Att säga hejdå till en dröm för ett litet tag.

Jaha. Detta är bilder från när vi sa Hejdå då Drömmen till dig, för det här året.

Du vet att jag avskyr att lämna dig; jag går genom alla dina rum och säger hejdå Drömmen, tack för den här gången! vi ses i vår igen precis som jag gör varje år, och nu har Leo lärt sig och hakar på och ropar hejdååååå ses snart igen! in genom dörren innan vi stänger den och låser för att åka.

Jag pratar i och för sig med dig varje gång jag lämnar dig, inte bara på vintern. Ibland smeker jag väggarna också (men det kan man väl inte berätta för då tror folk att man har tappat det helt) men du vet; jag tror liksom att du tycker om när du får en kärleksfull klapp på panelen eller en mjukt smekande hand över dörrspegeln innan jag går, precis som jag får för mig att du tycker om när jag pratar med dig när jag kommer. Pratar med dig när jag hakar av fönsterna, tänder lamporna i rum efter rum för att se så allt fungerar, startar dammsugaren för att städa bort vinterns spår av möss. Och så tror jag att du älskar våren och sommaren med oss; när din trädgård får leva upp igen och jag går bananas på plantskolan och då det skapas en ny rabatt varje år, eller när pojkarna lämnar sandspår i botten på badkaret eller när bröd står på jäsning på köksbänken inför kvällsgrillandet.

Och jag tror att du tycker om att få vara såhär; stökig och inbodd och huller om buller – även om jag varje gång vi lämnar omsorgsfullt arrangerar kuddarna i soffan för att det ska se fint ut när vi kommer nästa gång. Vi vet ju, både du och jag, att det tar tre minuter efter att jag öppnat dörren som soffan ser ut sådär som på bilden igen; Haggis tar avståndet från ytterdörren till soffan i tre kliv och sen behövs det bara en inriktad härskajagligga-attack från henne på ryggen av alla kuddarna innan hela alltet är en röra igen.

Det gör inget. Vi tycker om att det levs i dig.

Så tack för det här året, älskade hus. Tack för våren och för att Tant fick en nästan hel sista sommar i din famn, att hennes ros växer så den knakar i din jord som en slags hyllning från dig till henne. Hon älskade dig, hon också. Tack för alla kvällar din luft sövt Noah tung mot min arm, för grodorna i trädgården som hållit pojkarna sysselsatta i timmar, för det mjuka ljuset genom fönsterna när solen går ner och för närheten till den där sjön Leo kan bada i utan att nånsin vilja gå upp. Tack för gräsmattan som höll mannen igång (trots att han kör över både rosor och Noah-planteringar i processen), tack för alla badkarsbad, pinnglassar och sovmornar.

Ha en bra vinter Drömmen, vila skönt medan vi är borta.

Vi ses alldeles strax igen.