Att vara en gammal Tant.

 

Min gamla flicka <3

Jodå; hon håller fortfarande i, tycker fortfarande inte om att åka bil och ligger fortfarande alltid i rummets mjukast möbel – vad det nu än må vara. Hon är fortfarande glad men inte lika hubbabubbalycklig som hon var som valp, hon är fortfarande väluppfostrad men kan då och då chocka mig med att helt kallt dra ner korven jag står och skär till golvet för att påbörja ett mellanmål och då stirrar jag förvånat på henne, mumlar att hon börjar bli senil och bannar henne förvånat. Och ärligt talat; det får väl vara okej.

Är man gammal är det klart att man får stjäla korv helt fräckt om man blir sugen? Jag tycker det känns rimligt faktiskt.

 

 

 

Vad mer har förändrats eller är detsamma?

Hon hatar fortfarande katter, den saken är klar. Hon springer mindre såklart, både reumatism och ålder sätter stopp på vansinnesfärder och det är jag ganska glad för; vill inte att hon ska skada sig. Hon vilar mer, sover gärna, och kan ljudlöst visa tänderna om nån av de andra kliver på henne där hon ligger. Och det känns väl också som något man kan förvänta sig; är man gammal och har lite ont i sina leder och ligger och vilar sig så kan man väl begära lite lugn och ro? Och ja; ibland får vi bära ner henne för trappan i Drömmen; vissa dagar är den för brant för en gammal Tant att ta sig ner för på morgonen och då får mannen rycka ut och bära henne ner i sin stora famn. Lite under sin värdighet tycker hon nog, men tar emot hjälpen. Upp går ju bra att gå själv och bara man inte tittar för mycket så står hon ut med nerbärandet; särskilt på mornarna när kroppen ännu inte riktigt vaknat.

Hon älskar fortfarande pannkakor, har fortfarande världens mjukaste päls och sover fortfarande alltid vid mina fötter.

Min Tant, alltså.

Snälla; låt henne få stanna med oss ett litet tag till. Vi är inte klara på något vis.

Inte ännu.

Rekommenderade inlägg

13 thoughts on “Att vara en gammal Tant.

  1. Åhhhhh så fint du skriver om hende ❤️ Sidder med tårer i øjnene og mindes min elskede kat, som jeg mistede for en måned siden. Ville give næsten hvad som helst for at han var her endnu.
    Nyd hende i al hendes tid og forkæl hende alt hvad i kan. Hun er så fin så fin ❤️

  2. Du beskriver så fint hur även vår gamla tant mår. Vi får hoppas att vi får ha kvar dem så länge som möjligt. ❤️

  3. Djur är folkets bästa vänner. Må den gammal tant göra sitt fotavtryck på denna jord under en lång tid framöver. Må hon äta många fler korv, pannkakor. Trots att hon är gammal och hennes ben lider av reumatism. Så hon är fortfarande i livet och din familj älskar henne.. Superfin beskrivning och gomorgen gammal tant och Emma..💕♥️🐶

  4. Hittade min äldre beagle på köksbordet i morse, och där ska han förstås inte vara. Men ändå, håller med dig, det är ändå rimligt att när man är gammal och sugen på något gått får man ha lite överseende som matte 🙂

  5. Åh Emma, så fint skrivet..jag vet precis hur det känns <3. Du är ju klok som en bok så jag ställer en fråga till dig. Hoppas ok.
    Min kisse som var 19 år, fin form för sin ålder, skulle vi ta bort tandsten och kolla forl på. Han hade lite ont i sina leder så han fick medicin för det. Men när de skulle väcka honom efter sövningen vaknade han aldrig…och jag börjar gråta bara av att skriva här och nu. Jag fick aldrig ta adjö. Eller jag tog adjö kvällen innan. Jag pratade i ett par timmar där jag berättat vad han betyder för mig och hur mycket jag älskar honom. Just in case. Jag trodde aldrig han skulle somna in under sövningen. Dessutom hade vi vart borta under helgen…På morgonen är det ju alltid lite jäktigt hos vetten. En själv ska till jobbet osv..så det blev hastigt och stressigt å jag tror jag gav han en puss på nosen och jag sa att jag älskar honom. Å sen gick jag. Å jag fick aldrig mer se honom levande. Nästa gång jag såg honom låg han med kanylen kvar i tassen under en filt och var mjuk men kall. Trodde han skulle vakna upp och att allt inte var på riktigt ändå. Men såklart gjorde han ju inte det.

    Vi skaffade en ny katt ganska så snart inpå. Det var aldrig tanken.
    Jag frågade vår granne om de inte skulle skaffa kattungar snart, då katten ska bli gravid och vara gravid och sen föda dem och så måste de ju vara minst 12 veckor innan man får hämta dem från mamman. Så jag skulle ju få sörja klart den värsta perioden. Ngn ny katt va aldrig tanken då.

    Då visade det sig att deras granne hade 1 kattunge som ingen valt. Mitt hjärta kunde inte säga nej. Skulle hon bli ensam kvar då alla var tingade och hämtade?
    Det svåra i det här är att jag har haft svårt att ta till mig henne 100%. Jag som älskar djur över allt annat, mer än människor..hade svårt för det. Det vart för snart inpå. Jag hade inte sörjt klart min gamla kisse innan det stod en ny där. Har haft enorma skuldkänslor för det. Det går i vågor med henne. Jag tar fint hand om henne å ger henne kärlek såklart, men det blir aldrig samma känsla som jag hade för min Basse.

    Tror du den känslan kommer så småningom? Eller är den bara olika från djur till djur? Kan det ta längre tid just för att jag inte var fördigsörjd över min gamla kisse?
    Nu är vi två om henne. Med Basse levde jag ensam i många många år vilket också skapade väldigt starka och speciella band.
    Nu vart det långt det här..men du har ju mycket erfarenhet av djur.

    Min andra kisse Kasper som gick bort för ett par år sedan, saknar jag också enormt. Men då fanns Basse kvar och Kasper fick jag ta adjö av och vara med när han somnade in och det kändes rätt för hans skull. Jag var förberedd den gången. Han mådde inte bra och var väldigt sjuk.

    kram Åsa

    1. Åh Åsa, jag är så ledsen <3

      Jag tror att du inte ska vara så hård mot dig själv? Vissa djur får man bara ett speciellt band med och då är det lite orättvist att anta att man ska få det med "alla". Jag har inte älskat alla mina hundar genom åren på exakt samma sätt; de är ju olika individer och precis som med människor så klickar man mer eller fastnar djupare med vissa - utan att det kanske finns någon egentligen förklaring. Det är kemi på nåt vis. Det innebär ju inte att de djuren man inte får samma kontakt med inte är älskade; de är bara älskade på ett annat sätt.

      Sen tror jag också att man blir mer nykter i sitt förhållande till ett nytt djur på nåt vis när man redan mist en som man haft innanför skinnet. Man vet på ett annat sätt hur det kommer att sluta (klart man vet att djuret inte lever för evigt men innan man upplevt det så är det inte samma vetskap). Så har iallafall jag upplevt det? Som om man behöver en tunn hinna mellan sig själv och djuret för att inte bli helt förkrossad när det är dags att ta adjö. Det är nog sunt. Man kommer ju bli förkrossad ändå men inte lika avgrundsdjupt kanske?

      Så ta det lugnt. Katten är älskad och det räcker. Hon behöver inte fylla din gamla väns skor, det kommer hon nämligen aldrig kunna göra. Ge henne alldeles egna skor att fylla och tillåt dig själv att inte kräva samma kontakt som med den andra så tror jag att det kommer bli mycket lättare att knyta an; fast på ett alldeles nytt sätt som bara är ert.

      Kram

      1. Tack fina fina Emma för ditt svar..tårarna rinner (på jobbet) så fort in på toa <3 hahah å tack snälla du för din klokhet 🙂
        Helt sant med den där hinnan du skriver om..
        Jag tar till mig varje ord som du skriver, rakt in i hjärtat.
        Stooor kram

  6. Åh fina Tant! ❤ känns som om jag känner henne efter alla år jag läst bloggen. Njut av er tid ihop o hoppas ni får en fin sommar! Kram

  7. Jag har sagt det förrut men vill säga det igen. Emma du är så fin som alltid svarar dina läsare det ger din blogg ett helt annat djup. <3

  8. Jobbigt det där med att djur inte lever lika länge som oss.
    Vår första hund fick jag säga hejdå till och sitta bredvid när hon fick somna in hos veterinären. Vår andra hund fick jag tyvärr inte säga hejdå till då jag inte bodde hemma längre, men han gick bort på bästa sätt, enligt mig. Han somnade helt sonika in under sitt favoritträd medans min syster satt och klappade honom. Hon sa att han bara suckade till på ett fridfullt. Han var inte sjuk eller så utan somnade in pga ålder, så det kom lite plötsligt så klart, men för mig var det bästa sättet. Han somnade in medveten om att han var älskad på en plats han älskade.

  9. Var tvungen att gå in och läsa detta inlägg igen. Visste att du skrev om henne nyss. 4 juni. Och idag är det 9 juni. En så fin kärleksförklaring det var och så fint att du hann skriva och posta den innan hon gick vidare. 😭😭😭

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *