Att ta med kameran på promenad.

Magiskt vackert ute är det nu.

Jag tar promenader på kvällarna, bara för att komma ut ni vet, stoppar musik i öronen eller ringer någon och så går jag längs landsvägarna och andas luft och pratar och försöker att inte tänka på det där behovet som pockar på uppmärksamhet; det att t r ä f f a s. På riktigt. Se människor, samlas på kontor, äta lunch, sitta på en balkong.

Men ute är det ju vackert som sagt, jag tar backen ner mot ån och stannar på bron ett tag och njuter för det kan man ju också göra.

Vad gör vi mer?

Jobbar såklart. Rensar – jag har tömt garderoben säkert två gånger och sorterat om, jag har tvättat allt jag kan komma över. Vi bakar, steker pannkakor, läser böcker, lyssnar på musik, badar badkar, sopar plattorna utanför dörren, internetshoppar, väntar på solen, spacklar dörrar, gör hårinpackning, målar naglarna, sorterar bokhyllan, planerar Drömmens trädgård, pärlar, ritar och ser på film. Så visst får man gjort saker man kanske inte annars skulle gjort?

Men ändå;

rastlösheten!

Ibland finns den där inne, som en treåring, och flaxar med vingarna.