bra mot nervsmärta. Och så bokar jag upp en uppföljning av sjukskrivningen den 8/1. Då är det en kollega till mig du får prata med, för jag är ju inte alltid här.
De smärtlindrande pillerna du skrev tog ju slut på fyra dagar, påminde jag. Jag har fått ta såna (annan sort) jag haft hemma sen förra diskbråcket.
Jaja, säger hen. Har du fler såna kvar?
Och så fick jag gå. Sjukskriven på deltid så jag kunde sköta iallafall bloggen (fast jag ärligt talat borde varit 100% vilket jag vägrade), med en medicin jag inte hade en aning om vad det var eller vilka biverkningar jag kunde förvänta mig. Obs på att det som skrevs ut är en epilepsimedicin som även används mot ångest och som har ganska saftiga biverkningar som kan vara bra att få information om annat än att själv läsa det på FASS, att upptrappningen skulle ske efter en vecka beroende på ”hur jag mår” av medicinen (utan att veta hur jag kan förvänta mig att må), helt utan information om vad jag kunde förvänta mig av medicinen både i form av smärtlindring och biverkningar. Och, det roligaste, utan kompletterande smärtställning tills den nya medicinen började fungera (vilket enligt studier vi själva fick läsa på var ca 7 dagar) utan hen tyckte jag kunde gräva i skafferiet efter de piller jag redan hade, som ngn annan skrivit ut typ 7 mån tidigare.
Okej. Är ni ännu med? Nu börjar det roliga.
Försäkringskassan börjar ringa. Mycket. Visar sig att intyget hen skrev var minst sagt undermåligt och inte var godkänt för att bevilja mig sjukpenning (utan att överdriva var mitt sjukintyg typ diskbråck, avvaktar EMG, inskränkt kraft och rörlighet, kan ej räta på tummen och sen inget mer; inte ett ord om smärta till exempel eller vad jag kan/inte kan göra och dessutom helt felaktigt då räta på tummen är det enda jag kan göra). Suck. Ringer till vårdinstansen, där de hatar mig vid det här laget, och frågar vad vi gör nu – om JAG ska skriva ut alla journalanteckningar från ortoped, sjukgymnast, arbetsterapeut etc för att styrka mitt tillstånd? Nejdå, instansens försäkringskasse-samordnare skulle ringa mig. Vilket försäkringskassesamordnaren gör senare samma dag och säger att de har begärt en dags uppskov med att komplettera sjukintyget då jag ändå hade en bokad telefonkontakt den dagen, med en ny läkare. Men hur ska den personen kunna göra en funktions- och aktivitetsbedömning av mig när hen aldrig träffat mig? undrade jag. Det är sånt doktorn frågar dig per telefon, sa försäkringskassesamordnaren och så var det inte mer med det. Ja, ja tänkte jag. De vet väl bäst.
Dagarna gick. En torsdag tyckte jag att det började eka tomt i min pillerburk. Obs på att ingen under denna tiden, som jag startat på en epilepsimedicin och trappat upp samma epilepsimedicin och fått lite galna biverkningar, hört av sig för att göra en medicinuppföljning. Preparatet min läkare tyckte jag kunde mixa med nervmedicinen kunde jag inte alls mixa om jag inte ville ha sån yrsel att jag höll på att kräkas hela dagen – så utan min man som hjälp hade det inte gått, han kunde läsa på om biverkningar, veta vad som väntade, avgöra om jag borde trappa upp etc – men sånt ska man ju inte behöva ha en anhörig till. Min läkare hade satt mig på en upptrappningsmedicin, men inte skrivit ut så att det skulle räcka till uppföljningen jag hade den 8/1. Jag fick alltså återigen SJÄLV ringa in och säga min medicin kommer ta slut på lördag och jag antar att ni tycker att jag ska stå på den?. Jo då skulle de be någon på plats skriva ut fler till mig, och, håll i er:
Så efter lunch kan du åka in till apoteket och se om det kommit in, annars får du ringa oss imorgon igen och påminna.
Ah. Ok. Jag ska alltså som smärtpatient åka in till Ystad, vänta 22 nr i kö på apoteket och hoppas att min medicin kommit in, annars åka hem igen, ringa nästa dag och göra om allting? Rimligt.
(Tack och lov fanns medicinen där efter lunch).
Okej, nu kommer vi till slutspurten.
Jag skulle alltså haft en bokad telefonkontakt med en läkare på min instans i måndags. Den som från början var tänkt som en uppföljning på min sjukskrivning för att prata ev förlängning, men som sen blev en kontakt för att komplettera min första sjukskrivning som inte gått igenom. Är ni med? Måndagen kom och gick, ingen ringde. Tisdagen kom och gick, ingen ringde. Helt otroligt. På onsdagen var jag märkbart arg och ringde in direkt på morgonen.
Jag: Jag skulle haft en telefonkontakt?
Hen som svarat: Låt mig kolla, vänta, jag ska höra. Kommer tillbaka efter någon minut: Hej igen! Dr xx försökte ringa dig hela måndagen.
Jag: Nej? Ingen har ringt. Jag har telefonen på mig dygnet runt. Då måste ni ringt fel?
Hen: Joooo, det gick inte fram på det numret vi har.
Jag: Vilket nummer ringde ni på?
Hen: 0708.
Jag: Nej det är fel. Mitt nummer börjar inte på 0708.
Hen: Nej, 0701 –
Jag: Det är också fel.
Hen: Dr xx var såååå orolig att hen inte fick tag på dig! Hen slog på hitta och pratade med enhetschefen och ringde FSK för att få ditt nummer.
Jag: Ringde hen till FSK? Ja det var ju märkligt, för de har mitt nummer. De har ringt många gånger. Jag måste ju ha en telefonkontakt för jag måste få en komplettering på sjukskrivningen.
Hen: Ja och Dr x har redan gjort en komplettering, det gjorde hen till FSK i måndags.
Jag: Va? Hur kunde hen göra det? Hen har ju inte ens pratat med mig?
Hen: Jo men Dr X har redan gjort en komplettering. får jag ditt nummer här nu så får Dr x ringa dig idag.
Jag, väldigt rak men absolut inte höjd röst eller otrevlig: Du måste ju förstå det orimliga i att inte ringa upp? Jag fick själv ringa in till er för att medicinen tagit slut, ni ringer inte på bokad telefontid och ni kan ju inte bara kasta epilesimedicin på folk utan att följa upp?
Hen: Bara ge mig ditt nummer här nu, du ska inte bli osams med mig om det här.
Ok. Så helt plötsligt hade mitt telnr försvunnit och ersatts av ett annat. Numret jag skrev in för 6 veckor sen, som de själva ringt mig på förut, som finns på hitta.se om man orkar ett extra klick och som FSK har. Och Dr X har tydligen varit SÅ orolig och sökt på hitta och pratat med enhetschefen och till och med ringat försäkringskassan för att få tag i det – OCH har kompletterat mitt sjukintyg utan att ha pratat med mig.
Började ana ugglor i mossen. Ringde till FSK. Självklart hade ingen ringt och frågat efter mitt nummer, ingen hade heller gjort en komplettering. Personen på vårdinstansen satt alltså och blåljög. Hen blåljög, men vi skulle inte bli osams.
MEN! Dr X ringde. Kom ihåg att detta var samtalet jag väntat på i 2,5 vecka som från början skulle vara för att se om min sjukskrivning skulle förlängas, till att sen bli samtalet där mitt sjukintyg skulle kompletteras (vilket jag redan då ifrågasatt hur någon ska kunna göra per telefon). Jag orkar inte ens skriva ner den fullkomligt rubbade dialogen som följde men det var det sjukaste samtal jag haft i hela mitt liv. Dr X ville inte alls komplettera mitt sjukintyg, hen ville inte prata med mig alls. Hen hade ju aldrig träffat mig. Min ursprungliga kontakt skulle ju vara tillbaka nästa vecka (obs på att tiden för komplettering redan löpt ut). Hen kunde RINGA till FSK, det skulle hen göra, och jag som var så fokuserad på att vi skulle komplettera och att hen skulle ställa 100 frågor om min smärta och läsa arbetsterapeutens journaler och bilda sig en uppfattning förstod inte alls varför hen skulle ringa till FSK för de skulle ju inte nöja sig med ett samtal? Och hen blev irriterad på mig som inte förstod vad hen försökte säga utan att säga det: JAG TÄNKER INTE GÖRA NÅGONTING, DU FÅR TA DETTA NÄSTA VECKA, JAG BRYR MIG INTE ETT DUGG OM ATT DETTA VAR ETT BOKAT SAMTAL FÖR JAG VET INTE VEM DU ÄR.
Förvirrad och gråt/skrattfärdig satt jag där i luren.
Hördu, sa Dr X. Det står här att detta samtalet ska handla om smärtlindringen, hur den fungerar.
Okej, sa jag. Låt oss prata om smärtlindringen. Ska jag äta de här doserna? Och preparat x som ni tyckte att jag skulle kombinera med går inte alls, så jag har ingen kompletterande smärtstillning.
Det kan inte jag svara på, jag har inte varit ansvarig för medicineringen, sa Dr x. Men hur fungerar smärtlindringen?
Ja, inte bra? Som jag sa; jag kan inte kombinera X med X?
Okej Emma. Ja jag kan inte uttala mig om medicineringen. Vi avslutar här. Hejdå.
Ridå.
USCH…. man måste tydligen vara 99% frisk, utbildad läkare och apotekare för att kunna (orka) vara sjuk….
Hoppas på god bättring…
Finner inga ord…
Men 1; lista dig hos annan VC
2; gör en anmälan mot nuvarande VC och behandlande läkare, din man vet säkert gången i det.
Och framförallt, vad som än händer, gör som Nemo och fortsätt simma!
Ge ALDRIG upp, hur tungt det än är.
Det blir bättre även om det känns långt borta just nu ❤️
#harliknandeupplevelser
All kärlek till världens bästa bloggerska ❣️
Katastrof! Blir så arg och frustrerad när jag läser. Lider verkligen med dig! Finns inget värre än att vara i beroendeställning och bli bemött på detta sätt. Snälla, gör en anmälan när du orkar. Förhoppningsvis hjälper det någon i framtiden som inte är lika stark och har lika bra stöttning som du har. Kram och krya!
Det är ju helt jäkla urdåligt!!!!!
Förlåt för krya – det är ju inte direkt en förkylning! Men hoppas att du ska må bättre snart och få mycket bättre bemötande och hjälp ❤️
Blir både arg, ledsen och uppgiven medan jag läser. Tyvärr inte förvånad. Jag har varit med om så mycket konstigheter och slarv (brusten blindtarm- operation, hemskickad trots att jag mådde apa och försökte uppmärksamma läkare o sköterskor på detta- in akut igen- ny operation exakt 6 dygn senare- fick ett förlåt från en helt ny stackars skamsen läkare- hem. Cysta på bukspottkörteln hittad i samband med op- Uppsala och borttagande av cysta, del av bukspottkörtel o hela mjälten- det vidrigaste jag varit med om, ren dödsångest- hem och personal GLÖMMER att info om kommande vaccinationer livet ut. Missar därmed en viktig vilket hade kunnat leda till akut blodförgiftning och död. Men ingen har gjort fel!! Anmälde naturligtvis. Men ingen har gjort fel)
STOR KRAM och tyvärr måste man vara frisk för att orka vara sjuk.
I efterhand kan jag säga att det värsta har varit att inte bli lyssnad på. Att prata inför tomma blickar och ett ” jaja men nu ska vi inte gräva i det som varit, nu tittar vi framåt” .
Helt sjukt !Men jag blir tyvärr inte förvånad.Det är så här det ser ut nu i sjukvården. läkare på Vc skickar patienter med remiss till sjukhus som skickar tillbaka till Vc och dom som inte orkar springa fram och tillbaka ger upp .KLART!Färdigbehandlad😣Har gjort detta i 4år med min son och är J*****gt trött .
Åh fy fan! Det är helt galet?! HUR kan man bemöta någon så? HUR?
Det där med tabletter och skickas fram och tillbaka. Som den där pappan som släppte ner sitt barn i ett vattenkraftverk..som överlevde thank good, såg dokumentären, han hade blivit skickad fram och tillbaka i många år, psykiskt sjuk och galna tabletter på det. Blev knarkare av medicinerna och ett monster. Ingen hade ansvar. Ingen ville ta ansvar efter det heller. Är det inte det som de har betalt för? Ansvaret?! För många kockar i grytan. Tragiskt.
Vilka pajaser Emma…hoppas nu du kan få hjälp. Å ja, du ska anmäla det här, när du får kraft för det. Inte ok, inte någonstans.
Men vad väntar nu då? Är det samtalet med den ursprungliga läkaren?
VEM ska bedöma om det blir OP eller inte? Väntar du på något mer innan beslut kan tas?
Stor kram till dig
Nu väntar jag på EMG som ska skyndas på för att ortopeden ska kunna ta ställning till op. Och så väntar jag på ny tid hos samma excellenta vårdinstans (suck) för ny funktions-och aktivitetsbedömning gällande sjukskrivningen. Helst vill jag hitta en privat allmänläkare att byta till men finns ju för tusan typ noll stycken i Ystad med omnejd som kan ta emot en ny pat. Vill bara ha EN person som gör en grundlig och vettig undersökning (förutom de jättebra som sjukgymnasten och arbetsterapeuten gjort – de var underbara) och som kan följa upp och kontrollera min medicinering i väntan på EMG och vad som blir resultatet av den.
Fiifaen..jag håller på dig 100% å hoppas det går över förväntan fort nu, så du kan få ett bra avslut på hela denna sorgliga historia.
Kram kram
Oj, vet inte ens vad jag ska skriva. Det här är bara så sjukt. Visst funkar den svenska sjukvården bra ibland eller oftast, men tyvärr är det inte heller ovanligt med den här typen av helt surrealistiska berättelser. Det här är ju som nåt ur Kafka. Förstår att vårdpersonal är överbelastad men hur kan man bete sig så här?! Du har ju turen att ha flera läkare i din närhet som kan guida dig någorlunda, men det ju få av oss förunnat och verkligen inget som ska behövas. Att skriva ut starka mediciner utan ordentlig uppföljning… så ansvarslöst. Tycker verkligen att detta ska anmälas, det här ska ingen patient behöva råka ut för! Håller alla fingrar och tår för att du snart ska få riktig hjälp.
Hej Finast Du
Jag tror jag baxnar och tänker: ”Det är inte sant!” Men nog är det så allt 🙁 Hoppas, hoppas på en snar förbättring och att du orkar <3 All världens kramar till dig ( och banditen )
Det är sanslöst skrämmande att detta är standard nu förtiden. Hört såå många som är med om mer eller mindre samma grej. Anmäl dem/läkaren. Vet inte hur ofta det blir något med det, men det är ju värt ett försök om det kan få en bra utväg och personen i fråga får ta sig i kragen. Fy fan det är verkligen så fruktansvärt! Alla kramar till dig.
Jag jobbar själv på en vårdcentral (om det nu är på en sådan du har varit) och jag bara undrar: Vad har du hamnat på för konstigt ställe??? Ingen bra början när doktorn halvlåg på britsen och du fick sitta på stolen i undersökningsrummet. Redan där förstår man att det är nåt galet som kommer att bli.
Lycka till! Många gånger om!
Jävlar… Häng ut dem. Med namn. Ibland får man inte vara svensk och snäll. Inte om man blir bemött såhär. Om det vire ett undantag… ja. Min lillasyster, i Göteborg, har varit med om nära på samma sak. Hon har ingen röst. Hon är 25 år och har fått sitt liv förstört av sjukvården. Kan inte jobba, plugga, ha en normal vardag. Ingen lyssnar på henne. men du har en röst. Snälla, skrik med den. Skriv för min systers skull, för alla dem som inte får diagnos, som inte blir uppringda, som faller mellan stolarna när vårdenhet hänvisar till vårdenhet. Snälla, Emma, skrik. Jag berättar gärna min systers historia om du vill ha stöd. Hon har skrikit slut sin röst.
<3
Läser å följer men brukar inte kommentera. Utifrån att jag själv arbetar som arbetsterapeut inom hälso-och sjukvård så råder jag dig att ta kontakt med patientnämnden som kan hjälpa till med anmälan. Så här får det inte gå till. Lider med dig, och hoppas att det finns annan vårdinstans du kan vända dig till!
Hej
Jag blir så illa berörd av att läsa sånt här. Har själv en mamma som är multisjuk (cancer, svår ledgångsrumatism, en autoimun tarmsjukdom, kotor som ger upp pga av benskörhet till följd av allt kortison hon har ätit.. listan kan göras än längre. Problemet nuförtiden är att man har tagit bort den samordnade vårdkontakten (ansvarig läkare). Man slussas runt mellan olika instanser och förväntas själv ta ett övergripande ansvar om sånt man inte har någon som helst koll på.
Tyvärr är dagens sjukvård sådan att man måste vara frisk eller ha anhöriga som kämpar för en för att få bra vård. Ruskigt skrämmande…
Hej Emma,
Instämmer med tidigare läsare. Anmäl/häng ut de som inte orkar ta sig tid att lyssna. De borde nog söka sig annat jobb om de inte vill hjälpa människor som lider.
Känns som du är en person som orkar stå på sig. Fortsätt gör det och när modet sviker. Ta med dig någon som för din talan.
Byt läkare!
Jag har haft turen att hitta en jätte bra läkare. (Lider av depression/ADD) så hen är utbildad psykiatriker och psykolog. Privat och dyr men fantastiskt bra och ser mig, hör mig samt talar om när något inte sköts som det ska.
En kär vän tipsade mig om hen. Var på VC först men de har svårt/inte tid att verkligen lyssna.
Hoppas verkligen du får bättre proffsigare hjälp snart och att smärtan försvinner.
Kämpa Emma <3
Kram från Värmland
Morr säger jag bara… Jag är farmaceut men brukar hålla tyst om det vid sjukvårdskontakt för att se vilken information och hjälp man får. Mitt svar är inte så mycket. Knappt någon. Det är så sjukt att man själv ska strida och ta fighterna för att få hjälp. Och det är bara när man fightats x antal gånger och äntligen hamnar rätt som det blir bra. Hoppas att det händer dig nu och att du byter vårdinstans!
Kram
Jeg leste det hele! For en prøvelse! Jammen godt du har kjærlighet og støtte rundt deg og ikke er alene om dette. God bedring og helle&lykke i tusen fold ønskes deg❣ Håper alt ordner seg raskt!
Stackars dig. Jag blir rädd hur den svenska vården fungerar. Så här ska det inte fungera!
Hoppas det ordnar sig och att folk börjar ta ansvar. Jag blir så arg så arg så arg när jag läser detta. Hur kan man behandla folk så här? Av hela mitt hjärta- hoppas det ordnar sig! ❤️
Bedrövligt att läsa om hur du blivit behandlad av vården!
Är detta offentligvården? Som egen företagare borde du ha en privat sjukvårdsförsäkring! Vi har privat sjukvårdsförsäkring för hela familjen och har alltid blivit fantastisk väl bemötta och omhändertagna av både försäkringsbolaget (Euroaccident) och vårdinstanserna.
KRAM
Fy fan stackars dej!! Ett under att du orkar…!
Vet exakt hur du känner dig! Jag tycker också du skall anmäla dem/läkaren för de skall finnas där för din skull och hjälpa dig men de är alldeles för bekväma när saker blir lite jobbiga. Jag fick mitt första diskbråck i nacken 2014. Jag fick en MR och sedan hände ingenting. Jag hörde inget ifrån min VC så jag ringde själv upp dem och hörde vad som hänt. Ja då fick jag boka en telefontid med läkaren. Vänta ännu längre! Hen ringde i alla fall upp som sagt och konstaterade att; Jo du har diskbråck mellan C4 och C5 men neuro i Lund vill inte operera dig så jag skriver ut Alvedon till dig. Du kan höra av dig om det är något mer. Där blev jag lämnad vind för våg. Jag har i alla fall turen att ha en väldigt duktig naprapat som dessutom är sjukgymnast som hjälpte mig igenom det. På julafton 2017 var det dags igen. Ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att det var nog bättre att ringa min VC eftersom de hade journalerna från förra gången. Jodå… fick åtminstone tid snabbt. Läkaren konstaterade snabbt att det var ett nytt diskbråck men tyckte det var onödigt med en ny MR i detta skedet. Huvudsaken var att där VAR ett diskbråck, var det sen sitter var inte så viktigt. Någonstans mellan C6 och C8 sitter det och det räcker för tillfället. Du skall ringa sjukgymnasten och här har du lite mer Alvedon. Tack för den. Sjukgymnasten hade tid den 31 januari.
Nu har jag tack och lov inte lika ont som du har tror jag, men händerna funkar inte riktigt som de skall och konstant värk i nacke, arm och hand. Från förra gången vet jag att jag inte skall: bära något, inte sitta för länge, inte ligga för länge och inte stå för länge. Bäst är att flyta omkring och gilla läget. Vården är usel idag och så skall du inte ha det. Anmäl dem! Stå på dig och hoppas att du inte hinner få bestående men av detta för att de inte sköter sina jobb. Stor kram!
Men va fan rent ut sagt. Lider med dig ❤
Det här borde du gå vidare med, så här får de inte göra! Byt vårdinstans och skriv en recension på Google eller prata med en tidning. Det är sjukt att man ska behöva ta sådana där strider när man är sjuk! Häng ut läkarna med namn, det där ska de inte få fortsätta med!
Jag har inte lika illa som dig men väl ett diskbråck de ville operera (tjatade i 1,5 år för att få röntgen). Efter en vals lik din (Kafka surrealistisk) insåg jag att sjukvården inte kunde erbjuda mig något. Gick därifrån och kommer aldrig mer tillbaka. Privat blir det (dyrt för en ensamstående morsa) men det går inte annars. Man ORKAR inte vara sjuk.
Massor med kramar till dig från en som verkligen förstår!!
Jag älskar privata allmänläkare och har alltid haft det, men på en sånhär liten ord finns det väldigt få och de tar inte emot fler patienter 🙁
Hej!
Jag hoppas att du har kraft och energi till att anmäla detta till patientnämnden. Detta är ett helt oacceptabelt ”omhändertagande”. Du kan också ringa och prata med chefen för Vårdcentralen. Det är ju inte alltid man orkar när man är sjuk och har ont men så här får det inte gå till! Arbetar själv på vårdcentral och det bemötande ( och ”hjälp”) du fått är ju under all kritik!
Hoppas du får bättre hjälp framöver!!!
Brukar aldrig kommentera, men följer dig dagligen och har gjort i flera år. Jag blir så arg när jag läser din text.
Helt galet hur du har blivit bemött! Men jag vet själv av erfarenhet att man måste vara frisk för att orka vara sjuk, orka stå på sig och göra sig hörd. Vara läkare och utbildad på mediciner för att det ska bli någorlunda rätt. Det eller att ha en anhörig med sig som orkar ta strid! Sinnesjukt att det ska behöva vara så. Många läkare borde ha blivit någonting helt annat, något som inte innebär personkontakt, empati och vänlighet…
Håller med tidigare som kommenterat – anmäl!
Sen byt vårdcentral bums.
Kan varmt rekomendera privat sjukvårdsförsäkring, det har vi numera i vår familjefirma. Man får hjälp inom ett dygn och operation, mri eller vad man nu behöver utan att vänta.
All styrka till dig och hoppas att du snart kan få lindring och den hjälp som du behöver och har all rätt att få! <3<3
Tack snälla ❤️ Finns dock ingen sjukförsäkring som tar i mig med tanke på min rygg 🙄
Sjukt. Blir nästan inte chockad ens sorgligt nog. KRAM Emma! Ps, min man har haft diskbråck också egen. Jag anar känslan. Dock fick han god vård och är återställd idag utan op.
Bara byt hc nu direkt. Och gör en anmälan, även om jag vet hur mycket kraft det kan ta.
Anmäl! Utan tvekan måste du anmäla instansen! Så här får det inte gå till. Ring FK och förklara dialogen för din handläggare, kanske kan de skicka en påminnelse till dr.
Stor kram 💕
Vårdcentraler är inget kul!!! Känner så väl igen mig i det du skriver. Skall själv byta läkare nu. Hen jag har nu har ”inte” tid att skriva remiss. Op bröstcancer X2. Vill göra mammografi varje år på sjukhuset, var tvungen att ”diskutera” med läkaren om en remiss dit. Läkaren har själv skrivit i min journal ”efter vissa diskussioner” skrivit remiss till mammografi. VAD DÅ INTE HA TID????? Röntgensköterskan på mammografin sa – byt vårdcentral!!! Du kan ju gå in och titta i din journal vad de skrivit där. Ibland intressant läsning. Stor kram!!! ❤️
Hej Emma
Läste ditt inlägg och lider med dig. Denna erfarenheten kan jag inte ta bort MEN efter mer än tio år med smärta från diskbråck, kånslebortfall, migrän och sängliggande så har jag äntligen fått tillbaka livet. Jag går hos en neurolog i Göteborg som ger mig botox i musklerna där smärtan kommer ifrån. Jag har blivit 90% bättre och önskar såklart att jag vetat detta innan. Men om detta kanske är ett alternativ för dig så är det värt att prova! Han jobbar privat så du behöver ingen remiss. Han heter Håkan Löfvinger och jobbar på Löfvinger kliniken i Göteborg. Han forskar och föreläser inom ämnet (även för mig när jag är där,,,en aning tröttsamt, MEN han är SUPERDUKTIG)
Du betalar en större summa första gången sen betalar du bara för besöken (1500:-), för Botoxet går på högkostnadsskyddet.
Oavsett så önskar jag att jag vetat detta för 10 år sedan, så jag hoppas att du på något sätt blir hjälpt innan det gått så lång tid.
(PS; sa upp min sjukskrivning pga fsk och deras terror-samtal, gav upp vc och deras lösning med mediciner, så jag förstår dig)
Stor kram Lotta / Atelje 18
Byt vårdcentral och anmäl. Att vara läkare innebär ett ansvar och det verkar inte dina läkare ha. Kämpar själv med diskbråck och vet hur tufft det är utan att behöva kämpa mot läkare och försäkringskassa utöver smärtan. Hoppas du kan få hjälp någon annanstans. Kram Eva-Carin
Så himla tråkigt att du behövs vara med om detta.
Anmäl, ryt ifrån och sist men inte minst, skaffa en privatvårdsförsäkring!
Jag jobbar själv med privatvårdsförsäkringar och är himla glad över att kunna erbjuda spec.läkarbedömning, psykologsamtal, sjukgymnastik, second opinion och gud vet allt inom en vecka, oftast snabbare.
Sen är det en helt annan diskussion kring vården i Sverige idag. Usch säger jag bara för vårdcentraler!
JAG HADE JÄTTEGÄRNA HAFT EN PRIVAT SJUKVÅRDSFÖRSÄKRING, MEN EFTERSOM JAG HAR SÅ MYCKET (DOKUMENTERADE) PROBLEM MED MIN RYGG ÄR DET INGEN SOM ÄR SÅ SUGEN PÅ ATT FÖRSÄKRA MIG HAHA. oj caps.
Alltså det här är ju helt vrickat att läsa! Helt sjukt att dessa människor jobbar inom vården. Fel människor på fel plats. Du borde anmäla vårdinrättningen. Så där får det inte gå till. Kram <3
http://hannafialotta.blogg.se
Mållös… Sitter bara och skakar på huvudet, vilka idioter det finns. Fy sjutton!
Jag har bråkat med vården i hela mitt liv eftersom jag har kronisk smärta, blivit kallad gnällig och bråkig och gud vet vad under alla dessa år. Det tog dem nästan 29 år att hitta vad som var fel på mig, och då hade jag själv frågat om utredning för just det i säkert tre års tid, kanske längre. Nu bråkar de för att jag ska vara nöjd av att ha fått en diagnos, även om ett par ord på ett papper gör exakt noll skillnad i den här dagliga smärtan… Att känna sig så här ifrågasatt och överkörd är skitjobbigt, men då får man gråta ett tag, bli förbannad och använda den där ilskan som någon slags superkraft för att orka mer.
Önskar jag kunde göra något för att hjälpa till, men det är nog sjukvården som är bästa och svåraste vägen på samma gång. Håller tummarna för att det ska lösa sig, och att du orkar fortsätta bråka med dem <3
Men alltså!!! Helt crazy!!! Stackars dig! Jag har också varit med om en massa helt galna saker där vi hamnat mellan stolarna och en massa tid har gått till spillo helt i onödan. Det värsta är väl att det är en av sönerna det gäller och att han fått lida pga att olika instanser hållit på att tjafsa sinsemellan om vem som har det medicinska ansvaret! Jag kontaktade tillslut olika chefer och ansvariga och har nu äntligen fått kontakt med en fantastisk läkare.
Ja, herregud!!! Man blir så himla trött!!!! Men mitt råd som jag skulle komma fram till är: Ge inte upp! Kämpa på så kommer du tillslut att hitta den där fantastiska läkaren…för de finns såna även om det är svårt att tro när man sitter där…mitt i skiten!
Inte det minsta förvånad. Krånglar själv med smärta i nacken, fk och skit.
Om det finna NÅGOT positivt med det här, så är det att ingen utav oss två bråkar med fk, läkare o annat skit om rätten till personlig assistans. DET är rena rama mardrömmen. Inte för att det hjälper varken dig el mig i vår egna kamp. Men tack gode Gud att de inte är fler instanser inblandade. Jag jobbar som personlig assistent i vanliga fall och shit pommes va galet det blivit med allt.
Jag hoppas du orkar med att anmäla det du varit med om och är med om. Slå in sista spiken i kistan och ge de sedan fingret.
Lycka till!
Oj, fruktansvärt dåligt! Blir dock inte förvånad. Min man sökte för nervsmärta för något år sedan. Läkaren på vc sa till honom att han inbillade sig, efter många turer så visade det sig vara ms. Hoppas att det löser sig för dig!
Hej Emma!
Så tråkigt att höra. Jag råder dig att någon läkare skickar remiss till Stockholm Spine Center för bedömning av dina MR bilder. Det är en duktig halskirurg som jobbar där. Jag hoppas att du antingen står på Gabapentin eller Lyrica för dina nervsmärtor. Det bästa är nog tyvärr att ringa och tjata varje dag för att något ska hända. Till slut så ger de förhoppningsvis upp och hjälper dig till slut. Det är inte mänskligt att må så där dåligt!
Tyvärr tror jag att utsikten att någon av de doktorer jag träffat remitterar mig nånstans ungefär 0,1% 😂
Kan man inte skriva en egen remiss nu för tiden? Har för mig att någon sagt det…eller så var det en dröm
Jo men till vad? Behöver inte remitteras nånstans just nu, behöver ngn som följer upp medicinering och ha retar sjukskrivning och FÖLJER mig. Efter EMG kanske det behövs, men nu … tyvärr inte.
Men va fan! Nu är jag så arg så ja vet inte! Alltså! Jag hade blivit TOK förbannad på denna attityd som de haft emot dig! Såhär får det bara inte gå till! ANMÄL!! Kontakta avdelningschef! Blir så arg så fy. Tänk de som inte orkar hålla på att ringa hit och dit och aldrig få någon hjälp! Vilket jävla sjuksystem vi har alltså. Var ska detta sluta! Anmäl Emma! Men jag kan säga att det är fler som har det som du och det är inte klokt alltså. Tycker synd om folk som har sjukdomar och värk.
Kramis
Avdelningschefen är kontaktad i ett ganska tidigt skede. Gick ju, uppenbarligen, sådär 🙄
Bedrövligt. Byt vårdcentral. Arbetar som allmänläkare på en offentlig VC. Privat sjukförsäkring eller privat VC ska verkligen inte behövas!
Fruktansvärt. Jag har ätit både lamotrigin och ergenyl och vet vilket rävgift det är. Som du kanske vet ska man ställa in dosen med regelbundna blodprov, särskilt i början. Håller tummarna för att något positivt snart händer.
Fy fan vad arg jag blir när jag läser detta! Jag skulle ringa chefen för vårdcentralen och berätta allt alternativt mejla hen. Frågan är om man inte kan göra en anmälan gällande doktorns sätt att bemöta patienter/sköta sitt jobb? Hoppas verkligen det blir bättre snart. Ta hand om dig!
Välkommen till verkligheten allihopa! Tyvärr Emma så förvånas jag inte alls över din berättelse, utan detta är krasst vad du kan förvänta dig av vården i Sverige 2017. Du måste ha en dåres envishet för att komma någon vart eller ha en anhörig som för kriget åt dig likt en romersk armé.
Min man har varit svårt sjuk i en Stroke sedan 2004. Lägg till att vi bor i Norrbottens inland, i glesbygden där vården är ännu mer nerkörd och bara bedrivs med staffett läkare…. Mina 13 år med den Svenska sjukvården har gjort mig hårdhudad och jag har lärt mig en mängd fula knep för att hjälpa min make.
Tips nr 1 – förvänta dig ingen hjälp, för du blir bara dubbelt besviken.
Tips nr 2 – var galet envis.
Tips nr 3 – räkna aldrig med att någon ringer dig, räkna istället med att du måste ringa mååånga, mååånga samtal. Spara ner alla nummer till alla avdelningar du besöker!
Tips nr 4 – begär alltid utdrag från din journal. Högra handen vet aldrig vad den vänstra gjort. Läs på!
Tips nr 5 – lär dig att ljuga, lirka och trilskas.
Tips nr 6 – Undersköterskan är den viktigaste spelaren på en vårdinrättning. Hen träffar patienter mest, har hört flest historier och kan ofta ge mycket mer tips och råd än vad läkaren och sköterskan kan. Är det dessutom en äldre med mycket erfarenhet är det riktig bingo.
Önskar av hela mitt hjärta att du orkar stånga pannan blodig och kämpa trots din svåra smärta! Lycka till!
Det är så väldigt tråkigt att du ska behöva det såhär. Men glad mitt i all jävlighet att du skriver om det då känns det iaf för mig mindre ensamt. Jag hade liknande smärtor och blev då kallad för störd, att jag skulle flytta ut i ödemarken eller åka till Tyskland och få antibiotika intravenöst i flera veckor och betala själv och så väldigt mycket annat.
Krya på dig. Försök stressa så lite det går. Kramar
Så här får det ju inte vara! Sjukvården ska inte funka så här! Styrka Emma, styrka!!
Jag arbetar själv inom vården och måste säga att på vår psykosmottagning gullas det med patienterna. De dyker upp hipp som happ ibland, skulle ha fått in injektion med medicin för flera dagar sedan men ville inte komma då eftersom det till exempel var mycket rymdvarelser ute då. De får sitta ner en stund, bli erbjudna en kaffe (som man kanske inte vill ha eftersom den kan vara förgiftad) och sen kommer någon i personalen och hjälper till. Så skulle jag vilja att jag själv bli bemött och behandlad!
Kram
Herregud! Ja, inte för att jag är särskilt förvånad. Jag jobbar själv på FK och mängden helt ointresserade läkare som inte orkar skriva ett vettigt intyg är imponerande. Och så skäller folk på FK…(säkert med rätta ibland, men många gånger är det ju kvalitén på intygen som är extremt undermåliga)…
Om jag vore du skulle jag vara noga med att informera FK vad gäller alla dina försök att få läkarintyget kompletterat. Trist om du får ett avslag . Gäller ju att passa sin SGI också…
Lycka till!
Ja här har jag inget ont ord att säga om mina handledare på FSK, det är ju läkaren som inte kunnat skriva ett vettigt intyg och JAG som fått skicka in mina journaluppgifter för att desperat försöka komplettera medan jag väntat på ett mer utförligt intyg.
Så otroligt tråkigt att läsa men föga förvånande idag. Det går att skriva en egenremiss, jag har ingen aning om hur men det kanske är värt ett försök för att få träffa en specialist som kan ge dig den hjälp du behöver. Kram och lycka till!
På ryggkirurgiska kliniken i Strängnäs opererar man cervikala diskbråck med mikrokirurgi. Alla kan söka dit enligt lagen om fritt vårdval.
Men herregud 😶
Så kan de ju inte behandla människor. Behövs upp på chefsnivå omedelbart. Skicka in klagomål så de gör en avvikelse. Det borde ha gjorts vid dina muntliga klagomål med.
Käre värld.
Hoppas allt löser sig för dig o att du får den hjälp du behöver ❤️
Fruktansvärt! Läste att du kan vända dig till patientnämnden i din region och anmäla. Antar att funderar på att byta vc. Ibland är det inte så lätt om det är långt till nästa men kan du så byt!!!! Ingen skall bli behandlad på detta sätt!
Jisses, man blir ju bedrövad…
Jobbar inom HR och dagligen med rehabärenden/sjukskrivna, det är ett gissel när läkarna slarvar med att skriva bra intyg för då blir det problem med FK som du skriver och just diskbråck verkar vara en diagnos som är svårt att hantera för vården och går det tillräckligt ”lång” tid godkänner inte FK sjukskrivningen…. varm kram och ge inte upp
Hej igen!
Har själv gått på spinecenter i Göteborg. Sååååå bra!!!!! Såg att de har mottagning i Malmö. Är det inte för bökigt att ta sig dit så kan jag verkligen rekommendera dem.
Vilka klåpare du har mött att man kan bemöta en patient på detta viset är rent av skamligt vart är deras yrkesstolthet kan man undra. Blir rent ut sagt förbannad och hoppas du orkar anmäla dem till patientnämnden.
Ta hand om dig.
Hej Emma
Så tråkigt att höra och tyvärr är detta inte unikt…
Tycker din man som själv är läkare ska ta snacket med alla instanser just nu. Sjukt… ja självklart, en du måste ha hjälp. Du måste lägga energin på att orka med att bara andas som du har det just nu. Varm kram
Skäms att arbeta inom vården. Tänker på dem som inte orkar kriga, som ger upp… eller på dem som är för sjuka för att kunna.
Om du orkar, anmäl. För de som inte kan så någon får upp ögonen för vad som händer.
Hemskt att vården vågar bemöta patienter med smärta på det sättet, smärta ska tas på största allvar och behandlas och utvärderas! Skäms på doktorn!
Fy fan vilken dålig stil. Katastrof. Anmäl till patientnämnden och byt vårdcentral! Kram på dig.
Låter lika bra som här. Jag fick sån fruktansvärd ischiassmärta i vänsterbenet sista helgen i november. Hade så ont att jag inte kom ur sängen, kunde inte sitta, inte stå för jag svimmade av smärta så fort jag var i upprätt läge. När jag skulle på toa fick jag rulla ur sängen direkt ner på knä och sedan krypa till toan. Väl där kunde jag inte komma upp på den utan att dra mig upp grensle över sitsen (bakvänt alltså) och den ansträngningen gjorde att jag svimmade så fort jag var klar och sen fick jag ligga på golvet tills maken kom hem från jobbet för jag kom inte upp i sängen igen. Kunde inte sova för det gjorde ont så jag ville skrika, konstant. Ringde vårdguiden som tyckte jag skulle boka tid på vårdcentralen. Där kunde jag få en ”akuttid” om tio dagar. Tack som fan. Tredje dygnet utan sömn mitt i natten orkade jag inte mer, utan sa till min man att nu får du släpa mig till akuten hur mycket jag än skriker. Fick krypa ner för trappen och ut till bilen. Väl i stan (5,5 mil av total skärande smärta) så fick maken halvt släpa mig in och så fort vi kom innanför dörrarna så rasade jag ner på golvet och höll på att svimma. Receptionisten sa åt mig att sätta mig på stolen, jag sa att jag kan inte. ”Jo kom och sätt dig här”. Maken fick till slut säga åt henne på skarpen att jag faktiskt inte kunde och då frågade hon snorkigt vad det var för fel på mig. Ischias, sa jag. Troligtvis diskbråck för det går hela vägen ner i foten. ”Jaha. Och varför åker du inte till VC istället? Klockan är faktiskt halv fyra på morgonen.” Jaaaa, kanske för att VC inte har öppet halv fyra på morgonen och tidigaste tiden jag kunde få är om tio dagar?! Förklarade att jag inte fått sova på tre dygn och då undrade hon varför jag inte kommit in tidigare? Hon menade också på att jag ska inte ställa diagnos själv utan det ska läkaren göra. Häpp. Varför då fråga vad som var fel på mig om jag inte fick svara..?
Nåväl, får komma in på ett rum ganska snabbt, läkaren konstaterar diskbråck med påverkan på ischiasnerven och frågar om det är några mediciner jag inte tål. Jag svarar att jag reagerar dåligt på morfin och tål inte paracetamol. De pumpar i mig en hästdos morfin intravenöst. Jepp. Jag säger vid första pumpet att jag får strypkänslor och svårt att andas och ändå trycker hon i resten också. Jag får även Oxycontin och Oxynorm i tablettform (starka opiater). Sen säger de att jag kan gå hem och ger mig ett par kryckor. Jaha? Jag svimmar nästan igen när jag försöker sätta mig upp och är dessutom tvärhög. Så hög att jag hallucinerar tecknade figurer. Okejdå, hon hämtar en rullstol och de öser ner mig i den. När maken kör ut mig genom dörren så svimmar jag och krampar mig ur rullstolen mitt på parkeringen. Full exorsism-krampar tydligen, rullande ögon och rubbet. Maken blir livrädd och lyfter upp mig och springer in med mig igen. Dyblöt. För såklart kunde jag inte vänta med att svimma tills vi passerat den jättelika vattenpölen. Okej, får komma in på ett rum och får lite dropp. Maken frågar om det var en reaktion på morfinet eller tabletterna och om han bör bli orolig. Nejdå, det var nog bara sömnbrist. Inga av de här medicinerna kan ge såna reaktioner. EEEH, det var INTE vad bipacksedeln sa när jag senare läste på… Nu börjar maken bli förbannad och säger att han inte vill ta hem mig för jag kan ju inte klara mig i det skicket. Det är inte humant att jag ska krypa omkring och inte ens kunna kissa utan hjälp. Då kör de ut mig i korridoren i väntan på att bli inlagd och där får jag ligga, till HALV FYRA PÅ EFTERMIDDAGEN! innan jag får komma upp på ortopeden. Jag hade alltså inte ätit eller druckit på över 24 timmar varav 12 av dessa var spenderade på akuten. Inte en enda gång erbjöds jag ens ett glas vatten. Väl på avdelningen var sköterskorna supergulliga (jätteeloge till dem) men läkaren.. hrrrr. Han kom in, lyfte på mitt ben och höll med om diskbråck på L3 och sa ”Det här förstår du inte nu, men diskbråck är inget farligt. Det kan göra lite ont bara” som om jag var tre år och så gick han. Där satt jag med alla frågor. Han kom in en gång till med sjukgymnasten och då frågade jag om jag kunde snabba på läkningen eller åtminstone förebygga att det händer igen med t.ex. sjukgymnastik. Nej, det kunde jag inte, det fanns inget jag kunde göra för att fixa det här. Sjukgymnasten kom in efteråt och sa att det är klart att det kan hjälpa att träna upp bål- och ryggmuskler för att stödja ryggen så hon höll inte med. Jag var inlagd i två dagar och sen fick jag fortsätta krypa i tolv dagar till här hemma innan jag kom upp på kryckor. Spännande också när jag läste på FASS om Oxycontin, man får absolut inte tugga den utan den måste sväljas hel, annars kan man råka ut för en överdos. Det var ingen som sa när de gav mig tabletterna, varken på akuten eller avdelningen…Spännande också att ingen frågade om jag har någon form av missbruk innan man skriver ut så starka grejer. Nu är jag som tur är tveksam till att ens ta Ipren normalt sett men det kan ju inte de veta. Suck. På mitt sjukintyg står det ”magnetröntgen inom 2 veckor”. Har inte fått nån remiss än och jag blev inlagd 1 december… Nu är jag iallafall bättre, har kunnat jobba nån timme om dagen. Ursäkta låååång historia här med, men jag blev så upprörd när jag läste att du behandlats lika illa du, systemet verkar ju ha fallerat totalt. Nåväl, håller tummarna att ditt också ger med sig snart, nervsmärta är fasen inte att leka med. Värsta jag varit med om.
Krya på dig!
HAHAHA en alltså gud?! DET HÄR är det sjukaste jag hört. Du har behandlats 100 ggr värre. Efter MR ska du ha en blockad om det bekräftas bråck, det räddade min ischias.
Alltså??? Fattar inte hur läkare kan vara sååå nonchalanta? Att bli ifrågasatt är inte sköterskans roll när du kommer in. Visst har hört stories om att de finns dem som åker till akuten för att ungen är snorig och har feber. Men de riktiga fallen, som du beskriver, gör att jag blir så jäkla besviken. Måste man ha fått kroppspulsådern avskuren för att tas på allvar?
Ödmjukhet är jävligt viktigt när någon har så fruktansvärt ont. Inget man spelar precis. Varför skulle jag befinna mig på akuten mitt i natten om det inte var just akut. Kan du inte sitta, ge dig en brits all lägga dig på.
Jag blir mörkrädd faktiskt.
Å hur kan det vara så svårt att ha en ansvarig läkare?
Å hur kan det vara så svårt att skriva ett rättvist intyg till FK? Förlorar de något på att inte skriva hur det faktiskt är?
Jag fattar inte?
En kollega gick igenom en skilsmässa med en psykopat till make. Hon var totalt nerkörd och sov inte och klarade inte av att sköta sitt jobb 100%. Hon fick ok med sjukskrivning och kollade noga av med FK att om hon ville jobba mer än vad sjukskrivningen sa, så var det helt ok. Hon VILLE vara verksam, det var ju hennes normala i allt det onormala. Tror ni det blev problem när hon skulle få utbetalningen 😉 NÄ det går inte att göra så…sades det. Här har ni någon som vill jobba, och inte försöker krypa undan systemet.
Alla stories som blir skulle sammanställas och lämnas in till politiker som beslutar om kostnader.
Önskar varenda politiker och läkare nervsmärta el ngt riktigt jäkla akut så ödmjukheten ökas på. De har blivit för luttrade.
Kram Åsa
Men FY! Känner hur det liksom börjar koka när jag läser detta. Att det får gå till såhär?! Verkligen katastrof. Hoppas så att det ordnar sig för dig!
Jobbar själv som danslärare i vanliga fall, men är sjukskriven nu. Har problem med revbenen och svanskotan sedan i oktober och det har varit en himla cirkus att bli tagen på allvar inom sjukvården. 6 månaders väntetid på en MR, fått utskrivet en massa olika medicin jag inte tål o.s.v. Känner verkligen med dig!<3
Man blir ju galen!!!! av att läsa hur du blir behandlad 😡 Kan inte fatta att det kan gå till så i vårt fantastiska land, med vår fantastiska sjukvård (en aningens ironisk där) trodde nog att vårt civiliserade land kunde bättre. Har tyvärr hört alldeles för många liknande historier de senaste åren för att inte tappa tron. Självklart finns det en hel massa sjukvårdspersonal där ute som faktiskt är fantastiska på det dom gör (och ska göra) men det är alldeles för sällan man hör om dom.
Jag hoppas och ber av hela mitt hjärta att du så fort som möjligt får den hjälpen du SKA HA, skönt att veta att du inte är ensam i allt detta du har ju en underbar och stöttande familj omkring dig och dina vänner (och så har du ju oss här inne), sök styrkan i dom och fortsätt strida för jag antar att det ändå blir du som får fortsätta ringa och bråka.
En stor varm kram från mig
Uppdrag Granskning!!!
Alltså! Fy fan! Anmäl läkare och vårdinstans. Bums!
Stor kram!
Det är så fjuttigt men ger dig en cyberkram, hoppas du får rätt vård nu. Kram
Nu vet jag ju inte var du har gått och kanske är det här? http://skane.spinecenter.se/
Jag har ju gått på motsvarigheten i Stockholm för mitt diskbråck i nacken med motsvarande smärtbild som du även om jag haft ”enklare” fingrar med pek, långfinger, ringfinger utan känsel och helt smärtpåverkad högerarm, skulderparti. Tycker att jag blev sedd där och fick den hjälp jag behövde tills smärtan var på en nivå att sjukgymnastiken kunde kicka in.
Åh jag blir så ledsen när jag läser hur du och flera andra blir och har blivit behandlade! Jag är själv distriktsläkare på en vc och jag kan verkligen inte förstå hur man kan behandla sina patienter och medmänniskor på det här viset. Tyvärr är jag plågsamt medveten om vårdens (och kanske primärvårdens i synnerhet) bristande resurser och tyvärr också bristande kompetens i vissa fall. De flesta av oss (hoppas jag) gör vårt yttersta för att ge rätt och bra vård. Hoppas att du och ni andra ska få adekvat hjälp!❤️
Du är inte i närheten av Ystad va? 😉
Du kan göra egenremiss till spinecenter. Kolla på nätet. Tror det är samma i Malmö som Gbg.
I wish!
Attans!
Oj!
Tråkigt att höra hur du har det Emma. Ring eller skriv mail till verksamhetschefen på Vårdcentralen där du går. Det kommer inte att hjälpa dig just nu men får förhoppningsvis dem att se över sina rutiner så att liknande missar inte sker i framtiden! I region skåne är det fritt vårdval och man har rätt att lista sig på vilken VC man vill. De har inte rätt att neka nya patienter och man kan enkelt lista om sig på nätet på ”mina vårdkontakter” (gå in på http://www.1177.se, logga in med mobilt bankid!) Sen kan det såklart vara mer eller mindre enkelt att få en tid…. Till specialistmottagningar kan man skriva egenremiss. Jag arbetar själv som ST-läkare på en VC och jag vill verkligen be om ursäkt från vårdens sida över din minst sagt bristfälliga handläggning. Hoppas att det ordnar sig!
E
Åh herre! Detta är ju helt sinnessjukt! 🙁
Fullkomligt vedervärdigt!! Lider med dig. Jag har lyckats hosta sönder revben/skapat muskelknutor som lägger nerv i kläm. Aj!! Kvider och ropar rakt ut både hemma och på jobbet haha. Hoppas det ordnar upp sig för dig 🌻🍦🎈💙💚💛💜
Men herregud!!! Hur kan detta få ske?! Jag blir mållös 😦. Och vilket avslut på samtalet 😡 hur kan någon ens säga så. Usch och fy vad ledsen jag blir för din skull 💕
Allt gott till dig Emma!
Tyvärr förvånar det mig inte. Du bara bekräftar mina egna erfarenheter och tankar om hur illa det är ställt med sjukvården idag. Jag har liknande erfarenheter som du har och låter säkert negativ när jag säger att jag har tappat förtroendet för vården. Jag löste det så att jag bytte familjeläkare, men har många gånger tänkt att jag borde gjort något mer. Gått till media, hängt ut personen med namn el dyl. Nu har jag haft hälsan så jag har ännu inte träffat min nya familjeläkare. Men min man har haft liknande erfarenheter från den vårdcentral han går, och jag har vänner som berättar om sina upplevelser osv. Det har gått så långt för mig att när någon har upplevt det man med all rätt kan förvänta sig av läkarkontakten så blir jag förvånad. Sjukt. Krya på dig!
ANMÄL till patientnämnden och gå vidare!!!
Så där får man inte behandla människor, bilarna på verkstaden får bättre service idag 😡
Men fy fan rent ut sagt vilket helvete! Så hemskt och vidrigt bemötande! Jag har till stor del varit med om bra bemötande i sjukvården, mest med sjukhus/akuten iofs och inte så mkt vårdcentral. Men en del konstig medicinhantering kan jag skriva under på… Bröt knät för två år sen i en ridolycka, åkte in akut och skulle opereras nästa dag. Har flera släktingar med missbruksproblem och är livrädd för att hamna där själv + stor kontrollbehov så har stor respekt för starka mediciner. Ber om alternativ till morfin – får veta att det inte finns något sådant, i så fall endast panodil. Tar panodil då, har så ont att jag är helt borta och får höra att ” du kommer ha så ont imorgon att du inte har något annat val än att ta morfin, du kan lika gärna börja nu”. Jaha okej, jag ger mig. Mår så illa (vilket är det värsta jag vet, har extrem spyfobi så det är verkligen jobbigt för mig) och blir inte smärtlindrad heller men orkar inte säga nej. Frågar igen efter annat än morfin, får återigen nej. Blir hemskickad med extrema mängder starka morfin preparat, både långverkande och kortverkande och rådet ”trappa ner försiktigt”. Förstå hur lätt det hade varit att bli beroende… Jag slutade äta dom direkt för att jag mådde så otroligt illa, åkte till sjukgymnasten en vecka efter operation, en promenad på 50 meter tog mig en halvtimme (”gick” med gåställning, fick inte belasta benet) och jag var helt svimfärdig och kunde inte göra en enda övning. Sjukgymnasten var så arg och sa att du kan ju för guds skull inte äta Alvedon, det äter man när man har lite huvudvärk eller mensvärk och inte ens då hjälper det. Du MÅSTE få annan smärtlindring, kroppen läker inte ordentligt utan det. Ringer min avdelning, men ingen kan skriva ut något annat. Till slut pratar jag med en apotekare som står i mitt stall, som blir så upprörd och ringer avdelningen och säger vilka preparat jag borde få testa istället. Återigen nej, har du problem så vänd dig till vårdcentralen eller akuten. Finns inte en chans att jag orkar det, var dessutom torsdagen innan påsk så allt skulle ju vara stängt över helgen, fem dagar till utan smärtlindring fick mig att känna en aning panik, jag orkade verkligen inte mer. Återigen får min stallkompis ringa sjukhuset och kräva it annan medicin, TILLSLUT går de med på att hitta en läkare som skriver ut Citodon, en lite mildare medicin som jag klarar av att ta (tillsammans med åksjuketabletter så mår jag bara en aning illa) när smärtan är som värst. Man tycker att vore positivt att slippa skriva ut morfin? Och när man ber om svagare/annan typ av läkemedel, varför är det så svårt? På ett sätt glad att jag inte tålde morfinet , är livrädd för att gilla det FÖR mycket och fastna i ett beroende. Också galet att inte få en nedtrappningsplan,hur ska jag veta hur man gör?! Är så tacksam att jag fick hjälp men som du säger så ska man inte vara beroende av närstående… Hoppas hoppas att du får rätt hjälp!
Men herregud Emma!!
Jag blir helt mållös, jag vet inte vad jag ska säga…det är ju helt fruktansvärt att man ska bli behandlad så!!!
Känner så otroligt med dig….och alla andra som här skrivit här vilka situationer de hamnat i…det är ju inte klokt att det får vara så, ska man behöva vända sig till det privata för att förhoppningsvis få rätt hjälp!!! Det är ju helt sjukt bara det, jag blir helt mörkrädd, att bli runtskickad, vänta på samtal, någon som ljuger en rätt upp i ansiktet och just att ingen vill ta på sig ansvaret- det är för jävligt!!!
Jag hoppas verkligen att du ska få rätt hjälp, så här får det inte gå till!!!
Massor med kärlek och styrka till dig ❤❤❤
Stor kram ❤
En förskräcklig behandling av dig. Så oprofessionellt! Anmäl till IVO, byt VC om det finns möjlighet. Jag önskar god bättring och bättre omvårdnad. Kram ❤️
Ååå herregud. Det är inte klokt! Fyyy faaaan!
Byt instans! Heja dig. Hoppas det löser sig! Kram ❤️
Usch, fina du!! Sett, hört och varit med om detta allt för ofta (mest i Ystad, kanske på samma instans faktiskt) där det mest udda jag har fått till svar är ett telefonsamtal den 23/12, där Dr x ringer och säger: Jag minns inte vad vi bestämde sist vi pratade för jag har inte gjort någon anteckning i din journal, men visst var det så att vi skulle göra ett ryggmärgsprov på dig idag?
Ja, svarade jag, dina ssk skulle ringa mig för att boka. Och det har de inte gjort.
Dr x: Jaha, så var det kanske. Det var ju synd att de inte har ringt. Jag antar att du inte vill komma in NU och göra det?
Jag: Eee, skulle inte tro det faktiskt. Tänk om något går fel, det är ju ändå dagen innan julafton. Jag vill inte ligga på sjukhus på julafton.
Dr x: Nä, det har du ju rätt i, vi bokat om det till nästa år. Jag ber ssk ringa dig.
Detta var ca 6 år sen. Jag väntar fortfarande på det där samtalet….
Plus att jag bett om att få ut mina journaler 5 gånger men får dem inte.
Jag vet att ”ge dig inte, stå på dig” hjälper ett skit MEN det är liksom allt jag kan skriva.
Gott ändå att du har mannen som extra stöd och hjälp, pojkarna för extra mycket kärlek och vovvarna för extra skratt ❤️
All kärlek och styrka! ❤️
Men oj 🙈 Men du; dina journaler kAn du hämta ner själv på Mina Vårdkontakter på nätet.
Men det där måste ju vara samma ställe? Hoppas innerligt att det är samma, förfärligt om mer än en läkare i Ystad håller på så… Häng ut, go public med idioten! Han (dom?) har ju gjort fler fel än rätt… Och jag vet flera jättebra allmänläkare, men i Göteborg…
Stackars dig att behöva bråka med vården,som finnns till för att hjälpa oss.Jag lider av diskbråck oxå som dig,kan berätta lite snabbt om mina turer till privat ryggspecialist,vårdcentral,jouren,akuten.och innan där naprater som inte en enda gång nämnde för mig att det kunde vara diskbråck,trots att jag förlorade känsel i fingrar o på yttersida av arm o hand osv.läkare som inte vågade ge smärtstillande,läkare som tyckte man skulle åka hem o ta alvedon och vetekudde osv.jag hade min man som hjälpte mig när det var som värst med allt,för så fort jag rörde mig så så ville jag bara bli sövd så ont hade jag.tillslut efter flera veckor fick jag göra magnetröntgen,där det konstaterades att jag hade diskbråck i nacke på flera diskar.se till att du blir remitterad till nån som kan,bla annat smärtenhet för att få hjälp med medicinering,för med min erfarenhet så är dom läkare jag träffat på vårdcentral totalt okunniga angående diskbråck i nacke och angående den medicin som är för nervsmärta,dvs den jag tror du blivit ordinerad som bla är för ellepsi.jag önskar dig att du verkligen får hjälp med det här för nervsmärta är en fruktansvärd smärta.kram
Oj, det tog alldeles för lång tid att läsa det här. Blir helt… deprimerad är nog närmsta ordet, av att läsa alla historier om hur dålig vården är. Visste faktiskt inte att den var SÅ dålig!
Utnytja att vi faktiskt får välja vårdcentral, eller ta dig till en privat läkare även om du måste åka en bit. Det måste ju vara bättre än det här?!
ANMÄL! Du känns som en person som inge ger upp och det ger dig ett stort plus att du har en läkare i familjen. Och som någon annan skrev, kontakta lokaltidningen. Tyvärr är det väl sånt som biter i dagens samhällsklimat.
Stå på dig, försök att ta det lugnt hemma, njut av din familj och det du kan göra trots smärta och dåligt fungerande kroppsdelar. Stor kram till dig!