Att ha fått ett fint avsked.

 

Och så var det dags för Tant att gå vidare en liten stund.

I morse låg hon i sängen, sträckte bara ut halsen, hostade till och försvann. Vi kunde sitta där, hela familjen, med handen på henne – klappa hennes mjuka päls, prata mjukt, tacka henne för allt och känna hur hjärtat slutade slå i bröstkorgen efter att ha rusat i några sekunder. Hon måste fått en hjärtattack där hon låg och slumrade på sin favoritplats i fotänden av sängen och det är nog det finaste sätt jag kunde tänka mig att släppa henne på. Ingen sjukdom, inget lidande, ingen biltur som hon hatar till en veterinär hon hatar ännu mer – bara en lång natts sömn som gick över till en lite annan typ av sömn, en hon finns kvar i som en slöja genom rummen med oss och som en annan slöja någon annanstans med Tooka.

Nu fattas de båda mig men att det just är båda gör det enklare. Nu kan de grävas ner, tillsammans – jag som envetet vägrat gräva ner Tookas urna fortfarande, efter två år, kan nu göra det. För nu är ingen av dom ensam. Varken Tant eller Tooka är ensam, de som var oskiljaktiga och som funnits med mig sen långt innan det liv som är nu började – innan man, barn, hus; allt det där. Nu är de två igen och ska få sin plats under äppelträdet i Drömmen, så att de alltid kan ha Drömmensommar med sjöbad, skogspromenader och soffans mjuka dynor.

Idag försvann Tant men hon gick inte så långt, det måste jag tro.

Hon är fortfarande med, så vansinnigt älskad,

och ingen är längre ensam någonstans.

 

Rekommenderade inlägg

79 thoughts on “Att ha fått ett fint avsked.

    1. Så sorgerligt, så ledsamt, så fint att få vara nära på en favorit plats. Nu möts de igen. Åh så jag sörjer med er o så samtidigt som du skriver får de nu vara tillsammans. Ingen behöver vara ensam. ❤

  1. Så otroligt fint avslut <3
    När man ska ta steget över till andra sidan måste det vara det absolut bästa, mitt i livet, mitt i drömmen och omgiven av kärlek och sina favoriter.
    Skönt för er alla att kunna ta farväl på ett naturligt och fint sätt.

  2. Åh, nu gråter jag. Har en gammal tant här hemma, en ridgeback på 12,5 år. Håller på att förbereda mig mentalt på att snart så…. Och på en hylla står storasyster och väntar på sin bästa vän.
    Vilket fint avslut ni fick, det bästa.

    1. Ditt fantastiska sätt att skriva i kombination med paniksorgen som dyker upp i bröstet av dina ord får mig att sitta och hulkgråta som ett barn. Är så rädd för den dagen, men det är som någon skrev, att sorgen är kärlekens pris. Skickar massa kärlek till dig i den tunga stunden.

  3. Åååh! ❤️😢 Läste ditt inlägg den 4/6 som du skrev om henne. Och nu 5 dgr senare bestämde hon sig. 💔 Kram!

  4. Men… tårarna rinner för detta sorgliga men även din fina text. Beklagar sorgen, pussar lite extra på vovven bredvid nu. Fint att de kan få vara tillsammans nu. Kram

  5. Men åhhh. Beklagar sorgen ❤️💔❤️
    Fast ändå fint på något sätt att det hände som det gjorde. Nu är de tillsammans igen, dina fina flickor!

  6. Vad fint skrivet! Fäller tår och tänker på den dagen vår älskade hund inte ska få finnas mer.

    Stor kram

  7. Det är så sorgligt att förlora en familjemedlem men alla minnen och den villkorslösa kärleken som de gett finns kvar – det är fint ❤️ kram

  8. Förstår exakt vad du menar. Fina Tant och Tooka. Tröstande att det är de två nu igen💕. Så vackert beskrivet.

  9. Så innerligt djupt.. Och vackert skrivet. Ens fyrfota vänner är en kärlek långt bortom ord.

  10. Läser med tårar i ögonen. Tänker på er! Men, som du skriver, nu är ingen riktigt ensam längre – även om det gör ont, ont, ont ändå! ❤️❤️❤️ KRAM.

  11. Har följt dig och dessa fantastiska hundar så länge att jag inte kunde hålla bort tårarna från att komma. Beklagar sorgen, men glad att ni fick ett fint avsked. Kram

  12. Åhhhh, så fint avslut Tant fick på jordelivet. Nu så kan hon och Tokka vara till sammans och njuta av livet ovan molnen. Hon kommer fattas er men ni vet att hon har det bra där hon är nu💗💗💗

  13. Tårarna rinner och jag har svårt att se skärmen. Men vilket otroligt fint avslut för er. Det kan hjälpa mycket, och vad fint de två har det tillsammans nu. Kramar till er alla.

  14. Så vidunderligt vackert, ett avslut taget från en saga. Så vackra ord om en kärlek större än livet självt.

    Samtidigt som hjärtat brister och tårar ramlar ohejdbart.

    Fina ni. Beklagar er sorg❤️

  15. Men ååå ♥ Så fint avskedet fick gå. Vi fick låta våran hund somna in för ett par månader sedan blott 8 år gammal, mådde inte bra, så ledsamt. Hon har nu sin aska spridd i dagarna i våran trädgård. Där hon sedan kommer finnas i form av en ros 🐶♥ Kram hjärtat / Fia

  16. Så otroligt vackert skrivet om kärleken till en älskad vän,och så fint att dom båda får vila tillsammans .
    Kram ❤️

  17. Så otroligt sorgligt och fint samtidigt, tårarna rinner… Både för Tant och er, men även för de djur jag sagt adjö till under årens lopp då igenkänningen är så stor. Du lyckas alltid sätta ord på allt. Vi kände precis samma sak med två av våra katter som kom från samma ställe och fick komma hem till oss med bara en dags mellanrum, hade inte hjärta att begrava urnorna förrän båda hade gått vidare. Sov gott finaste Tant, hälsa Tooka <3

  18. Åh kära du..nu sitter jag och tårarna rinner igen..du skriver så vackert <3
    Känner med dig från botten av mitt hjärta..
    Det bästa av avslut..tillsammans.
    Stor varm kram till dig, vackra människa <3

  19. Åh så fantastiskt fint skrivet <3. Jag beklagar förlusten och förstår det enorma tomrum hon lämnar efter sig, så älskad så saknad.

  20. Kramar till dig och familjen! Svårt att mista en kär familjemedlem, men ändå fint att det blev hemma i sängen med alla nära på plats. Alla mina tankar hos dig! Du har en fantastisk blogg som jag läser om inte varje dag, så flera gånger i veckan och har så gjort sen innan Leo föddes.

  21. Men då.. Sorgligt, som alltid när någon när och kär försvinner, men så fint ändå att det fick bli som det blev. Hon springer nån annanstans nu, lätt och skönt. Kram. ❤

  22. Å så sorgligt men så fint att hon bara fick somna hemma lugnt…<3 Det önskar jag alla djur kunde får göra. Känner SÅ med dig i din sorg för jag vet verkligen hur det känns att säga farväl till er kär hund och familjemedlem. Stor varm kram Emma och så så fint skrivet <3

  23. Fint skrivet och fint sätt att somna på ❤

    Läste en gång denna text och den kändes så träffande:

    Some of you, particularly those who think they have recently lost a dog to ‘death’, don’t really understand this. I’ve had no desire to explain, but won’t be around forever and must.

    Dogs never die. They don’t know how to. They get tired, and very old, and their bones hurt. Of course they don’t die. If they did they would not want to always go for a walk, even long after their old bones say: ‘No, no, not a good idea. Let’s not go for a walk.’ Nope, dogs always want to go for a walk. They might get one step before their aging tendons collapse them into a heap on the floor, but that’s what dogs are. They walk.

    It’s not that they dislike your company. On the contrary, a walk with you is all there is. Their boss, and the cacaphonic symphony of odor that the world is. Cat poop, another dog’s mark, a rotting chicken bone (exultation), and you. That’s what makes their world perfect, and in a perfect world death has no place.

    However, dogs get very very sleepy. That’s the thing, you see. They don’t teach you that at the fancy university where they explain about quarks, gluons, and Keynesian economics. They know so much they forget that dogs never die. It’s a shame, really. Dogs have so much to offer and people just talk a lot.

    When you think your dog has died, it has just fallen asleep in your heart. And by the way, it is wagging its tail madly, you see, and that’s why your chest hurts so much and you cry all the time. Who would not cry with a happy dog wagging its tail in their chest. Ouch! Wap wap wap wap wap, that hurts. But they only wag when they wake up. That’s when they say: ‘Thanks Boss! Thanks for a warm place to sleep and always next to your heart, the best place.’

    When they first fall asleep, they wake up all the time, and that’s why, of course, you cry all the time. Wap, wap, wap. After a while they sleep more. (remember, a dog while is not a human while. You take your dog for walk, it’s a day full of adventure in an hour. Then you come home and it’s a week, well one of your days, but a week, really, before the dog gets another walk. No WONDER they love walks.)

    Anyway, like I was saying, they fall asleep in your heart, and when they wake up, they wag their tail. After a few dog years, they sleep for longer naps, and you would too. They were a GOOD DOG all their life, and you both know it. It gets tiring being a good dog all the time, particularly when you get old and your bones hurt and you fall on your face and don’t want to go outside to pee when it is raining but do anyway, because you are a good dog. So understand, after they have been sleeping in your heart, they will sleep longer and longer.

    But don’t get fooled. They are not ‘dead.’ There’s no such thing, really. They are sleeping in your heart, and they will wake up, usually when you’re not expecting it. It’s just who they are.

    I feel sorry for people who don’t have dogs sleeping in their heart. You’ve missed so much. Excuse me, I have to go cry now.”

  24. Men åh. Du har ju rätt, det måste vara det bästa sättet att gå vidare. Men det är ju ändå tungt. Jag kommer att sakna henne här på bloggen! Den ena katten som bor här kom och hoppade upp i soffan jämte mig när jag läste med tårarna rinnande. Jag vill inte tänka på den dagen, även om vi vet att den kommer. kraaam!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *