Att ha varit i underjorden och tillbaka.

* P R E S S R E S A *

Och här leder trappor rakt ner i underjorden,

när man går här, på väg ner, skiftar temperaturen från skönt nästan sommarvarmt till råkallt och runt 9 grader. För man är nämligen på väg rakt in i Marble Arch Caves – en grotta med underjordiska system och spännande gammal historia för den som gillar äventyr, utforskare och mystik.

Jag är kanske själv ingen grottfantast med tanke på att jag är smått klaustrofobisk, men jag tänkte att om jag klarade av Falu Gruva när det begav sig så ska jag väl sjutton klara av en Marble Arch Cave på Irland.

Hej från jordens mitt!

Eller ja, så dramatiskt är det väl inte riktigt men det kändes nästan som jordens mitt när jag stod där och småhuttrade och väntade på båten som gled knäpptyst över vattnet för att hämta upp oss.

tänk inte tänk inte tänk inte upprepade jag som ett mantra för mig själv som en påminnelse om att inte titta upp och tänka på tyngden av miljoner ton sten som vilade över mig.

Men efter några minuter in i grottan glömde jag bort var jag befann mig, tänkte inte alls på att jag var i ett hål under marken och kunde bli krossad av stenmassor vilken sekund som helst – istället spanade jag in formationer, lyssnade på historier om hur grottan hittades och tänkte på att det var synd att Leo inte var med eftersom han skulle ha uppskattat den här turen något enormt. Själv tar jag väl kanske inga guidade turer på semester, uppskattar mer mitt eget tempo, och jag skulle nog inte besöka en grotta om jag bestämde helt själv – men Leo skulle ha ä l s k a t det och jag är glad för upplevelsen. Det är fördelen med pressresor; man hänger liksom bara med och får se sånt man säkert skulle ha missat om man åkt själv.

Men nuuu – nu tar jag fredag vilket idag innebär att köra till Småland för ännu en helg av paradis. Nelly och bebis kommer ikväll också och spenderar helgen med oss allihop, och det ska bli supermysigt med det extra sällskapet även om jag alltid blir lite förvirrad av besök som inte är Mamma och Göran eftersom jag är så van vid att vara själv när vi är där.Det tar en halv dag av förvirring, sen kommer jag in i det och blir lika förvirrad sen när gästerna åkt hem igen, för då är jag så van vid att ha dom där.

Så fin fredag, vänner! Ta hand om er, och tack för att ni finns.