Att vara bowlingproffs.

 

För ett tag sedan var det dags för oss att bege oss till O’Learys för att bowla! Wuhuuu!

Man kan hyra en bana en timme och det är ungefär den tiden Noah pallar att hålla koncentrationen, så vi brukar grunda med mat först för optimala förutsättningar och sen roa oss med att vinna över varandra. Den här familjen är tävlingsinriktad utan dess like; särkilt jag och Leo. ALLT är en tävling och ALLT är blodigt allvar.

Men ja; sådär såg iallafall jag ut för dagen! Höga jeans från Twist&Tango, skor från Gant, gammal blus och gammal kavaj från Filippa K.

 

 

Mat var det, ja.

Pojkarna var pepp på hamburgare och jag tycker att deras quesadillas är fantastiska så jag var inte så svårflörtad heller. Världens finaste servitris hade vi också! Blir alltid så löjligt glad när det är rätt person på rätt plats (som Hemmakväll i Ystad; där finns en blond tjej som är f a n t a s t i s k – jag måste bannemig maila dom och berömma henne för om de blir av med henne förlorar de något riktigt värdefullt). Jag är ju lite serviceskadad efter så många år med att lära ut god service att jag blir som ett barn på julafton när någon verkligen utmärker sig, och jag försöker alltid se till att kontakta företaget i fråga och skriva några rader så att de vet att de har en diamant.

 

 

Sa nån hamburgare?

 

 

Tror mest att någon sa efterrätt på den här bilden faktiskt, och vi hade ju tid med efterrätt så varför inte.

 

 

Alltså ….

Glas med varm chokladsås? Livet.

 

 

Sen var det dags att bowla!

 

 

Noah hade den fräsiga lilla ställningen som skickar iväg klotet, och jag funderade ett tag på om jag kanske skulle ha den jag också? Men jag kom på en annan idé istället:

 

 

Jag bowlade med vänstern!

Vilken action shot för övrigt? Men iallafall; med tanke på mitt skulderblad vågade jag inte bowla med högern – det är ju lite hävkraft och en ganska stor tyngd så jag var lite orolig att något skulle potentiellt kunna lossna och bara följa med och det vill vi ju inte. Så jag bowlade med vänstern!

Gick ungefär åt helvete varannan gång och förvånansvärt bra varannan.

 

 

Paus för pussar och kramar.

Älskar att det ännu är okej med att bli kramad och pussad; vet ju att det kommer försvinna sen några år innan det kommer tillbaka igen.

 

 

Hur det gick?

Noah vann, Leo kom två och jag spöade mannen (som dagen till ära tydligen anammade nån slags finskt påbrå och gick under Marku) trots att jag bowlade med vänstern. Det var nästan det roligaste med allt, faktiskt.

Och snipp snapp snut – så var en finfin dag slut!

 

 

Rekommenderade inlägg

6 thoughts on “Att vara bowlingproffs.

  1. Vet precis hur det är med en tävlingsinriktad familj. Det kan gå hur som helst… Jag ska också bli bättre på att uppmärksamma riktigt bra service… är allmänt för dålig vad gäller det. Tack för påminnelsen och tack för en fin blogg. Kram Tina

    1. Ja precis! Haft i flera år nu, väldigt sköna. Gå ner minst en storlek, jag har 1-2 storlekar mindre i dessa.

  2. Bowling med familjen ÄR kul! Har dock aldrig sett en sådan där ställning, vi har bara sarg som kommer upp när det är barnens tur att – vad säger man? slå? kanske bara bowla? Jaja. Brukar också alltid köra quesadillas på O´Learys och så älskar vi att man får popcorn före maten 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *