Att ha haft en utsikt att bli lite svimfärdig av.

 

Gud alltså.

Titta på den här utsikten!

Den hade jag i måndags. Jag var nämligen i Paris då för att träffa en blivande kund (nyp mig!) och passade på att hyra mig ett Airbnb perfekt beläget i början av det område av Paris som är ”mitt” och som jag älskar; Pigalle. Tittar man åt höger ser man Moulin Rouge och går man åt höger och sen ner så är man på mina gator.

Och vände jag mig om på terrassen såg jag:

 

 

Sacré Coeur!

Drömmigt, eller hur? Det kan man ju tycka är det perfekta boendet och det tyckte jag också när jag kom dit, kastade in väskan och klev rakt ut på terrassen och fick så mycket Pariskärlek i bröstet att det fladdrade. Här ska jag alltid bo! tänkte jag, mycket nöjd med mig själv. Själva boendet var pyttelitet; en etta där köket och badrummet var samma, och där toaletten var i en glugg så liten att jag fick backa in för att få plats men det gör ju inget när man är själv.

Men.

 

 

Här är anledningen till att jag nog aldrig hyr just den lägenheten igen haha.

Sängen.

HerreGUD. Vet inte ens var jag ska börja? Men för att göra en lång historia kort slutade det med att jag klockan 02 den första natten gav upp och sov på golvet istället. Då förstår ni.

Problemet var att den a) var så hård att jag där på natten famlade över madrassen för att se om det ens VAR en madrass eller om de bara dragit ett lakan över en madrassformad planka b) saknade huvudkuddar, så de kuddar man hade var de där 8 gigantiska typ soffkuddarna ni ser på bilden (och de var inga fluffiga dunkuddar om vi säger så, utan riktiga soffkuddar med hård och stum fyllning) samt c) lakanen var så sträva att det på riktigt gjorde fysiskt ont i fejset och på kroppen att ligga på dom.

Häpp.

Så 02 slet jag ner tre soffkuddar på golvet och la mig PÅ dom där istället och det var alltså mer bekvämt än själva sängen.

 

 

Men ja ja.

Terrassen var ju ljuvlig, och badrummet/köket väldigt gulligt. Ni ser den extra lilla träbrickan på bänkskivan där åt höger? Lyfte man på den fanns det två spisplattor. Mycket smart lösning för en liten yta.

 

 

Och när man klev ut och började vandringen ner för backen var det ju ljuvligheter prick överallt.

 

 

Och på kvällen kunde man kliva ut och ta ett djupt andetag över allt det vackra. Så fy skam var det inte. Man kan ta att man är zombietrött när man ser det där.

Men idag är jag alltså inte i Paris utan hemma, lyssnar på Röda Bönor (mammas fel; de är en del av min barndom) och redigerar bilder. Och i eftermiddag ska jag åka till Lund för att hjälpa Nelly lite, för imorgon vankas det dop för Finn och det måste såklart arrangeras! Dessutom har jag blivit gudmor och jag ska såklart lära honom allt jag kan men en sak i taget och idag är det alltså dopförberedelser som gäller.

Och det är F R E D A G!

Det firar vi, tycker jag.

 

 

Rekommenderade inlägg

5 thoughts on “Att ha haft en utsikt att bli lite svimfärdig av.

  1. Så vackert! Har bara varit i Paris en gång och då bodde vi just vid Pigalle. Min kompis kände en av Sveriges kända pianister, som bor just där. I Degas gamla etagevåning – holy macarony till vilken lägenhet och frukost vi fick en morgon när vi hängde där. Ja man måste verkligen älska Paris….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *