Igår var det dop för Finn!
Och Nelly hade gjort så vansinnigt fint i församlingshemmet; med tårta och kakor och bakelser och popcorn och ballonger och blommor och gud vet allt. Inte klokt vad man kan förvandla en enkel lokal till något dopfestligt? Och att hon ens orkat baka och ha sig; mina pojkar är ju inte döpta av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte var människa nog i rimlig tid för att ens orka tänka tanken på att arrangera någonting – än mindre ett fullfjädrat dop.
Tänker att mina pojkar får vuxendöpa sig sen om de vill? Det gjorde ju jag. Alla sätt går.
Som sagt.
Kakor och banderoller och cupcakes i evighet amen.
Men det skulle ju vara en ceremoni också!
Här går vi in i led; Nelly och Fredrik och Finn såklart – sen Fredriks pappa och Nellys bror. Och så de två faddrarna vilket var jag och Fredriks kompis. Så himla ärad att få vara en del av Finns liv på det här sättet.
Om ni undrar vad som hänt med Fredrik så var det en cykel, en segelduk och lite asfalt som hände. Sånt kan ju drabba den bästa.
Jag hade klänningen från Zetterberg Couture som ni läsare som hängt med LÄNGE nog känner igen? Senast den fick användas var ju när vi var på Gran Canaria när Buse var runt 1,5 år och fortfarande kallades Buse så den har med andra ord minst 5 år på nacken. Får dock luftas alldeles för lite så nu var det väl verkligen dags.
Och så blev det döpt!
V ä r l d e n s härligaste präst var det också. Jisses. Synd att han är pensionerad för honom hade jag velat ha till allt man möjligtvis kan tänkas behöva en präst till (väldigt oklart vad just nu, men tyckte om honom så mycket att det är tvunget att sägas). Väldigt lättsam och rolig ceremoni, inte alls sådär stelt och skruva-sig-på-hårda-bänkrader-aktigt.
Och efter dopet var det dags att trava upp i församlingshemmet för den där fikan.
Tänk ändå; att jag har fått äran att vara gudmor åt den där lilla ljuvligheten?
Älskar ju redan hans mamma så mycket att det var självklart att även han skulle bli älskad, men att han skulle ta mitt hjärta SÅ mycket hade jag kanske inte räknat med? Men han har stulit det och nu är jag hans gudmor och ska lära honom allt jag kan och finnas där som en extra mur mot världen, sida vid sida med hans mamma.
En så himla fin lördag blev det; bland vänner och kärlek och Finn.
Vilken vacker lördag!
Åh, vad fint! Så mycket kärlek!
Så himmelens fint och fyllt av kärlek.
Mina är inte heller döpta, vi valde borgerlig namngivningsceremoni av troligen samma anledning som du skriver, man ska ju orka läka ihop och landa i sockervaddsluddet. Sen kan det ju också Bero på att jag gick ur kyrkan 2003 och inte gått med igen, förlitar mig på att jag ändå får begravas intill mannen.
Men innan jag får hagelstorm av kritiska svarskommentarer nu så vill jag säga att jag älskar att gå på alla ceremonier som hålls i kyrkor. Andras bröllop, andras fantastiska dop och alla skolavslutningar. Allt sånt ger hjärtfladder.
Heja Finn och heja all kärlek av bonus-karaktär.
Kram Maja
Med tanke på hur fint du beskriver kärleken till dina vänner kan jag tänka mig att du kommer bli en helt fantastisk gudmor ♡
Mycket vacker klänning!! Får man nu återkomma till frågan om doppresent.. skulle behöva fina tips o du har säkert många just nu!
Åh jag är JÄTTELEDSEN men min present hann inte fram i fredags (från England, alltid lite osäkert med levtid) så jag måste få be om att få vänta nån liten dag till. Lovar att göra ett inlägg så snart det är safe, förhoppningsvis senast i slutet av veckan.
Bästa prästen med finaste namnet, Sten Hallonsten, han har döpt både mig och min bror
Sååå bra!