Att ha fått den där tiden.

 

I fredags kväll fick jag ryggskott. Ett sånt där riktigt saftigt som gör att man går som en fällkniv och svär ungefär lika mycket som vid en förlossning, och där ingenting hjälper förutom att ligga pall och förbanna Murphys lag.

Men!

Innan dess hann jag med något jag LÄNGTAT så intensivt efter; att fiska.

Jag drog på mig gummistövlarna och vandrade den hemtama vägen ner till sjön. Som ni kan se var vädret alldeles fantastiskt och jag hade nästan gåshud av hur skönt det var att promenera i kvällssol med skogen runt omkring som en kuliss.

 

 

Sjön var en mix av guld och svart –

alldeles gyllengult över trädtopparna och alldeles svart i skuggorna. Det är ju så precis i övergången mellan snart-vår och vår; skuggorna har inte hunnit med ännu. Men i takt med att det blir varmare blir även skuggorna det och om en månad ungefär är sjön nästan bara guld och aprikos rakt igenom.

 

 

Detta är, på riktigt, det mest rofyllda jag vet.

Där satt jag och metade med solen i ansiktet och njöt i fulla drag av tystnaden. Bara en timme helt för mig själv – nog det lyxigaste som finns i världen.

 

 

 

Sen promenerade jag hemåt igen. ännu ovetande om att jag en timme senare skulle frustande försöka hasa mig upp för trappan för att lägga mig och vila.

Än så länge är det ganska öppet på de här vägarna, men så snart det slår ut ordentligt går man under ett tak av alldeles skimrande ljusgröna löv. Som en gigantisk skogssal omkring en.

 

 

Hej hej Drömmen! Där borta ligger du och väntar <3

Om jag fick någon fisk? Ja, några mörtar nappade men det är ju inte riktigt poängen; poängen är den lilla promenaden och tystnaden och den stilla sjön som tar emot med öppna armar. Resten är bara bonus på något vis.

Så hela lördagen låg jag alltså pall och knaprade smärtstillande och flåsade, medan pojkarna var på stranden och b a d a d e (helt och komplett vansinniga de där två) och igår var jag aningen bättre men tyvärr inte mycket. Idag hoppas jag dock på att kunna vara på benen, för det är sista dagen här och jag vill kunna maxa den så mycket det bara går.

Men trots ryggskott – vilka dagar!

Livet får gärna stå på paus när vi är här.

 

Rekommenderade inlägg

7 thoughts on “Att ha fått den där tiden.

  1. Hej
    Jättefina bilder du tar
    Ryggskott låter hemskt, visst har du haft det flera gånger?
    Måste göra väldigt ont!
    Styrker tränar du något?
    Ha en fin dag
    Ta hand om dig

  2. Jag håller helt med om att det är otroligt rofyllt att fiska. Till helgen bär det av till Södermanland med mannen min för fiske och mys!

    Hoppas din rygg snart blir bättre, har tyvärr inga supertips annat än vila, värme och värktablett.

  3. Trodde inte att alla svor under förlossning. Kommer ihåg att jag skrek -SATAN! varpå den äldre barnmorskan snabbt kontrade -Det är väl inte han som ska komma ut ur ditt underliv?! Min man bröt ihop av skratt så resten av förlossning gick ut på att skälla på honom 😂

  4. Helt otroligt hur de där ryggskotten kan slå till så där utan förvarning…
    Första och enda gången (än så länge) var i september, när jag skulle väga min väska innan jag skulle åka iväg till flygplatsen för att sen sitta på ett flygplan i 11 timmar, för att dagen efter gå på min systerdotters bröllop.
    Flygturen var sjukt jobbig, då det var fullbokat så ingen chans att kunna ligga ner. På morgonen tog det mig 4 timmar att ta mig ur sängen. Som tur var har min syster är kompis som är läkare som skrev ut muskelavslappnande, så jag kunde åtminstone närvara på bröllopet.
    Nä hua, ryggskott är nog det värsta jag varit med om och då har jag fött barn utan någon som helst smärtlindring och det gör jag hellre om än att få ryggskott igen.

Lämna ett svar till emma Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *