Att ha en dag i förra veckan.

 

Tänk att förra veckan var jag i Falkenberg och vädret var magiskt och en kväll efter inspelningarna tog vi med oss maten, åkte  ner till stranden och bara njöt av livet och varandra och över det faktum att det kändes som att leva i en ölreklam litegrann.

 

 

Dessa människor, alltså!

En sån ynnest att ha fått vara med i deras liv i två veckor, att ha fått berört varandra, skrattat, jobbat, lärt oss, pratat och tyckt om. Det blir ju så NÄRA på något vis när man lever på varandra och runt varandra så intensivt under så kort tid; som jag skrivit innan var det nästan exakt samma känsla som man hade när man var tonåring och på läger alldeles hormonstinn och känslig. Nu var det inga hormoner i omlopp såklart, men intensiteten och adrenalinet och tröttheten hade ungefär samma effekt – allt upplevdes och kändes m e r än i vanliga fall och jag var alldeles snurrig av livet och när vi sa hejdå hade jag gråtklumpen i halsen och snyftade i bilen på vägen hem precis som jag gjorde som fjortonåring i mammas bil på väg  hem från kulturlägret i Kalmar. Inte klokt egentligen, det hör jag ju själv när jag skriver? Men likväl sant. Min fotograf-Marcus med det kluckande fnisset, min Maria (längst åt höger på sista bilden) som kallade mig älskling och fick mig att känna mig alldeles Emma även om kameran var på, Sandra med sin filmstjärneutstrålning, Lisas energi och gästvänlighet, Zeinas humor och sättet hon dansade igång sig innan tagning, Jimmys värme som var som en sommaruppvärmd insjö man bara ville stanna i, alla de andra inslagsproducenternas smittande personligheter och så de trygga, stabila, orubbliga fotograf-rävarna som sett allt och gjort allt och bara blinkade när de skrattade.

Jag har ingen aning om hur framtiden ser ut; vet inte hur programmet tas emot eller hur man egentligen gjorde sig i det här formatet eller om man någonsin får chansen att vara med om nåt sånt här igen – men vet ni? Det gör inget.

Jag hade två veckor på vuxenkolli med de finaste man kan tänka sig.

Det räcker förbaskat långt.

 

 

5 kommentarer till “Att ha en dag i förra veckan.

  1. Man borde alltid få känna sig som om man är med i en reklamfilm! Vare sig det är med öl på en strand, i fina möbler på en brygga, med snabba löparskor i skogen eller vid en sommarfika i en berså.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg