När man inte har kollegor i vanlig bemärkelse att äta lunch med så får man se till att ordna det på annat håll; som till exempel arrangera en lunchdejt med en Bandit en dag i Ystad när solen var på gott humör och man snabbt märkte att man hade klätt på sig för mycket den morgonen (men hur tusan ska man veta det?! det är ju typ 12 grader i fyra dagar så hur ska man fatta att nähä idag är det tydligen 18?! Omöjligt).
Hon satt på trappan utanför Espresso House, alldeles svartklädd, och Instagrammade när jag kom och märkte inte av att jag stannade upp och fotograferade henne (det gjorde dock folket på uteserveringen som gav mig lite sneda blickar eftersom jag i deras värld var ett creap som stannade och fotograferade random personer jag såg).
Vi gick för lunch och det är ju inte klokt vad långt hår hon fått?!
Silicea sa hon och drog lite i det.
Jag fick presenter!
Det var tack-för-bröllopsbilderna-presenter från hennes bror och hans fru: en supervacker bukett samt:
Ett presentkort på YSB!
Det är inte klokt vad många utropstecken det blir i det här inlägget känner jag, men det var lite en sån dag.
Och så åt vi lunch (Banditen en pasta och jag en grillad macka med tre sorters ost) och pratade och bestämde oss för att gå förbi Hemmakväll innan vi skildes åt för att köpa den nya pepparkaks-chokladen från Marabou (den var god?) och sen vips var lunchen slut och jag fick köra tillbaka för att fortsätta jobba.
Men sådär kan en vanlig veckdags-lunch se ut, om man har lite tur, trots bristen på kollegor.
Ändå väldigt fint, eller hur?
O vad roligt att få se Banditen. Hälsa henne att jag saknar hennes blogg.
Håller med Agnethe! Saknar Banditens blogg!