Att ha ro.

 

Det bästa med det här stället är nog ändå lugnet.

Jag är en person som sällan är stilla inombords; jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det? Kroppen kan vara stilla, men j a g, alltså kärnan i mig, är det sällan. Det är är som om jag har någonting inom mig som hela tiden tickar och drar runt ett kuggverk och jag har svårt för att bara slå mig ner och vara utan att inte direkt igen vara på väg, om jag inte har någon form av stimulans som liksom ligger som ett brus över tickandet och håller mig stilla. Min pappa är likadan och har exakt samma metod för att skapa brus så därför, när vi ses eller har haft semestrar ihop, hittas vi ofta tillsammans och ser väl nästan apatiska och fantastiskt lata ut ihop där vi ligger bredvid varann i en solstol med varsin bok som vi läser ut på någon timme eller framför en serie på Netflix som vi ser ut i ett svep (aldrig bara något kapitel eller bara ett avsnitt – vi sträckläser eller sträcktittar och det är vårt brus och vårt knep för att hämta igen).

Men vi ä r inte lata, tvärtom. Det har bara tickat och rört sig i oss så länge att när vi väl tillför bruset så sjunker våra jag ner i nån slags meditativt tillstånd och vilar; och det är så vi tankar energi. I perioder när jag mår dåligt blir jag ä n n u mer rastlös och behöver då ä n n u mer perioder där jag bara kan låsa mig vid nån slags enkel stimulans och få vila i den; playstation är ypperligt, böcker som sagt, serier och gärna handarbeten (men då måste jag ha en ljudstimulans också; om jag till exempel stickar måste jag samtidigt kunna lyssna på något, som en podd eller en ljudbok, för att få samma effekt – då blir det lagom för hjärnan att låsa sig och hitta flow och bara vara).

Lite märkligt det där, men så är det.

 

 

Men här, i Drömmen, saktar kugghjulen ner och går otroligt mycket långsammare och det är nog en av de största anledningarna till att jag älskar det här stället så mycket – för att hela jag går i vila eller finner ro eller vad man nu vill kalla det.

Jag tror dels att det beror på att jag tycker det är så vackert (hur jag uppfattar miljön är otroligt viktigt) men också för att här finns det så många sätt för kroppen att hantera kugghjulen så att jag inte blir rastlös och det är f y s i s k a saker; plocka ogräs, klippa utblommade rosor, vattna växter, gå till stranden, kasta efter gädda, leta svamp, gräva gropar, klippa gräs. Det där tickandet får liksom utlopp i enkla, upprepande rörelser och om jag är uppe i varv är det bara att tillföra ljudstimulansen genom att dra igång en podd i öronen och så har jag vips min ”meditation” och njuter. Principen är densamma som sticka eller se en serie eller läsa en bok, men eftersom sånt knappast finns utrymme för alltid när man har barn så blir detta en slags vila-trots-ös där jag är med och aktiv och kan hålla koll men samtidigt får samma inre stillhet som om jag läste en bok. Är ni med?

Jaha, årets knepigaste inlägg blev det här alltså, men jag tror att jag försökte förklara varför Drömmen är så älskad av mig på ett djupare plan än det mest uppenbara.

Hoppas jag inte snurrade till det för mycket, haha.

 

 

 

 

 

Rekommenderade inlägg

13 thoughts on “Att ha ro.

  1. Förstår precis. Jag fungerar likadant. Alltid på väg i mitt inre. Skapar, gör, startar, driver projekt, är social, men måste hitta balans och återhämtning. Då funkar inte att göra ”ingenting”.
    Vilan är trädgårdsarbete, träning, böcker, serier osv. Såga i träd🤣🙈 funkar också. Beskära äppelträd, ta bort vilsna aspskott i trädgården. Gå i skogen.
    Lyssna på och betrakta Vänern. Det är mitt ställe för ro. På en klippa vid Vänern, med bruset naturligt från vattnet och skogen. Då vilar jag på riktigt.

    Tack för dina vackra bilder och texter! Läser varje dag. Min son är lika gammal som Buse och jag har hängt här sen han föddes.
    Ha en fin dag!🤗💫
    /Maria

  2. Jätteintressant läsning, tack för att du delar med dig av det! Får jag fråga en personlig fråga; skulle du säga att du är en sk HSP-person? En high-sensitive-person. Har själv insett under sommaren att jag tillhör den kategori och har läst på väldigt mycket. Jag vill dock understryka att jag inte är ute efter att stoppa in mig själv eller någon annan i en kategori utan mer förstår mig själv bättre, hur jag fungerar, varför jag mår och gör som jag gör. Jag har ett stort behov av egen tid, att bara vara och ofta dra mig undan när jag känner att det blir för mycket.

    Jag vill inte en HSP-stämpel i pannan utan för min del har detta handlat om ökad förståelse för mig själv och att jag blir ännu bättre pä att ta hand om mig själv, mina behov och göra det som är viktigt för mig.

    1. Både ja och nej. Det som är emot är att jag har perioder då jag får ny energi av att vara extrovert, under tiden jag är det iallafall.

  3. Generöst utav dig att dela dina inre tankar och känslor. Vi är ju trots allt levande varelser fulla av liv.

    Allt gott,
    W

  4. Förstår precis vad du menar! Om jag t.ex kommer hem från jobbet fullkomligt slut i huvudet (chef i offentlig förvaltning) säger min man åt mig att gå och vila. Jag har i flera års tid försökt att förklara för honom att för mig är det inte vila att lägga mig på soffan. Vila för mig kan vara att rensa ogräs, träna, lyssna på podd/promenera, måla etc, måste aktivera mig för att kunna vila…

    1. Känner igen mig så mkt! Men efter att jag blev sjuk och arbetsoförmögen för åtta år sedan har jag såååååå svårt att koppla av. Jag orkar eller förmår inte vare sig fysiskt eller psykiskt att fixa, greja, måla, pyssla, renovera och allt det som gav mig frid förut. Känner mig hela tiden otillräcklig och stressad av det jag inte orkar göra, vet inte riktigt hur man löser det…….

  5. Håller med om att fixera sig vid tex läsning, all-in gärna på en trilogi el serie med böcker; vill läsa alla! Kan oxå bli fixerad vid serier, just nu frustrerad över att the Handmaids tail bara släpps med 1 avsnitt i veckan😱. Alltid intresserad av våra olikheter. Inte flummigt för mig att läsa😊

  6. Känner igen mig i det och precis så känner jag när jag är på vårt sommarställe på Öland… hjärtat slår lite långsammare. Är nu hemma igen (Schweiz) och tempot blir högt igen… men om inte då blir jag snabbt uttråkad… Underbart vackert hos dig!

  7. 💋❤️Superfin beskrivning , men det är exakt hur jag känner mig. Netflix-serien Blackspot, härlig. Mats Standbergs trilogi * Nyckeln * just färdig, nu väntar Gota. Javisst, spela det är en av min passion och det är ju helt fantastiskt inlägg. ❤️❤️❤️🤗

  8. Det låter väldigt mycket som ADHD? Så vanligt med människor som får den diagnosen i vuxen ålder nu när det är så mycket mer välkänt. Och kvinnor/flickors ADHD yttrar sig på ett helt annat sätt än de klassiska ”bråkiga-i-klassrum”-killarna man kanske först tänker på.

  9. Känner igen mig! Brukar alltid säga att min hjärna alltid är på. Den snurrar och tänker och vill mer hela tiden. Alltid på högvarv.

Lämna ett svar till Erika Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *