Att bli 5 år gammal.

emma9 Comments

 

Idag blir han fem år.

Min solstråle, teflonbarnet, han som inte har några hårda kanter utan bara är en mjuk massa av värme och skratt och lugn. Han som inte rubbas av något, inte påverkas, som låter allt regn bara rinna av och har vårväder inombords även en måndag och som har de mjukaste små armar man kan tänka sig och som säger jag älskar dig det är därför när han plockat en famn full med maskrosor och dumpar dom åt mig på köksbordet.

Det finns ingenting svårt med honom, inga barriärer, det flödar lätt som vatten till och från och behöver inte ta omvägar – där jag är spretig och skälvande är han bara okomplicerad och stilla. Det är som om jag fick ett ekolod när han kom, en stabilare båt? Fast det säkert borde vara tvärtom. Men han är såpbubblan, koppen med te, de mjuka inneskorna med fårskinn som man stoppar fötterna i och sträcker mot en brasa när vinden viner utanför och något behöver tinas upp.

D e t är han. Noah.

Och vet ni vad mer? Idag är han även fem år gammal.

Den här dagen är till honom.

 

9 kommentarer till “Att bli 5 år gammal.”

  6. Du skriver så vackert och innerligt, vilken lycka för honom att få läsa denna text när han blir lite äldre.

    Svara

  7. Åh stort grattis! Fem tårtor är ju drömmen 😂 Låter precis som min femåring, jag brukar säga att han skuttar fram i livet, men du sätter ord på det så bra! Ibland tittar jag bara på honom, helt fascinerad att han är min. Han är min raka motsats 😂 Min 8-åring däremot är mamma upp i dagen. Känslorna på utsidan och en inre nerv som dallrar i takt med allt han upplever. Tänk att barn kan bli så olika ❤️

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg

Att njuta extra timmar.

Att ha det mest efterlängtade tillbaka!

Att vara tokig i linne.

Att njuta blommor.

Att börja med insidan.