Att se hur jag egentligen sett ut de senaste 10-11 åren.

Eftersom jag trots allt fyllt 39 tänkte jag det kunde vara kul att se hur jag sett ut de senaste 10-11 åren? Jag gjorde en djupdykning i mina Facebookalbum och detta är vad jag kunde dra fram:

2008! Här känner jag ändå igen mig själv? Det kommer bli värre framöver, haha. Här bodde jag i en lägenhet uppe i Falun som jag målade i ett svep på tre dagar och fick mitt första diskbråck i nacken – men det fattade vi inte då, alla trodde jag hade en överansträngning i handleden. Men efter att ha fått exakt samma de senaste två åren kan jag alltså nu säga att det inte alls var en överansträngning utan mitt allra första nackdiskbråck.

Jag hade både Tant och Tooka då, och en man med kiwiskägg som spelade mycket gitarr. Inte skägget alltså, utan mannen. Så kan det gå.

Eftersom jag blev mer eller mindre koko där uppe på grund av olika anledningar ansökte jag hela vårt gäng till en realityshow och vi kom med, så jag åkte till Gran Canaria med Micke, Carl-Otto och Nelly. Jag hade vid det laget klippt en mycket konstig lugg men behövde den resan mer än något annat och det var där jag förstod att jag behövde flytta hem igen. Detta var 2009, i januari tror jag.

Så 2009 flyttade jag tillbaka till Malmö igen och livet var en f e s t. Jag och Nelly gick och dansade salsa varje kväll nästan och hade livets liv.

Fortfarande 2009, men jag hade träffat mannen och var superkär och vi åkte på semester prick hela tiden sådär som man gör när man ännu inte skaffat barn. Jag flyttade in i hans lägenhet en dag när han var på jobbet (vill man få nånting gjort får man göra det själv ni vet) så när han kom hem hade han en sambo och ett sovrum målat i sommarhimmelsblått.

Sen kom 2010!

Det var året vi köpte hus, gifte oss, blev vuxna, och det hade börjar komma fräcka bildredigeringsappar till telefonen ni vet.

2011 var jag sinnessjukt gravid, gick upp 35 kilo och såg ut på pricken som Tommy Körberg. Det var tider det.

2012 var Leo en pytteliten person, jag var Eva i Walla-tokig och vi åkte till turkiet för att spela in Big in Turkey samt på semester till Grekland. Luggen kom tillbaka, som alltid.

2013 var jag en period väldigt rödhårig och en period väldigt korthårig, men byter ju färg och frisyr oftare än jag vet inte vad så det är ju ingen chock.

2014!

Allehanda frisyrer även detta år, men ändå jag ja. Vi köpte Drömmen och jag blev gravid med Noah den sommaren på nåt vänster.

2015!

Året då Noah kom till världen jag adderade 35 kilo till och fick dundertuttar men allt var så mycket lättare eftersom jag fått snitt och slapp gå igenom det där helvetet med förlossning igen.

2016! Mitt Elvisår! Då jag gick från mörk till blond, drog till Paris, hade vansinnigt kul, klippte gardinlugg och landade tillslut i nån slags kortklippt röd version jag trivdes väldigt bra i.

Alla borde blondera sig och dra till Paris nån gång. Det var vansinnigt befriande.

2017!

Jag hade kvar det korta, vi hade möhippa för Nelly och sen gick jag all in och klippte fransk lönnmördarfrisyr bara för att. Det var kul.

2018, alltså förra året, var håret på utväxt. Nu när jag ser bilderna är det ju inte klokt vad fort det växer egentligen?! Det som är det bästa; man kan ju klippa sig hur man vill – det växer ju tillbaka igen.

Ja och hur jag ser ut i år det vet ni ju. Avslutar med den allra senaste selfien jag har på mig själv så borde vi vara i fas.

11 år, alltså. Tänk så mycket liv som ryms bara i detta?

Svindlande.