När det finns tid eller det är något planerat inne i stan som vi ändå måste göra brukar jag försöka passa på att ta en stunds fika med pojkarna. Ibland bara Leo, ibland Leo och Noah, ibland bara Noah. En chans att sitta ner och prata med varann utan avbrott, äta något gott och varva ner.
Noah älskar de där stunderna; beställer alltid samma sak (chai och muffin) och sitter sen på sin stol och mumsar och pratar om vad som än dyker upp i den där fundersamma hjärnan han har. Det är ju så k u l att få lyssna på alla tankar och iakttagelser barn har; sånt som man själv oftast aldrig ens snuddar vid med tanken.
En liten paus bara, en stunds guld i en vardag.
Det behövs ju inte så mycket mer för att känna att man är i kontakt med varann, att ingenting behöver vara så stressat just den stunden och att få en chans att prata och lyssna utan att något stör.
En fin tradition som jag hoppas kommer leva kvar, länge.
Underbart med fullt fokus på ett av barnen. Det blir så mysigt och lugnt.
Jag har också en son som heter Noah (8år), och har precis den tröjan din Noah har på bilden.
❤️❣️❤️ Ni ser ut att ha haft det riktigt mysigt.. 🙂