Igår, medan Leo var på lekdejt, tog vi en promenad vid havet.
Det är så otroligt skönt med dessa helgpromenader – hela luften doftar tång och vinden tar i så mycket den kan och allting är kargt och ilsket i naturen.
Havet var nästan svart; som bläck.
Man känner att man lever när man tar sin runda längs strandkanten; det väcker huvudet och kroppen som inget annat. Lustigt det där; hur man kan bli lugnad av skog och upp-piggad av havsvind? Prosten hade vi med oss också och han var så uppspelt av vinden att han knappt kunde vara stilla i kopplet; hade vi släppt honom hade han nog sprungit ännu.
På upptäcksfärd!
Jag tycker nog nästan mer om havet på hösten/vintern än jag gör på sommaren? Då hör blåsten till på något vis och inte en människa är ute och jag behöver inte tänka på strömmar eller annat eftersom ingen är i och badar.
Men nu har det iallafall blivit söndag och i vanlig ordning går helger så fort att det känns som om man bara blinkar så är de slut? Jag ska starta dagen med ett bad, en ansiktsmask, en ögonmask och en scrub för det har man tid till när det är söndagsmorgon och inte ens ljuset hunnit vakna. Och så är det ju så skönt; att ha ett eget litet spa i sitt badrum.
Gör något som är skönt för själen idag du också, vetja! Det kan man inte göra ofta nog.
Älskar verkligen hösten vid havet. Önskar jag hade ro till både bad och ansiktsmasker, tänker mest på vad jag skall göra härnäst.
Jag har varit på önskekonsert med Norrköpings symfoniorkester idag, det var verkligen en Lisa för själen. Aldrig hört symfoniorkester live förrut men vilken upplevelse! Inte sista gången! Men vi drog ner medelåldern rejält kan jag säga 😜