Att ha musik som fastnat.

Ni vet hur det är;

vissa låtar fastnar vid vissa tillfällen i livet, och så snart man hör dom så är man tillbaka i just det ögonblicket och kan nästan ta på känslan med handen. Dofter är likadant, tycker jag.

Här kommer några låtar som har fastnat i ett visst ögonblick i livet hos mig, och som är som ett slags musikaliskt fotografi.

FREDMANS MÅLTIDSSÅNG

Jag jobbade på Anticimex när jag var 20; det var nog ett av de roligaste jobb jag har haft. Inte för att själva a r b e t e t i sig var så särskilt kul, men människorna och kulturen var som en liten värld för sig själv och jag älskade det. Dessa män ute bland vita skåpbilar och munskydd som tog så väl hand om mig, stöttade och behandlade mig nästan som en dotter. Och dessas firmafester när vi dukat långbord ute på parkeringen och nyckelharpan kom fram och alla sjöng Måltidssång med axlarna snuddande vid varandra runt bordet; jag tror att jag var klädd i vitt och kroppen var rödvinsvarm och nån timme senare skulle jag dansa salsa med David inne på verkstadsgolvet.

ÄPPELBO GÅNGLÅT

Det är skolavslutning i kyrkan, jag är kanske 10 år gammal och håller en liten bukett av något jag tror är vitsippor men kan inte minnas säkert. Framför mig kyrkbänkens svagt sluttande hylla med psalmböcker, och så Äppelbo Gånglåt som spelas när någon marscherar in. Känslan av ett sommarlov som precis ska börja; löften om sjöbad, frihet och grått stöv från stallets hästar på fingertopparna. Kan fortfarande inte höra den här låten utan att bli gråtmild.

RAP DAS ARMAS

Jag minns inte var jag är, men jag minns att dansgolvet exploderar i takt med lyckan i min mage; jag dansar med hela kroppen och armen är sträckt mot himlen och jag är ung på det där sättet man aldrig blir igen.

MAMBO NO.5

Här vet jag exakt. Jag är på La Cucaracha i Stockholm, bodde där vid den tiden och det var alltid dit vi gick för det var salsa och svettigt och lycka rakt igenom, och dessutom stängde de klockan ett vilket var ungefär vad jag tyckte var lagom redan då.  Jag var nitton, hade pennkjol och väst och var upp över öronen förälskad i min dåvarande chef som alltid bar silkesslipsar och såg lite ut som en groda. Olyckligt förälskad först, givetvis, men en Halloween kom han hem till mig utklädd till zombie och sen stannade han kvar – vi blev sambos i Gubbängen och hans rumskamrat hette Ulrik och hade inga problem med att vi smög genom hans rum dygnets alla timmar för att röka på balkongen invirad i duntäcken.

EGOISM

Jag är tonåring och som byggd av känslor täckt med hud; det är sommar och vi spenderar all tid med att vara tillsammans – jag har två bästa vänner som är mitt liv och på sommarkvällar sitter vi i skogen i Småland med pojkar och värmer oss vid en brasa och dricker hembränd Ouzo som en lång kille jag inte minns namnet på (men vet att hans ansikte har en vågig lugg vid pannan) har tillverkat hemma. Eva Dahlgrens För Minnenas Skull med sitt röda fodral och sina två cdskivor gick rakt in i kroppen på mig och aldrig hade jag hört något vackrare än Egoism och En plats på jorden.

CONQUEST OF PARADISE

Detta är nog en av de mäktigaste upplevelserna i mitt liv? Det är inför nyårsnatten 1999/2000 och vi seglar i Västindien; det är kolsvart och båten lutar och jag sitter uppe på däck medan kaptenen spelar Vangelis och marelden skapar mönster bakom oss. Det är sammetsmjukt i luften, mitt hjärtat bultar (över kaptenen såklart, jag spenderade mer eller mindre hela mitt liv med att vara förälskad) och det känns som om bröstkorgen ska sprängas för allting är så stort – stjärnorna över oss, musiken, vattnets svaga fräsande och de ljumma vindarna som piskar hår i ansiktet på mig.

 CANT HELP FALLING IN LOVE

Återigen Västindien fast 4 år tidigare; jag är 16 och har pärlor och en svart och vit långklänning på mig – vi är på ett kryssningsfartyg större än Ystad och det har varit den bästa veckan i mitt liv; jag hade förälskat mig i en fd Chippendale-dansare vid namn Jason som numera arbetade på båten och som var något av det vackraste jag har sett. Kommer aldrig glömma när den här låten spelas och jag ser honom i folkhavet; klädd i vit smoking, tittande mig i ögonen, dansande på väg mot mig med ett stort leende. Som en Harlequin-bok, jag vet, men för en sextonåring var det som om tiden stannat.

TRÖSTEVISE

Jag är i badrummet och duschar, runt 25 år och går nästan sönder för jag vet att en trappa ner finns någon jag måste lämna. Det är sommar för ljuset flödar in men i mig finns inte mycket sol, och jag minns så väl de blå mosaikplattornas mönster under vattnet när jag bestämde mig för att det måste bli så. Jag skulle ta sönder oss några dagar senare, men hur konstigt det än låter var det av ren kärlek och nog det mest osjälviska jag gjort. Så är ju livet ibland också.

SINGLE LADIES

Det är min möhippa; jag har skrattat så att kroppen är matt och var jag än tittar finns människor jag älskar – alla klädda i paljetter och i full färd med att lära sig koreografin till den här låten. En av livets bästa dagar; jag hade någon form av kroppsstrumpa i plysch på mig och så mycket lycka i kroppen att den var tvungen att skrattas ut. Minns inte ett enda steg av den här koreografin men kul var det.

Och ja; en liten trip down memory lane som man säger – fast via musik.

Tänk vad livet är förunderligt ändå.