Att fira Nelly!

När en Nelly fyller år så ska det firas, så är det bara.

Helst med diamanter, hundvalpar och choklad men eftersom det var lite knepigt att fixa allt det där så styrde jag upp en stor bukett blommor istället (lättare att transportera på tåget) med tre upplevelsepresenter i ett kort, och sen tog jag tåget till Lund för att ta Nelly och Finn ut på lunch och säga grattis och kramas.

Nelly har jag ju haft i mitt liv sen jag anställde henne där nångång kring 2006 och jag kan liksom inte tänka mig ett liv utan henne? Jag är inte en som har hundra nära vänner för det har jag inte utrymme för i mig själv, men jag har ett fåtal handplockade personer som jag håller väldigt, väldigt nära istället och Nelly kommer alltid vara där; närmast.Hon tog den platsen för över 10 år sedan och bestämde sig för att stanna kvar.

Vi gick till Klostergatan och hade en mycket unnig lunch;

dessutom hade vi parerat in det så bra att vi kom en kvart innan resten av Lund hade lunch, så vi fick ett bra bord med mycket plats för Finn och så kunde vi slå oss ner och välja mat i lugn och ro, prata om toppar som var felsydda och vad som skulle ske på Finns stundande ettårskalas.

Bubbel till lunch får man ha när det är födelsedag!

Inte bara bubbel såklart, vi tog fast föda också.

En toast skagen till mig (livets skagen för övrigt, ät den om ni är där) och en oxkind till Nelly.

Kan fortfarande inte förstå att vi är så vuxna nu att vi har barn och man och allt det där? När vi träffades bar jag alltid väst och pennkjol, dejtade en hattbeklädd gitarrist och hade köpt mig en lägenhet vid Nobeltorget. Hon hade samma fantastiska hår, en våningssäng och faktiskt även hon en hattbeklädd gitarrist vilket vi än idag har lite för roligt åt. Och nu sitter vi där; mammor och uppstyrda och vuxna, och har en lunch på Klostergatan på hennes födelsedag och konstaterar att vi inte alls är särskilt uppstyrda egentligen och att det är förbaskat skönt ändå.

Min bästa vän och jag, i Lund.

Fint så.