Att säga farväl till dånande hav för nu.

Titta så fint det var i Skodsborg!

Vackra, vita gamla hus och där åt höger låg havet alldeles vidöppet och var på lite dåligt humör på grund av vinden – det blåste friskt och himlen var blyertsgrå och vi enades om att det är något speciellt med kusten den här tiden på året; att vi nästan tyckte om havet bättre på vintern än på sommaren.

Innan det var dags att checka ut och bege oss hem igen passade vi därför på att ta en promenad längs kustlinjen och njuta av halv storm och arga vågor.

Längst ut på bryggan fanns det korgar att lägga sin morgonrock i om man nu var sugen på att ta sig ett dopp, men vi avstod. Jag tror inte att någon av oss var så sugen på att a) bada i de vågorna/den strömmen eller b) bada i den badtemperaturen, så vi tittade på havet istället och kände oss hurtiga och var överens om att det varit en mycket fin vistelse och att jag var vansinnigt nöjd med mitt födelsedagsfirande.

Och så checkade vi ut och åkte hem, och jag hade fått det perfekta avbrottet efter att ha rivstartat det nya jobbet och hade energi i mängder efter att ha spenderat all denna tid med att antingen guppa runt på rygg i en badkarsvarm pool, bli masserad eller gå i vind (och sova 9 timmar som en bebis i ett kolsvart rum och väcka Gela med mina högljudda snarkningar) så jag kunde inte önskat något mer.

Tack för det här året 38! 39 verkar bli vansinnigt bra det också.