Att ha kul-för-barnen-lördag.

I lördags var mannen tokförkyld så jag tog de här två små trollen till leklandet för att de skulle få röja av sig lite. Jag är ju INGET stort fan av lekland (eller lekplatser) men det här är ganska okej eftersom det är överblickbart och aldrig så fullt av folk att man inte ser sina egna barn. Det jag avskyr med de stora platserna, förutom ljudnivån, är just det där att man måste ha STENKOLL på var barnen befinner sig eftersom de så lätt kan försvinna i folkhavet, men här finns det liksom bara en väg ut så om man sitter där så kan de omöjligt råka förvilla sig ut eller bli uteskorterade av någon de inte borde följa med. Jag är lite nojig med sånt, så är det bara.

Noah körde runt på en elefant och hade livets lördag.

Jag hade väl inte riktigt lika mycket the time of my life så att säga, men vad gör man inte? Om pojkarna har kul har man själv kul. Jag satt på en mjuk skumgummikudde och hade en podd i ena örat och tittade på när de lekte – de är ju så stora nu. Värre var det när Noah var liten och man själv var tvungen att åla efter i gångar, åka rutschbana och lyfta över avsatser – då var man ju mer eller mindre förstörd tillslut.

Nu är det mer lugn och ro, helt klart.

Två svettiga och glada pojkarna hade jag sen med mig hem två timmar senare! Hur bra som helst.

Ja, och när man väl gjort nåt sånt kan man ju sen med gott samvete slå sig ner i soffan, plocka fram lördagsosten och tugga st agur framför en film och känna sig som om man verkligen utfärdat något denna lördag.

Så det var precis vad vi gjorde, det.