Det är inte bara i trädgården jag har rosdille (gud jag har så många rosor nu, ska fota en sammanställning åt er snart) utan även hemma. Jag är ju i vanliga fall inte så särskilt förtjust i klassiska röda rosor, men såna här? Åh. Bulliga, creme-aprikos-färgade rosor som jag fick som en liten jag är ledsen att du är ledsen-present när Tant inte längre fanns och jag gick runt med tovigt hår och ögonlock så svullna att jag knappt kunde se.
Jag har snittat om dom några gånger och de håller sig så vackra ännu.
Och ser ni?
Planschen som hängde hemma innan fick sig en ny plats här över den platsbyggda vedförvaringen och det blev bra; väggarna här är ju så höga att det behövs något ganska stort för att det ska bli nåt av det och färgerna och lugnet i den här smälte in alldeles utmärkt i Drömmen istället för hemma. Man behöver ju inte alltid köpa nytt; att placera om och byta plats gör mycket. Och där under den gamla trumpeten som fanns när vi köpte huset, några sommarböcker, en hantel i trä jag hittade på Fröjd för evigheter sen och ett doftljus jag köpte i Lyon och som påminner mig om trånga gränder och vespor.
Ja, och så rosorna då. En creme-aprikos-färgad tröst i glasvas.
det ser väldigt episk ut med rosor och porträt. 🌹🙂🙌