Att vara svag för sånt under.

Om någon vecka fyller jag år (igen, hur det nu är möjligt) och traditionsenligt har jag redan ordnat någonting till mig själv. Ett paket, alltså. Jag tycker att det är ett bra tillfälle när man fyller år att göra något totalt egoistiskt och som är enbart för en själv; oftast den typen av presenter jag önskar mig här hemma också sen vi fick barn eftersom det är så lätt att handla till barnen men svårare till sig själv. Jag brukar få ansiktsbehandlingar eller nån lyxig mask jag önskat mig (livets bästa) och av mig själv blir det oftast något liknande.

Och nu när vi var på La Leias invigning hittade jag som ni kanske kom ihåg en body som satt så förbaskat skönt och bra att den bara inte gick att lämna ifrån sig. Jag är ju så himla svag för underkläder sen den där gången jag för första gången förstod vad en rätt utprovad bh och modell gjorde för underverk egentligen, och den här var inget undantag. Jag kan inte ha body annars eftersom det inte funkar med min typ av byst (för tung – de flesta bodys har ju ingen support direkt utan allt ska bara glida omkring i små trianglar) men den här satt som en jäkla smäck. Kände mig som en elitidrottare i den, på bästa tänkbara sätt. Har ju haft bikiniöverdel och baddräkt med den här formen och det funkar alltid.

I perfekt halv-halter-skärning som gör att man får riktigt sportiga armar, med vackra guldspännen i nacke och rygg och med lite mesh utan att det blir löjligt mycket hud framme (och på något magiskt vis lyfter den så att allt sitter där det fanns nån gång i början av 2000-talet). Den här skulle jag kunna ha under en kostym eller en knäppt kavaj utan problem – kanske i Paris där jag en gång sportade baddräkt till höga byxor om ni kanske minns? Ah. Det var kul.

Så ett presentkort, en invigning och en stundande födelsedag senare är jag alltså med en ljuvlig skapelse till i garderoben. En helt perfekt, självcentrerad, silkesmjuk födelsedagspresent.

Helt okej att fylla år.