Att lista tio saker ni kanske inte vet om mig.

 

Nu är det ju väldigt svårt efter så många år med er att lista 10 saker som ni inte vet om mig eftersom jag tror att ni vet det mesta redan, men om vi kallar det 10 saker ni KANSKE inte vet om mig så blir det möjligtvis mer korrekt?

Så här kommer det!

  1. Jag är värdelös på sorg. Jag vet att alla människor har svårt för sorg men jag är v ä r d e l ö s. Jag klarar inte av den känslan; slår den ifrån mig eller begraver den eller håller mig så sysselsatt att den inte får plats vilket såklart inte alls är hälsosamt. En gång i tiden var jag värdelös på mer eller mindre alla känslor som inte var positiva, som vrede till exempel, men efter en himla massa KBT och annat nyttigt har jag lärt mig att ge ilska plats så det inte tar sig uttryck på annat sätt. Men just sorg eller att vara ledsen hänger envist kvar och jag låter de aldrig komma fram och ta sig den plats de behöver, utan släpper fram lite då och då för att känna att jag klarar av att hantera det.
  2. Jag gråter aldrig framför folk av ledsamhet. Det hänger ihop med ettan, såklart, men jag har vansinnigt svårt att visa mig ledsen. Min man går det bra för, det är på något vis annorlunda, men till exempel Nelly som varit så nära mig så länge har kanske sett mig gråta tre gånger på 13 år eller så. Gråta på grund av en film eller något annat värdsligt går hur bra som helst, men om det beror på något själsligt går det liksom inte. Jag isolerar mig hellre när jag känner mig på bristningsgränsen och så träffar jag folk igen när jag känner mig stark nog att inte börja gråta.
  3. Jag har lite borderline tvångstankar över mycket jag gör. Inte tillräckligt starka för att kallas tvångstankar såklart, men vissa saker bara måste jag göra. Som att skölja ur ett glas innan jag ska dricka det, oftast köpa två av saker i mataffären (fråga mig inte varför men ska jag ha en påse ost så blir det liksom två), inte kliva på A-brunnar, prata högt med mig själv när jag stänger av strykjärnet/plattan/kaffekokaren och så vidare.
  4. Jag älskar dokumentärer om amerikanska fängelser och får ibland en helt obeskrivlig lust att börja brevväxla med intagna. Jag vet inte varför. Förmodligen för att många av dom verkar så ledsna och vilsna och ett brev för någon som är avstängd från yttervärlden gör såklart massor.
  5. När jag var liten ville jag bli följande, i kronologisk ordning: delfinskötare på SeaWorld, jobba i sminkdisken på något amerikanskt köpcenter och ha vit rock (pappa bodde i Florida, därav dessa amerikaniserade drömmar), skådespelare, författare, talskrivare till politiker, copywriter, politiker (eller ja; statsminister om man ska vara petig – jag siktade högt) och sen copy igen. Anledningen till att jag aldrig sökte till Berghs var att a) jag hade nog inte tillräckligt bra betyg på de teoretiska ämnena (*hrm* matte) och b) jag började extrajobba som säljare på gymnasiet och kom fram till att jag var en vansinnigt bra säljare och då var det enkelt att fortsätta på den banan.
  6. Min första kärlek hette Fredrik. Jag var nog 14-5 och han något år äldre och hade flickvän. Han var under LVU och hade de brunaste ögon jag sett och jag älskade honom besinningslöst. För något år sen fick jag höra att han tyvärr omkommit i en bilolycka för inte så jättelänge sen, men det verkade som om han hade fått ordning på mycket i sitt liv innan dess.
  7. När jag växte upp hade vi mängder av djur. Tydligast minns jag nog när jag var runt 12 och vi hade dalmatiner, vorsteh, jack russel, sankt bernhard, new foundland, en handfull gäss, några arabiska fullblod, några vanliga ponnys, nån katt och säkert någon form av gnagare. Utöver detta hade jag två kycklingar, en fiskmås jag räddad från ett nät och en kaninunge som en av jack russlarna grävt upp åt mig. Det var fest.
  8. Min första ponny hette Gullan och var ett Shetlands-sto som var helknasig. Hon var inte inriden så det fick jag göra själv; jag var sju och hade dödsförakt på det sätt bara sjuåringar kan ha och därför fungerade det. En gång skenade hon dock med mig och sprang under ett stålstängsel med mig på ryggen – kunde gått sådär om man tänker efter men ingenting hände och så var det inte mer med det.
  9. Jag är inte rädd för så mycket längre, mer än sorg då. Och jag kan fortfarande bli lite mörkrädd om jag ska sova själv och har sett Criminal Minds precis innan jag somnar; jag är inte rädd för spöken eftersom det som sker på riktigt i världen är så mycket värre. Och att köra bil i en storstad jag aldrig förr varit i ger mig hjärtklappning. Och vi ska inte prata om att köra in i ett parkeringshus med trånga infarter.
  10. Jag är 50% känslomänniska och 50% analytisk vilket är en nästan omöjlig kombination för mig själv; jag känner för mycket och tänker för mycket på samma gång och då blir det inte så mycket gjort ibland mer än en himla massa tänkande och kännande. När jag var yngre var jag nästan bara känslor, det analytiska och pragmatiska kom med åldern och jag håller fortfarande på med att försöka göra de två sidorna sams.

Och det var 10 saker om mig själv ni kanske inte visste.

Hur är du?

 

Rekommenderade inlägg

10 thoughts on “Att lista tio saker ni kanske inte vet om mig.

  1. Hahahh fantastiskt att läsa! Fick upp massor om mig själv nu 😀

    -När jag var lite hade jag tvångstankar. Var tvungen när jag tex gått upp för trappen där vi bodde och skulle gå in genom lägenhetsdörren, svajja ut och kolla ner i trapphusets port så ingen katt stod där och frös. Gjorde alltid det 3 ggr. för om jag inte gjorde det skulle det stå en katt där och frysa, eller så skulle det hända mamma och pappa något? Helt logiskt va 😉

    -Jag sparade på allt. Mamma stoppade mig dock när jag försökte gömma hummerskal i garderoben i mitt rum.

    -Jag tog hem stenar som låg ute när det regnade, tyckte synd om dem, att de skulle vara ensamma så de fick bo i min garderob, hahha var mycket i den garderoben, den var alltså proppfull av stenar.

    -Jag är en riktig känslomänniska. Gråter lätt, och skrattar lika lätt. Förr kunde jag älta massor, men idag har jag ofta en monolog högt å reder ut det som känns jobbigt, sen släpper jag det. Alt konfronterar personen som gjort mig orätt på en gång. Beror på vad det är.

    -Lukta gott och duscha dagligen är viktigt för mig. En gång skulle vi åka till Jämtland och vi hade inget varmvatten i huset pga ständiga strömavbrott i området, så det fanns inte alltid. Jag skulle åka bil med min sambos systers man. Jag sa till han att han får hämta mig vid jobbet inne i stan om inte duschen funkade på morgonen 😉 han tyckte jag va knepig som va tvungen att duscha för en bilresa till Jämtand. Men, varmvatten fanns dagen efter.

    -Jag är en HSP-personlighet. När jag hittade information om det, så kände jag att jag kommit hem.

    -Ett medium läste av mina födelsedata en gång och så slängde hon lite med siffror på bordet och sa oj oj oj…det här va inte enkelt. -va?! sa jag ängsligt. -Jo, du älskar att stå i centrum, men har ett extremt ensamhetsbehov. Bölade när jag gick därifrån, äntligen fick jag förklaringen, jag är bara så, å slutade förklara för omgivningen varför jag behövde vara själv. Ofta fått konstiga blickar när jag reste till Kenya ensam tex, eller 1 v på landet med bara mig själv å katten. Då trodde folk det var fnurra på tråden med mig och min sambo, så.jobbigt.att.förklara.sig.jämt.

    -Ofta när jag möter människor jag gillar på en gång, brukar det vara människor som jag inte gillar så värst när jag lärt känna dem. Men andra jag möter första gången som jag känner, njaeee..dom älskar jag oftast senare i livet.

    -jag har levt ihop med en psykopat. Det önskar jag ingen. Efter det kommer jag aldrig ifrågasätta varför kvinnor stannar hos män som slår dem, eller liknande. Det är trasiga människor som duperar och är helt fantastiska däremellan, deras vapen som får dig att stanna, eller rädsla.

    Nu vart det här nästan en uppsats..hahha men tycker det är så roligt att prata/skriva om det operfekta

  2. Kära Emma
    Jag känner igen mig själv i några av dina 10 saker ”som ni inte vet om mig” 🙂

    Jag kan känna med andra människor, jag kan gråta med andra människor. Vad jag inte kan göra, jag kan inte dölja min ilska. Många säger till mig. De är rädda för mina tydliga faktiska ord . Ärligt talat, jag trodde alltid att det skulle vara en bra skills. 🤫

    Alla hanterar sina rädsla och ilska annorlunda, det är bra. 😘

    Att kör bil i en storstad, hjärtklappning är rättfärdigad.
    Åh jo, jag haft min dejavu i Frankfurt, i Paris. Jag nådde aldrig Frankfurt eftersom jag tog fel avfart, vid en tidpunkt var jag i Belgien bensintanken var tom, jag letade efter en bensinstation. 🤨

    Parkeringshus, jag slog taket i uppfart. Jag glömde den dagen att jag kör en buss. Han var för hög och jag fastnade. Kaoset var perfekt, det var den dyraste dagen i mitt liv..😗😊

    Ett stora tack för 10 sakerna ”som ni inte vet om mig”, jag älskar det.. 👏❤️
    Ha en superfina tisdag ..😘

    Kram
    Liz

  3. Så roligt att läsa!! 🤗 Eftersom jag jobbar inom begravningsverksamheten så blir jag ju lite nyfiken på om det bara är din sorg du är ”värdelös” på (dina ord😊) eller om du tycker det är jobbigt när andra har sorg med? Tack för fin blogg o allt arbete du lägger ner! Kram

    1. Jag är mest värdelös på min, men den späs på av andras på något vis? Jag kan tex vara på en begravning för någon jag inte kände och gråta hejdlöst över hur ledsna alla andra är.

  4. Jag är också värdelös på sorg o att hantera känslor som inte är positiva. Kan inte gråta inför mer än min man så ja, hög igenkänningsfaktor på det! Tack för att jag slapp känna mig ensam om det. Kram

  5. Så ärligt och fint skrivet, från hjärtat verkligen! Du satte verkligen ord på känslorna kring sorg, känner igen mig jätteväl – är det något vi 70- och 80-talister tampas med kanske?? Tack för en bra blogg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *