Att få barn-lagad superpasta!

Men alltså åh – HUR fina är inte pojkarna i sina kock-kläder?!

Bagaren&Kocken har just nu ett sportlovserbjudande och skickade ett sportlovspaket med så himla fina små kocksaker till pojkarna. Och de blev såklart lyriska över att få riktiga kockmössor och annat som vuxna har, och jag själv dog söthetsdöden lite; att se dessa två i köksutstyrsel och med sina mest koncentrerade och allvarsamma miner var liksom nästan för mycket för mammahjärtat. Leo fick en kockmössa och en alldeles riktig kockrock med dubbelknäppning, och Noah fick samma mössa men ett förkläde med texten Le Petite Chef på istället.

Vi bestämde oss för att som lördagsaktivitet inviga sakerna och låta pojkarna (mest Leo då såklart) laga mer eller mindre hela lunchen åt oss. Han tog på sig uppgiften med en rörande stolthet; finns ju få saker barn i deras ålder vill mer än att få hjälpa till och få ta hand om saker själv. Få ansvaret, ni vet.

Så vi satte dom i arbete!

(De saker som finns på Bagaren&Kocken är rosa-markerat i texten och klickbart så ni kommer direkt till produkten, det mesta är med i deras sportlovskampanj).

Eftersom vi hade ett bra start-set för pasta blev det helt enkelt pasta!

Jag hittade Leilas recept på äggpasta vilket bara bestod av durumvete och ägg, så det kändes ju enkelt nog. Så upp med en hög durumvete (5 dl), gör ett hål i det lilla veteberget och knäck i 4 stycken ägg. Sen tar man en gaffel och vispar ihop allt till en deg som sedan knådas med händerna i slutet. Perfekt sak för två barn att göra – att knäcka ägg och gräva i kladdiga saker med fingrarna är ju livet. Obs på att det är skönt med nån form av bakbord under så man slipper allt kladd i skårorna, de fick använda en snygg version som räckte alldeles utmärkt (här).

(Dock blev vår deg så torr så jag tror att det kan ha blivit lite för mycket durumvete när vi mätte upp, så vi öste ner allt i KitchenAiden sen när barnen kladdat färdigt och knäckte i ännu ett ägg och lät den jobba istället).

Medan degen vilade i kylskåpet plockade jag fram det Leo hade fått stora ögon för när han packade upp och som han hemskt gärna ville få testa – sin alldeles egna kniv!

Ett så himla bra litet set (här) med kniv och skalare för barn; kniven har liksom ett handtag som gör det omöjligt att skära sig, och det kommer med en plastmojäng för fingrarna på andra handen så att man kan skära grönsaker etc utan att ens kunna komma åt fingrarna som håller. Jag var inte ens nervös när jag tittade på, vilket jag minst sagt skulle varit om han höll i någon annan form av kniv.

Han fick skära tomat och hacka vitlök!

Ni kan ju fatta hur stolt han var – vilken grej att SJÄLV få göra något så viktigt och stort. Vi tänkte att en pasta med bara olivolja, flingsalt, tomater och vitlök kändes alldeles lagom avancerat, dessutom är det ju vansinnigt gott med en ”ren” pasta full av olivolja och vitlök och med massor av parmesan i, så det behövdes inte fixas så mycket mer än så.

Sen var det dags att låta pastamaskinen jobba!

Det var allra första gången vi gjorde egen pasta, och allra första gången vi använde pastavalsen till KitchenAiden, så den biten skötte jag och mannen. Mannen läste instruktionsboken i en evighet så som han gör (jag är mer typen som bara kör på känsla och gissar mig fram ni vet) och sen monterade han valsen och satte igång. När den första lilla pastaplätten gick igenom utbrast han exalterat Oh! Jag skapar!

Ja jag säger då det.

(KitchenAiden vi har är på pangpris nu här, och pastavalsen finns här. Hela sportlovskampanjen finns här).

Men alltså, så häftigt det var?

Alldeles färsk, egengjord pasta i vacker tagliatelle-form som liksom singlade ut ur maskinen i långa stycken. Mycket trivsamt lördagsnöje, nästan meditativt.

Leo fick ta emot pastan, klippa den i lagom långa stycken och sen hängde vi den i väntan på att vattnet skulle koka (torkställningen finns med i startsetet för pasta). Ett sånt set är ju bra om man nu inte har en köksmaskin eller vill investera i en pastavals; där får man med kavel och verktyg för att skära sin pasta i den form man vill etc.

Men visst ser det vackert ut?

Och tadaaa!

Vi kokade pastan i 2,5 minut, under tiden fräste jag vitlök och hälften av tomaterna i r i k l i g t med olivolja och flingsalt i en stekpanna (om inte barnen ska äta brukar jag ha i massor av färsk chili också). När pastan kokat klart skakade vi av den och sen ner i stekpannan där den vändes runt i olivoljan, slängde ner resten av tomaterna och så en burk skalade räkor mest för att det skulle bli lite extra lyxigt. På med massor av parmesan – och så var det färdigt!

Så himla, himla gott – pastan var alldeles studsig i munnen på nåt vis, en stor skillnad mot den man köper (och Leo lagade i princip hela lunchen, det var bara själva stekandet och kokandet vi tog hand om samt att köra degen genom maskinen).

Ett förträffligt sätt att tillbringa en lördagsförmiddag tillsammans på, och med ett riktigt gott avslut.

Det här gör vi om, alldeles säkert.

I reklamsamarbete med Bagaren&Kocken