Att ha den 18:e december för 8 år sedan.

Kollade i arkivet och tydligen var det just det här vi gjorde för 8 år sedan. Skrattade när jag läste det för minns EXAKT den dagen och allt ståhej och hur Svåra Lena såg ut där hon satt.

Mannen sitter fast i snön tio meter från huset, jag har spenderat en kvart med att kräla på alla fyra med en sopborste på gatan i min onepiece och försökt skyffla bort snö från bilen, ett stort uppbåd av grannar har stått bredvid och sett mig i min härlighet och kommit med goda råd medan mannen tryckt på gaspedalen och ryckt på axlarna, och alldeles nyss stapplade jag in i värmen, ringde plogaren och fick reda på att en man vid namn Jörgen snart kommer med en grävskopa och drar upp oss.

– Men nou fåer du si ti å hålli di hemma! sa mannen som tydligen var Jörgens chef, och jag lovade dyrt och heligt att jag inte skulle ut med bilen igen, nej nej.

Och under hela tiden har Svåra Lena suttit i soffan och skrockat och ätit fudge och hojtat “Ooooo! Där kommer Jörgen! Vilken stor grävskopa han har! Är han singel? Va? Men guuuud, han knuffar loss honom för HAND!!!! För hand, Emma! Ooooo… Är han under femtio tror du?! Jörgen, Jörgen, Jörgen!”

Ja. Livet på landet.

–

Tänk; det var efter det vi köpte enbart fyrhjulsdrivna bilar och inte en enda gång efter har någon Jörgen fått komma till undsättning. Det var också första julen i Lutande Huset ch någon dag senare skulle snöstormen fortsätta på självaste julafton och det var på håret att ingen skulle kunna ta sig hem till oss för att fira. Men vi blev 9 hundar om jag minns rätt, Svåra Lena, svärföräldrar och föräldrar och syskon i en enda stor röra och allt blev precis som det skulle trots snökaos.

Nån snöstorm på julafton känns långt borta i år men mycket kan hända.

6 dagar kvar till julafton, hörni!